tisdag 1 september 2015

Föräldraledigheten och valfriheten

Som det har kämpats här i Sverige för valfrihet. Valfrihet att välja vårdinrättning, apotek, pension, bank, partner, bostadsort, yrke, utbildning, bil, stil på kläder och färdmedel till jobbet. I alla dessa fall är valfrihet något bra. Det uppmuntras. Alla kan hålla med om att var och en själv bestämmer vad som passar bäst för just den enskilda individens situation. Det finns dock ett område där de flesta har en mycket bestämd åsikt hur saker och ting ska skötas - familjebildandet och dess utformning.

Eftersom jag snart ska bli förälder har jag blivit tvungen att sätta mig in i reglerna kring föräldraförsäkringen. SGI. Jämställdhetsbonus. Flerbarnstillägg. Fan-och-hans-moster-bestämmelser. Hur många dagar får vi? Hur mycket pengar får vi? Hur länge räcker dagarna? Krångel och misär. Allt är annorlunda för tvillingföräldrar. Dagar för 1.25 barn ska delas upp på 2 barn. Jag spårade ur och ringde och skällde på FK. De sa: Gilla vår sida på facebook. Där kan du ställa frågor och snabbt få svar. Det gjorde jag. Och det var också i detta forum jag märkte att den valfrihet vi har enligt lag, inte gäller när det kommer till osynliga normer om hur föräldradagarna bör delas upp och tas ut.

"Hej! Jag ser mycket fram emot att bli förälder, men jag älskar också mitt jobb. Jag vill gärna arbeta under min föräldraledighet, minst en dag i veckan. Hur kan jag lösa detta på bästa sätt", frågade en blivande mamma.

Men hur blir det då med amningen?


Reaktionerna från random facebookanvändare:
"Hur kan du ens fråga detta? Klart du ska vara hemma med barnet på heltid!"
"Sen kommer du älska ditt barn så mycket att du aldrig mer vill jobba!"
"Varför ens skaffa barn om man ändå inte vill ta hand om dem?"
"Är du verkligen redo för barn när du hellre prioriterar din karriär?"
"Men hur blir det då med amningen?"

Det var precis som hon hade skrivit att hon hatade sitt kommande barn och att hon planerade att offra det till Satan efter att ha tvångsmatat det med okokta nässlor och småspik. Slutsatsen: Kvinnor som väljer att arbeta några timmar i veckan under föräldraledigheten anses vara egoistiska och kalla karriärister som hellre skaffar sig positioner på arbetsplatsen istället för att anamma den traditionella mammarollen med hull och hår. Män som inte tar ut en enda dag i föräldraledighet, de är bara helt normala.

För ett par veckor sedan träffade jag en vän och kollega som jag inte sett på över ett år. Hon har precis fått sitt andra barn. Hon berättade att hon arbetade 25 % under föräldraledigheten. Pappan var hemma när hon inte var det. Detta var den bästa lösningen för deras familj. Hon vill arbeta och hålla sig aktiv i sinne och kropp. Han ville gärna vara hemma mer. Hela familjen trivdes jättebra med denna lösning. Jag tyckte det var oerhört uppfriskande att höra att hon hade sett valfriheten och använt den för att skapa en hållbar situation efter hennes familjs helt unika förutsättningar.

Det är precis det här detta handlar om. Att ha valfriheten att skapa en hållbar situation för den familj du har. Det kan inte finnas några rätt och fel när det gäller att dela upp föräldraledigheten mellan mamma (pappa), partner och arbeten. Passar det din familj bäst att varje förälder är hemma på heltid under en varsin period gör ni så. Passar det bäst att mamman är hemma den största delen av tiden (förutom de månader som är vigda åt partnern) och flyttar över dagar från partnern gör ni så. Passar det bäst att partnern är hemma den mesta delen av tiden gör ni så. Passar det bäst att ni delar exakt lika gör ni så. Vill du arbeta när du är mammaledig, gör det.

Det finns absolut ingen annan som vet vad som passar bäst för er familj. Många människor använder argumentet "så gjorde vi, alltså är det bäst", men det är bara rent BS. Nu har vi lagligen en stor valfrihet i en av världens mest generösa föräldraförsäkringar - använd den till fullo.
Min önskan och mitt hopp är att jag längre fram i föräldraledigheten ska kunna arbeta en dag i veckan. Men vad som passar oss bäst sen när ungarna väl är här, det får vi väl se. Men en sak är säker, det är jag och Magnus som bestämmer hur vi löser vår situation. Inte andra människors åsikter som kanaliserar normer och traditionella könsroller.

//Tiderman

Inga kommentarer: