onsdag 22 juni 2011

Måste man vara ung för att få vara arg?



Punkbandet Strebers har gjort en låt som heter "Ung och arg". Titeln anger en naturlig kombination. Punkrock och andra genrer med revolttema har ett tydligt ungdomligt narrativ. Så har också protester mot det vi utsätts för dagligen. Vansinniga sångare med ilskna gitarrer tilltalar främst unga, arga män. Flickor har rättats in i ledet redan på förkolan. I ungdomsåren gör de kanske revolt mot föräldrarna, men aldrig mot den trångsynta strukturen. Man ska vara snäll som tjej.

GLÖM INTE DET FÖR FAN, DIN LESBIAN!

Nej, revolt är männens sfär. De unga männens sfär. När Sex Pistols spelade på Peace&Love tyckte man att det var bisarrt med gamla farbröder som försökte sticka kniven i etablissemanget. Det blir så fel i våra ögon. När man har kommit över 35 fyllda, är det dags att lägga sig ner och underkasta sig. Revolten bleknar i samma takt som ungdomen försvinner. De arga rynkorna i pannan förvandlas till en slätstruken tillvaro.

Precis som Johnny Rotten tycker jag att det är skitsnack att man inte kan vara upprörd över skitsystemet när man lämnat ung-och-arg-åldern. Men detta är inte accepterat beteende varken utifrån ålder eller kön.

Give up already

Hur orkar hon hålla på?

Kan hon inte bara bli normal nångång? Lugna ner sig och visa att hon lyder under normen som de flesta andra?

DUKTIG FLICKA

Det är livsfarligt att kritisera systemet när man själv ingår i det. Att kritisera det, är som att kritisera det som gör att man får lön, att man kan åka bil och att man helt enkelt kan leva ett drägligt liv. Men så är vi där igen: Jag är inte egoist. Det spelar ingen roll hur jävla bra jag har det om dagarna i min trevliga lägenhet i en av Faluns finaste stadsdelar, drickandes dyrt vin med ögonen inställda på nästa resa. Trots att det är systemet som gör att jag kan leva så, är det ändå en vidrig plats att befinna sig i när man tittar på min plats i strukturen.

LILLA FLICKA

Det spelar ingen roll hur gammal jag blir eller vilket yrke jag har. Jag kommer alltid att vara ung och arg till sinnet. Det finns fan mer att vara förbannad på nu ute i samhället än när jag var ung eftersom hela den globaliserade världen är besudlad av kapitalismens stinkande ångor. Det ser jag varje dag. Kanske är min medvetenhet större nu, vilket gör att jag ser mer än jag gjorde då. Oavsett tänker jag aldrig ställa mig i ledet bara för att jag snart fyller 30. Hur mycket normpoliserna än skriker åt mig i megafon att jag bör "settle down". Jag hoppas att jag som pensionär fortfarande demonstrerar och är feministisk aktivist.

Som Mikael Wiehe sa:

Aldrig bli som ni.