måndag 31 maj 2010

Bra Ung Vänster men SLÄCK CIGARETTEN


Det är väl knappast någon som missat vad Israelisk militär utfört för vansinnesdåd mot Ship to Gaza inatt. Flera döda. Många skadade. Händelsen är inte bara en attack mot det palestinska folket utan också mot internationell rätt. Ship to Gaza behövs för att rädda liv och göra skillnad för de som drabbas av kriget. Det handlar inte bara om propaganda. Det handlar om människoliv och försvarandet rättigheter för all världens folk. Jag tror att Israels agerande i detta kommer att bli en rejäl back fire för deras ställning inom den internationella handeln. Hoppas jag i alla fall. Men man vet ju aldrig med de som blir kåta på en fri marknad.

Detta handlar inte om ett religiöst eller etniskt ställningstagande för oss. Inte heller om ett ideologiskt eller ekonomiskt. Det handlar förstås om att vi ska kämpa för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Vi ska kämpa mot förtryck och rensning av hela folkslag. Därför är inte detta en fråga för de politiska lägren höger-vänster. Det är en fråga för alla som verkar för allas lika värde. Därför är det jävligt konstigt att det bara är Ung Vänster som agerar snabbt när någonting sånt här sker. Att MUF hade en ledare med galna och vridna åsikter visste vi ju men att de var så här galna det trodde inte ens jag. Hans uttalande hör hemma i avgrunden tillsammans med G.W Bush.

All cred till Ung Vänster för ert arbete idag. Ni gör skillnad. Det är säkert. Även om inte hela Falun deltog i er manifestation idag så var det fler än jag förväntade mig. Kanske är inte allt hopp ute för borgarstaden med fler hopptorn än dagisplatser.

En sak slår mig dock när jag deltog på Ung Vänsters manifestation. Ni röker ju ihjäl er! Ena stunden talas det om storföretagens förtryck och vidriga behandling av människor och sedan sugs det på en pinne som representerar allt det ni tar avstånd ifrån. Det är väl klart att man inte kan efterleva allt ett parti står för. Då skulle man behöva isolera sig. Men finns det ens reflektion kring detta?

Det tror inte jag. Ciggen hör till. Den är en del i det sociala kodsystem som finns i det kulturella klimat som omger unga vänsterivrare. Jag vet. Jag var själv där när jag var 18. Men jag upptäckte att de som allra bäst representerade det jag hatade, var tobaksbolagen. De marknadsför cigaretter till barn i u-länderna, använder sig av barnarbete, köper upp odlingsjord från fattiga bönder och gör om fälten till tobaksodlingar, totalförstör miljön och ökar fattigdomen i länder som redan är drabbade av social misär. För att inte tala om hur de behandlar arbetarna. Urusla avtal, lön under existensminimum och övertidsarbete. Dessutom dödar de faktiskt många tusen människor per år helt frivilligt. Allt för profit.

Ni vänsteraktivister som röker. Tänk på detta när ni gnäller på storföretagen.

Läs mer här:

http://www.tobaccoschildren.org/

http://www.fulmakt.se/

http://www.nonsmoking.se/

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1311&blogg=19487

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1311&blogg=19308

onsdag 26 maj 2010

Indivindens konsumtionsrätt viktigare än världens överlevnad


Ingen har väl missat att det är val den 19 e september i år. Hoppas jag i alla fall. Inför val är det alltid en jävla pajkastning mellan partierna. Fokus ligger på hur dåligt allt den motsatta sidan gör, inte på vad som är bra med den egna politiken. Jag läser mycket inlägg från de olika partierna nu. Fast egentligen finns det väl bara två partier, ett humanistiskt och ett egoistiskt.

Det slår mig hur sifferbetonade alla inlägg är. Ingen diskussion finns angående vilket samhällsklimat vi vill leva i. Misstänksamhet mot sjuka. Hat mot arbetslösa parasiter. Ordningsbetyg i tidig ålder. Uppmuntra totalitära makten Israel? Moderaterna pumpar ut ytligt skitsnack om vilka som förlorar på de rödgrönas politik. Förlorar hur? Ekonomiskt menar de. Individen förlorar ekonomiskt. De får en lägre månadsinkomst efter skatt. De förlorar några kronor att konsumera för. Det värsta är att många människor tänker så detta sätt. JAG! JAG! JAG! Ge mig pengar att gnugga mot min nakna kropp!

Vi kan då fråga oss; är det bara JAG i detta samhälle? Vad kan göras för att förbättra den offentliga situationen med hjälp av de fåtal hundralappar du "förlorar" i månaden? Vi får bättre offentlig vård, skola och omsorg. Det är väl någonting som samtliga tjänar på, även om de "förlorar" på det rent ekonomiskt? Vad väljer en mamma eller pappa helst? Några hundra mer i månaden eller en fungerande barnomsorg, utbildning och en vård som finns där när behovet uppstår? Jag har kunnat gå i skolan, fått tandvård, läkaromsorg och kunnat åka på asfalterade vägar tack vare att andra betalat skatt. Varför skall då jag vägra de barn som växer upp nu samma möjligheter genom att hata skattebelastningen? Så jävla dumsnålt att man blir både hårlös och håglös.

Det är ett jävla gnäll på försäkringskassan och på "den svenska sjukvården" just nu. De som gnäller tänker inte på varför det ser ut så. De vill då gärna ha lite mer penningar i pungen för att kunna unna sig en tröja eller två. Konsumera tills det går för er i brallan. Skönt för oss i väst. Värre för dem som får ta konsekvenserna för att vi skall kunna leva på detta sätt. Men vad gör det om några dör i Afrika och sydostasien? De är ju inte lika viktiga som min nya gräsmatta.

"Vinstmotivet stimulerar ett ständigt sökande efter nyare, bättre och billigare produkter och tjänster. Vårt eget hänsynslösa sökande efter nymodigheter och social status låser oss i konsumismens järnbur. Överflödet som sådant har bedragit oss", skriver Tim Jackson i sin bok "Prosperity Without Growth". Det är så viktigt för oss med social status att vi är villiga att sälja vår själ till kapitaldjävulen för att uppnå den via prylar.

År 2050 börjar jordens resurser sina på allvar. Detta betyder att våra barn inte kommer leva i en värld som är lik vår. Vi vet inte ens om det kommer finnas en värld. Ändå socialiseras barnen in i konsumtionen. Klappsäckarna på julafton har väl aldrig varit så stora som nu. Även om det som ligger bakom klappsäcken dödar vår jord, uppmanar till barnarbete och förslappar våra hjärnor.

Detta uppmuntarar moderaterna. "Så får du mer pengar i plånboken" är slagordet. Skit i vad som händer med välfärd och alla medborgares rättigheter till ekonomisk försörjning och en meningsfull sysselsättning. Skit i vad som händer med resten av världen. Skit i att Afrikas fattiga folkslag lider och dör. Skit i att miljöproblemen expanderar. Ta bilen! Köp en hummer! Gnäll på bensinskatten!

Trängre rövhål har jag väl aldrig skådat än det som sitter på moderatpolitikens svällande, nyliberala egoistkropp. Detta trånga rövhål suger in människor i den skenande kapitalismens analsäck och fyller dem med konsumtionsgas. Luktar illa.

Till och med Sarkozy har insett att man inte kan jaga ständig tillväxt på en jord med begränsade resurser. Men inte de svenska moderaterna. Skall man skratta eller gråta när man inser att deras politik krossar både barnens framtid och jordens överlevnad?

Så. Nu har jag också gnällt på motsatta sidan. Men jag väger åtminstonde upp det med att heja fram (V) i varje andetag. Nästan.

måndag 24 maj 2010

Uppsatsförfattaren


När jag gick i andra klass hade vi någonting som hette "friskrivning". Då kunde vi ta vår lilla bruna bok och författa några rader helt utifrån vårt fantasifulla barnasinne. För inte så längesedan hittade jag denna bok hemma hos mor min. Jag skrattade så att tårarna sprutade. I boken fanns många texter som berättar om min dåvarande världsuppfattning. Jag tyckte att rasten var det tråkigaste i skolan. Det roligaste var tystläsning. Typiskt en framtida akademiker. Jag ville också bli världsberömd. Och bo i en lyxvilla. Det har dock förändrats något. Jag skriver också till Gud och önskar att alla skall vara sams för då behöver ingen svälta. Det har däremot inte förändrats.

På första sidan finns en berättelse om en ko. Jag hade titulerat min berättelse "En saga". Texten är skriven med knackig handstil. Typiskt ett oskyldigt barns handstil. Stora bokstäver. Stora avstånd. Stora språkfel. Det är dock lite charmerande med denna saga som jag klämde ur mig, 9 år gammal.

EN SAGA
Det var en gång en ko såm hete blåmsterfina. Såm jik sjelv in i lagån men en gåg kåm hon inte hem för hon habe blivit fågen av trålen i berje men hon kåmer vel hem.

Så gick sagan. Det var en tapper ko som kunde klara sig själv. Hennes liv blev lite stört av några troll. Som tur är kommer hon nog hem på slutet. Kanske kan detta vara en spegling av mitt liv. Lite tapper vill jag tro att jag är. Jag har också blivit skrämd och bortrövad av elaka troll. Men jag kommer nog hem. Hem till mig själv.

20 år senare har jag precis skrivit färdigt min magisteruppsats. Det blev 83 sidor och den är lite mer komplicerad. Men den handlar till viss del om samma sak. Den har liknande synopsis. Tappra kvinnor som många gånger får slåss mot trollen i rockgenren för att slutligen, genom musiken, komma hem igen. Tillbaka till jaget. Min uppsats slutar också lyckligt. Den visar på hur viktig musiken är för människor och på vilket sätt det yttrar sig i självuppfattning och genusidentitet. Egentligen handlar ett uppsatsarbete om detta också. Du startar med högt huvud, modig och taggad. Sedan kan arbetet bli motigt. Du drabbas av troll, av skrivkramp, Men sen är du i mål. Du är hemma.

Inte kunde man tro att Jenny, flickan som skrev om blåmsterfina, skulle bli en hyperproducerande textförfattare inom det musikvetenskapliga fältet. Inte menar jag här att jag är ett akademiskt stjärnämne. Nej nej. Det epitetet får andra ta på sig. Men jag har pallat ett år på avancerad nivå utan att få hjärtattack i alla fall. 6 år har jag pluggat och 6 år har jag kvar till målet. Klarade jag att ta mig från blåmsterfina och hit, klarar jag resten också. Om jag inte avlider på vägen.

Fil. Mag. Nu kör vi. Fil. Dr. i sikte!

söndag 23 maj 2010

Så bemöter du SD



Jag älskar Ordfront Magasin. Bättre samhällskritiskt forum får du leta efter. Med hjälp av Sveriges vassaste skribenter inom politik, ekonomi och kultur kan tidningen vara din väg till att förstå samhället lite bättre, både nationellt och internationellt. Den är partipolitiskt obunden men...ja, den är mer röd än blå eftersom den oftast handlar om människor och inte bara siffror i kalkyler. Prenumererar du inte redan på den så börja idag. Det är det värt.

I det nyaste numret av Ordfront finns en väldigt viktig artikel. "7 svar på SD´s favoritargument" heter den och är skriven av Anna-Lena Lodenius som nyss gav ut boken Slaget om svenskheten - ta debatten med Sverigedemokraterna. Läs den om du inte redan gjort det. Det tänker jag också göra.

Hennes artikel i Ordfront är jävligt användbar. Speciellt nu inför valet när SD finns på skolor, gator och torg. Därför tänker jag återge artikeln här, lite fritt med egna tillägg.

Påstående: Islam är ett hot mot svenska kvinnor.

Svar: SD är ett hot mot svenska kvinnor. Och alla kvinnor. Det är det parti som har den värsta antifeministiska politiken av alla svenska partier. SD har ingen jämställdhetsplan gällande klyftorna mellan män och kvinnor. I deras politik finns ingenting som berör löneskillnader och kvotering. De betonar också sänkta gränser för aborter och understryker fler rättigheter för kärnfamiljen.

Påstående: Massinvandring och invandrares höga nativitet gör att svenskarna snart är i minoritet i sitt eget land.
Svar: Argumentet bygger på att SD tror att en person med utländskt påbrå aldrig kan bli svensk. Detta är fullständigt orimligt. Går man tillbaka i generationerna bland de som SD räknar som svenskar finns där säkert invandrare. Detta visar på att personer med utländskt påbrå visst räknas som svenskar, även av rasisterna själva, ganska snabbt efter inflyttandet.

Påstående: Invandrare har vi minsann råd med men inte med barn och gamla.

Svar: Vi har råd med både barn, gamla OCH invandrare om Sveriges ekonomi sköts ordentligt. Människor som flyttar till Sverige i vuxen ålder och skaffar jobb här, är jävligt bra för den svenska ekonomin eftersom vi då har en skattebetalare vars utbildning och tidigare liv inte kostat den svenska staten någonting. En svennebanan som vuxit upp i Sverige och gått grundskola, högskola, fått sjukvård och tandvård, åkt bil på vägar, blivit beskyddade av polis och så vidare har kostat staten så pass mycket, att den personen aldrig hinner betala tillräckligt mycket skatt till staten under sitt arbetsliv som den har kostat innan den började arbeta.

Påstående: Välfärden skall främst gå till svenska behov.

Svar: Välfärden är inte villkorad. Alltså, du måste inte uppnå vissa krav för att få del av den. Även om du inte betalat in en enda krona, har du rätt till offentlig service, exempelvis handikappade, små barn och kriminella. En mycket stor del av skatteintäkterna kommer från medborgare med utländsk härkomst som jobbar/har jobbat i Sverige under längre eller kortare perioder. Skall inte dessa ha samma rättigheter som andra, kan vi heller inte kräva att de betalar skatt när de jobbar här. Ett sådant system vore ju orimligt.

Påstående: Stoppar vi invandringen räcker pengarna till stora förbättringar för etniska svenskar.
Svar: SD har inte lyckats visa upp någonting som ens liknar en finansierad budget. Så mycket som SD påstår att invandringen kostar är helt felaktiga siffror eftersom de inte räknar med dem som faktiskt kommer hit och arbetar, betalar skatt och berikar den svenska arbetsmarknaden. Därför kan invandringen leda till förbättringar för BÅDE etniska och invandrade svenskar.

Påstående: Svenskarna är diskriminerade i sitt eget land, exempelvis inom instegsjobb och bidrag.
Svar: Att ha fungerande system för att så många som möjligt kommer ut i arbetslivet utan tvångsjakt och inhumanitära metoder är en bra idé, inte bara ekonomiskt, utan också för att varje individ skall ha rätt till en meningsfull sysselsättning. Att ha system för att stödja redan gynnade grupper är fruktansvärt korkat. Stödet skall förstås gå till de grupper som har en högre tröskel att stiga över från utanförskap till sysselsättning, exempelvis ungdomar och invandrare. Reglerna för bidrag ser lika ut för oss alla. Gynnar de en speciell grupp är det på grund av att beovet i den gruppen helt enkelt är större. Det finns väl ingen handläggare som ger bidrag endast för att personen heter Mustafa.

Påstående: Svenskfientligheten ökar. Svenskar drabbas av det mångkulturella samhället.
Svar: Det finns övervikt av invandrare i brottsstatistiken. Detta beror knappast på att dessa personer har utländskt påbrå. Vissa etniciteter är inte mer brottsbenägna än andra. Det är så oerhört obildat och korkat att tro så. Rent vansinne. Tänker man längre så inser man att kriminalitet beror på ekonomiska och sociala klyftor. Det är alltid de fattigaste som begår mest brott. Detta kan man se i flera länder än Sverige. SD´s paranoia tror att alla brott där en invandrare är gärningsman och brottsoffret är en etnisk svensk är en del av en konspiration mot svenskheten. Låter inte det ganska pubertalt? En övervägande majoritet av de inflyttade begår inga brott. Hatbrott och småkriminalitet står svennebanan för. Brott som kostar samhället fruktansvärt mycket pengar. Sådana brott hetsar SD fram med sin politik.

Till sist. SD är egentligen inte ett invandrarfientligt parti. De tycker ingenting om de invandrare som kommer från vissa europeiska länder och vissa länder utanför Europa. Danskar, finnar, norrmän, tyskar, fransmän och polska bärplockare får komma hit. Det verkliga hotet är muslimen, menar Jimmie Åkesson. Han tycker att alla muslimer är extremister som kan förstöra bilden av röda små stugor med vita knutar. Ska man skratta eller gråta åt ärthjärneriet?

SD är inga demokrater eftersom deras politik trycker ner vissa grupper i samhället. Bara därför är det ren idioti att vissa etniska svenskar ställer sig bakom denna förbannade galenskap.

Själv är jag stolt över det svenska mångkulturella samhället. Vad som är svenskt har förändrats och det är både berikande och utvecklande. Konservatism och rasism är däremot någonting som INTE är svenskt. Hej då SD.

torsdag 20 maj 2010

Vad vill jag ha på min blandskiva?


Dags för ett ganska neutralt inlägg. Känner mig inte så upprörd över någonting idag. Förutom TV4-satsningen Ladies på Östermalm. Ni vet vad jag tycker. Jag hoppas kamerorna som ska filma skiten självantänder på grund av en allergisk reaktion. Så var det sagt.

"Köp albumet på Statoil nu". Va? Nej nej. Jag laddar ner. Albumens lukrativa tid är förbi. På din skiva blir du inte rik. Ingen köper skivor. Därför ger artister ut "Best of" även om de inte spelat in fler studioalbum än ett. Vedervärdiga Linkin Park släppte nog samma skiva 101 gånger med olika arrangemang och producenter. Många skivbolag satsar därför på samlingsskivor. Absolute Dansband. Absolute Bröllop. Absolute Schlager. Absolute Skit helt enkelt.

Dock funderar man. Vad skulle jag vilja ha på Absolute Jennie? Skulle jag välja ut 14 av världens bästa låtar genom tiderna och samla dem på en platta skulle det i dagsläget bli följande:

* Enter Sandman - Metallica. En klok man sa en gång "De har riffet på sin sida". Det stämmer. Aldrig har man så stor kuk som när man lyssnar på den här låten.

* Bonzo goes to Bitburg - Ramones. Gillar faktiskt lite senare Ramones trots att både syntar och reverb är överanvänt.

* Surrender - Cheap Trick. Sing-a-long är inte alltid så dumt. Vad kan man säga. Rick Nielsen nailed it.

* Baba O´Riley - The Who. Det spelar ingen roll om låten är en klyscha. Roger Daltrey är en av de största rocksångarna genom tiderna.

* I want it all - Queen. Egentligen är hela den här låten ganska geeky. Kukförlängargitarrsolot i början sköms man nästan för. Men jag är ju svag för stämsång och stora sångare. Bara Mercurys Yeah-yeah i inledningen gör att den förtjänar en plats här.

* I have always been here before - Roky Erickson. Det hade varit lika bra med vilken Rokylåt som helst. Men jag gillar den här för att den är soft och avklädd.

* Shout it out load - Kiss. Kiss kanske mest publikfriande låt. Men jävligt starkt riff och melodi. Skulle möjligtvis kunna byta ut den mot "I still love you" med samma band eftersom Stanley sjunger som en jävla Gud i den låten. Också.

* Going to California - Led Zeppelin. Man vill ju dö när man hör personkemin mellan rockguden Jimmy Page och vansinnigt grymma sångaren Robert Plant. Oslagbar duo. Största ballarna man kan ha i en långsamt gående låt som denna.

* Aloha Steve and Danno - Radio Birdman. Man hör ju redan i introt att detta är en sjuhelvetes bra låt. Energin slår till mig på käften rejält. Yes!

* Stranded - The Saints. Ösig låt. Är med mest för att Chris Bailey ser så fullständigt ignorant ut när han sjunger och ändå har han mer attityd än alla rocksångare födda efter 1980 tillsammans. Typ.

* Anarchy for the UK - Sex Pistols. Det skulle bara bli tomt om inte vesslan Rottens nasala pubertetsröst fick ljuda på skivan. Dessutom är den skitiga produktionen på versionen från Never mind..."en spark i anus på varenda jävla kotte".

* I fought the law - The Clash. Strummer och grabbarnas version av den här låten platsar i The Cover Hall of Fame. Helst en liveversion med Topper Headon bakom trummorna. Här har vi faktiskt en av få punkråttor som kan plåga skinn.

* Highway to Hell - AC/DC. Ännu en kliché. Måste vara med Bon Scott. Han är ju så mycket bättre än Brian Johnson.

* The Devil stole the beat from the lord - The Hellacopters. Vad vore Absolute Jennie utan `copters - Sveriges bästa rockband genom tiderna? Bästa refrängen. Bästa gitarrljudet. Bästa texten.

Nu är det fjorton men jag reserverar mig för att byta ut några låtar till någon av bubblarna:

* Don´t Cry - Guns n Roses. Sexigare inhale-exhale får man leta efter. Vem vill inte ha sex till den här låten? (Trots att Slash´s gitarrljud låter som en arg geting.)

* Tyst för fan - Ebba Grön. Sjuhelvetes bra samhällskritik.

* Born to run - Bruce Springsteen. Trots att Bruce sluddrar som om han sjöng med stängd mun, är detta frihetslåten nummer ett.

Låtar som jag hellre skulle dö än att placera på Absolute Jennie:

*P.I.M.P - 50 Cent. När jag hör och ser denna sexistiska musikvideo där kvinnor går i koppel vill jag åka hem till fiddy och skjuta han med en bazooka i ansiktet.

* Telephone - Beyoncé och Lady Gaga. Se beskrivningen ovan.

* Lemon Tree - vete fan vem som sjunger men låten får mig att vilja peta in ett finger genom ögat och vispa runt.

* Alla låtar med typ Akon, Chris Brown, Rhianna sådana töntar. DVS. Alla låtar med endast artificiella ljud och med en sådan bas att man får diarré bara genom att en bil åker förbi med sådan musik i högtalarna.

Tack och hej!

tisdag 18 maj 2010

Braindead - The Resurrection



Så sitter man här ensam igen då...älsklingen är på jobbet. Han jobbar varje dag. Åhhhh så duktig han äääär lilla gubben min!!! <3 <3 <3 (Alltså han är lite bättre än alla andra som jobbar för bröd födan. Ville bara klar göra det)

Min älskling, han kan han! En gång sa han att jag var fin och en gång köpte han grejjer till mig och en gång gjorde han iordning lunch till mig!!! Åh vilken underbar man jag har! (Egentligen har vi ett ganska trassligt förhållande men detta döljer jag genom att propagera för hans fantastiska väsen varje dag på face book så ingen ska misstänka att även solen har fläckar.)

Tur att man har sina katt barn. De är såååå söta mina små älsklingar! Gullipluttinuttigutti. Kissarna mina! Jag älskar dom mest av allt!!! (Detta tänker jag också slå in i huvudet på folk så att alla verkligen hjärn tvättas med det. Men vem behöver EGENTLIGEN hjärn tvättas med det? Jo - JAG!!!)

På fredag blir det en super dag!!! Då ska vi äta tacos framför Talang 2010! Världens bästa pogramm näst efter Idol och Bonde söker fru. Synd bara att bonden Janne valde fel tjej förra säsongen! Asså sånt kan man ju bara få krupp på!!! Det är ju sånt som gär att samhället suger!!!

Idag ska jag först träffa bästa Christine för en fika på stan. Hon är ju så bäst gumman min!!! Vad skulle jag göra utan henneeee!!!! <3 <3 <3 (Detta skriver jag helst på nätet så slipper jag tala om det för henne personligen)
Efter det ska jag inte göra någonting. Kanske söfta lite.
(Men oroa er inte. Jag ska uppdatera var 7 e minut på face book så ni kan hålla koll på vad jag gör. Det jag har planerat in just nu är: vara ute, laga mat, se på TV.)

Sen kanske jag bloggar lite om min innehålls rika dag fullt med utropstecken soch sär skrivningar å att jag låter riktigt glad och käck! Så pass glad och käck att jag struntar i grava språk fel!!! Det är ju så man ska vara liksom. Inget gnäll. ALlt är så SUPER BRAAAA!!!! Wiiiiiiihhhh!!!

Jag säger också god natt till alla face book vänner varje kväll så att ingen ska bli arg för att jag inte önskade dem go natt. Kanske skriver jag:

så var'e dax igen,,,, framför fejjan, me världens tyngsta skalle,,,, å me ännu tyngre ögonlock:/
,,,myyzer nog ner mej under täcket ist,,, å i skaplig tid dessutom;)Natti Natti <3

Sov gott alla älskade vänner, nu ska jag sova sött och drömma om rosa moln!

Pöööözzz och kraaamiiiizzzz <3 Izzy och Lazze <3

Detta är jargongen. Tramskulturen har fått våra hjärnor att endast fungera som utfyllnad i våra kranium istället för att vara en apparat för hjärnverksamhet som reflektion, diskussion och eftertanke. Allt detta mysiga skitsnack om våra fantastiska liv är så genomskinligt. Skulle man applicera en psykoanalys på facebookstatusar och bloggar skulle man få fram mycket tydliga resultat gällande människors vilja att skapa en bild av sig själv och sitt liv som inte alls stämmer överens med verkligheten. Vi har en konstig drift att vara perfekta. Därför skapar vi dessa gulliga fantasifoster. Kanske behöver vissa det. Men överdrivs det blir det bara patetiskt. "Det är synd om människorna", skrev Strindberg. Aldrig har dessa ord haft så stor innebörd som nu.


söndag 16 maj 2010

Return of the 50´s woman



Johanna Koljonen är en klippa. P3 Kultur kan rädda en hel dag. En hel vecka. En hel månad. Jag är ju så bitter på samhället och på vissa människor i det. Då är det bra med sådana som Johanna. Idag spelade hon dessutom Imperial State Electric i programmet. Tack Johanna!

Sedan diskuterade Johanna och hennes sidekick också ett mycket intressant och akuellt ämne. Troféwife-begreppet. Hollywoodfruar. Kvinnor vars största uppgift är att vara snygga och gifta. Detta intressanta liv följer vissa människor slaviskt i ett av televisionhistoriens största tramsshower. Där får man tydligen bland annat följa med Maria Montezami på hennes skönhetsoperationer. Åh, vad spännande! Det spelar fan ingen roll att människan pratar roligt och gulligt. Det är hon som är exposed och inte hennes läppar utan läppstift. Stackaren är ju helt förd bakom ljuset. Kanske har hon missat att hon är en människa och inte en docka.

Någon troféwife någonstans i världen har tydligen också gett ut en självbiografi. Vem det var vet jag inte. Det är samma skit allting, därför lade jag inte namnet på minnet. Denna skönhetsivrare hade en dotter på 7 år. Dottern önskade sig mest av allt en designerklänning med lösbröst. Om detta berättade trofén i boken som om det vore naturligt och lite smågulligt. Det tycker inte jag. Det är fanimej fruktansvärt att en 7 år gammal flicka skall längta efter överdrivet stora bröst och dyra klänningar. Men vad har hon för förebild? En mamma som antingen är frånvarande, nyopererad eller i full färd med att konsumera? Eller en pappa som endast gillar snygga troféer? Den vridna kvinnobilden växer och växer...

Skönhetshetsen som appliceras på troféfruarnas ungar i deras eget hem är mycket värre än en taskig kost. De får ingen chans till att göra annat än deras mödrar. Hoppas att deras ungdomsrevolt innebär ett totalt förnekande av denna livsstil. För deras eget bästa.

Hollywoodfrunormen infekterar kvinnor. Det är som att resa tillbaka till 50-talet + lite lyx och löshår. Hemmafrulivet utan djupare reflektion reducerar kvinnor till klippdockor som man kan klä på och klä av när man vill, även om de är fullt kapabla till annat. Jag kan bara inte förstå hur man kan vilja leva så där. Jag hoppas att detta bara överdrivs i TV och att de egentligen inte beter sig så. Jag hoppas också att de egentligen är mer än deras åsikter och utseende. Det tror jag också förvisso. Det måste ju finnas en människa där bakom som skriker efter stimulans och frihet. Rädde sig den som kan!

torsdag 13 maj 2010

Kvinnorna som är feminismens största fiender



Flera av de mest lästa bloggarna i Sverige drivs av kvinnor som är starka bärare av skönhetsnorm och vild konsumtion. Kvinnor som lägger upp bilder på nyinköpta skor, klänningar, väskor, make up, champagneluncher och hårförlängningar. Alla är snygga. Alla är spinkiga. Alla är hårt drivna och kontrollerade av visuella medel. Rätt sådana ger cred och en hög position i de salar där skönhet är makt. I skönhetsnormen sitter vi fast som myror i ett torkat hubbabubba. Detta är feminismens värsta hot. Kvinnorna själva är feminismens största fiender.

Vi vill ha jämlikhet mellan könen. Lika lön för lika arbete. Jämställt på arbetsplatser, på universitet och inom familjen. Varken kvinnor eller män skall marginaliseras utifrån biologiskt kön. Genusproblematiken genomsyrar vårt samhälle in i minsta vrå. Men frågan är: Hur skall vi kunna kräva jämställdhet mellan könen, när vi kvinnor inte ens är jämlikar inom vårt egna läger?

Vi beter oss som svin mot varandra. Domen faller enkelt utifrån utseende och stil. På Facebook kretsar många grupper som rör Beach 2010. Det är mestadels kvinnor i de grupperna. Bryr man sig inte om att komma i form till beach 2010, måste man också manifestera det innan. Så ingen kan döma en när man forfarande har en naturlig och kvinnlig kropp på stranden. "Det sa jag ju redan innan på Facebook, att jag fortfarande skulle vara lite fluffig". Då kan ju ingen se ner på mig. Jag har ju redan stakat upp vägen och sett till att alla vet att jag inte tränat och svultit mig själv för att se snygg ut i en jävla bikini. Är man mullig kan man ju alltid gå med i gruppen "Man behöver inte vara smal för att vara snygg" för att verkligen befästa att man är okej även om man har höfter och arsel, trots att man egentligen inte tycker det själv. Då visar man i alla fall att man är medveten om sin fylliga kropp som inte passar in i mallen för den perfekta kvinnan.

Vilka är det sedan som sitter på stranden och dömer andra? Inte fan är den männen i alla fall. Kanske vissa pojkar, men inte män. Det är vi brudar. Vi spanar in varandra. Letar efter brister. Celluliter. Hull på magen. Hängröv. Röda prickar i ljumsken. "Men sååååg du vad fet hon hade blivit!!!" Snacka om att vara marginaliserad av skönhetsnormen. Och det är vårt fel. Vårt eget jävla fel.

Vi lever i ett patriarkalt samhälle. Absolut. Männen har fortfarande politisk och ekonomisk makt. De styr. Kanske har de också satt upp normen för den perfekta kvinnan för längesedan. Men tammefan. Det är vi tjejer som bär den och förvrider den till ett monster. Vi tror oss veta vad män vill ha. Vad samhället vill ha. Men vad vill vi själva ha? Vad vill JAG göra med mig själv och mitt liv?

Vi kan inte kräva jämlika förhållanden mellan könen utan att vara enade i arbetet. Vi kan gnälla på hur män behandlar kvinnor. Men vi måste också fundera på hur vi behandlar varandra. Brudar. Vi måste vara schysstare mot våra medkvinnor. Alla bloggar med skönhetshets som skapar ångest och overkliga mallar att leva upp till, bör därför fara åt helvete.

söndag 9 maj 2010

En smula självkritik

Jag är en rabiat bitch. Det är sant. Det vet förvisso många som känner mig men jag behöver bara få skriva det. Jag är inte alls stolt över det karaktärsdraget. Egentligen tycker jag ganska illa om det. Det gör mig lite onyanserad from time to time. Jag tycker exempelvis att det är jobbigt att jag i Nintendo Wii´s boxningsspel måste ha på mig blå handskar och slå någon som har röda. Jag känner mig lite som ordförande i MUF. Att vi har högertrafik i Sverige. Det tycker jag också är jobbigt att säga. Till och med jobbigt att tänka. Men egentligen är väl det fransmännens fel som befäste politiska poler kring rött och blått, vänster och höger. Tack vare att jag är ganska fanatisk i mitt politiska intresse, speciellt när det är valår, kan jag ibland visa upp oödmjuka sidor. Jag är medveten om detta och försöker hela tiden bemöta nyliberalt bullshit (nu var vi där igen) med lite mer självdistans. Däremot tänker jag inte jobba bort denna fanatism helt eftersom det gör mig till en passionerad debattör och en samhällsmedborgare som bryr sig om vad fan som händer runt omkring mig. Jag är inte ensam i detta samhälle. Det är ingen. Därför borde ingen rösta blått.

Jag har också en enormt kort stubin. Jag kan gå från from som ett lamm till en brinnande Balrog på 2 sekunder. Jag har knäckt många kvastar och moppar tack vare att det inte blir tillräckligt rent. Jag krossade nyss min mobiltelefon med en hammare eftersom den inte ville skicka iväg ett SMS. Jag har också kastat ut en stol från balkongen en gång eftersom den inte stod stabilt på benen. Den korta stubinen behandlas med boxning i hemmet mot sambon och långa löpturer som gör mig mör och slö.

Jag är också ganska pretentiös. Jag tar alla mina intressen på största allvar. Ingenting kan jag låta vara. Det kan vara ödesdigert för folk i min närhet att säga några få ord om någonting jag är någorlunda insatt i. Sexistiska kommentarer, kapitalistsmörja, diskussioner om tramskultur och ytliga uttalanden om komplicerade företeelser kan jag bara inte låta vara. Då blir det liv i luckan och jag kan gå på i timmar. I detta finns också en elitistisk ådra som gör att jag många gånger skriver folk på näsan och agerar nedlåtande mot andra människor. Detta motverkas genom ännu mer läsning av sociologisk och psykologisk litteratur. Jag försöker också motverka det genom att skriva om det här. För att öka mitt medvetande om dessa sidor. Första steget till tillfrisknande är faktiskt erkännande.

Jag är också lite bitter. Jag tycker att samhället suger. Världen suger och många åsikter och ageranden suger. Jag hatar att normer styr våra liv. Du är inte fri. Det tror du bara. Vi kan klaga på diktaturer och kvinnoförtryckande traditioner, men vi i väst, vi är också förtryckta, implicit, av normer. Du kan inte välja. Du måste passa in. Du måste lyda normer som via media pulserar in i våra vener. "Vi föräldrar", "Cosmopolitan", "Aftonbladet", "Slitz"...you name it, är alla maktfaktorer som avgör hur vi ska leva för att bli accepterade i den miljö vi väljer att röra oss i. Du kan förvisso välja att gå emot normen. Men det ska jag säga, är inte lätt. Då blir du, som jag, kallad "konstig", "obstinat" och "omogen". Jag avskyr det så mycket att jag vill bara kasta mig ner i Falu Koppargruva när jag skriver om det. Fy fan för samhället. Som jag sa. Jag är lite bitter. Detta motverkas av min sambo som hela tiden avdramatiserar mitt skällande, vilket får mig att reflektera över mitt agerande.

Vissa av dessa sidor gillar jag faktiskt. Åtminstone i lightform. Mitt politiska engagemang gör att jag måste hålla mig uppdaterad om vad som händer med makten. Min korta stubin gör att jag aldrig förtrycker varken ilska eller kärlek. Att jag är lite småpretto gör att jag inte är rädd, att i utbildningsfientliga miljöer, använda det faktum att jag är bildad och påläst. Jantelagen kan hoppa upp i sin egen röv och dö. MEN. Det kan vara bra om man kan hantera det och modifiera detta beteende beroende på sammanhang. Ibland måste man bara låta vissa saker passera, J! Min bitterhet gör mig medveten och ifrågasättande. Det vill jag vara. Jag vill inte vara en i skocken vilseledda får. Däremot vill jag inte ta sådant avstånd från folk som inte väljer min väg. Jag vill kunna fortsätta att skilja på sak och person, åsikt och människa.

Ord är ju makt. Därför hoppas jag kunna ta makten över mina tillkortakommanden genom att skriva om dem.

torsdag 6 maj 2010

Vilket fint hus, Laila och Niclas!

2 maj anordnade TV4 en insamlingsgala. Den kallades för "Humorgalan" och den var till för att samla in pengar till världens barn. För varenda unge. Privatpersoner och företag förväntades skänka pengar. Man ville slå insamlingsrekordet från förra året. Det gjorde man. Det gör man ju alltid. Alla vill slå rekordet. Kanske är det viktigare för TV4 än att se till att pengarna används på rätt sätt. Det är en god tanke med en humorgala för världens barn. Världen idag är ett jävla skitställe och barn som är mindre lyckligt lottade än svenska barn, behöver både resurser, omtanke och kärlek. Tur att Gud/TV4 finns då.

Sen besitter TV4 en stinkande dubbelmoral. I dagarna kring humorgalan gick det ut en nyhet att TV4 skall bygga ett lyxhus till Laila Bagge och Niclas Wahlgren. Jag undrade först, "Vilka faen är det?", sen upplystes jag om att det var oerhört viktiga människor i TV4´s profitjakt. Laila är ju med i idoljuryn. I dagens populärkulturella klimat är hon ungefär lika viktig som Jesus är i Vatikanstaten. Hennes ord är lag och de skall förkunnas i artistvärlden. Niclas Wahlgren är inte riktigt lika viktig som Laila, anser media. Men han är ju ändå bror till det överenergiska sockervaddet Pernilla Wahlgren. OCH. Han har varit med i programmet som är kungen av Trams-TV - Let´s Dance.

Det är väl klart att de ska få ett hus byggt till sig. Mot att TV4 får filma spektaklet. Vem vill inte se Laila Bagge och Niclas Wahlgren vältra sig i lyx och natursköna miljöer på Lidingö? Det värsta är, att det vill ganska många människor. Annars skulle inte TV4 satsa på det största idiotprojektet på länge. Hade jag varit Laila och Niclas hade jag skämts ihjäl bara över erbjudandet. Omoralen hade känts värre än den mest smärtsamma formen av självspäkelse.

Jag tror att TV4 säkert skänkte mycket pengar till välgörande ändamål i och med Humorgalan. Men nu är det ju så, att det finns ingen ände på behövande människor i världen. Folk som förlorat sina hem, sina familjer, sina vänner och sitt människovärde. Kostnaden för Lailas och Niclas hus, skulle exempelvis kunna avlöna många läkare och annan sjukvårdspersonal på Haiti eller i flera afrikanska länder. Den skulle också vara en enorm resurs i återuppbyggnaden efter diverse naturkatastofer som drabbat världen. Den skulle kunna bidra till utbildning och utveckling i u-länderna. Men istället, skall den bygga upp ett ytligt underhållningsprogram. Går detta igenom, kan man bara hoppas på att TV4 skänker vinsten till Rädda Barnen. Men de kommer de inte göra. Det är helt enkelt i ett sådant klimat vi lever. Allt för profit. Allt för den rike individen. Ingenting för den lilla och behövande människan.

Oj. Jag kräktes.

tisdag 4 maj 2010

Skendebatt med Blondinbella

Tittar förfasad på veckans Debatt på SVT. Som vanligt sitter diverse tyckare och skriker i munnen på varandra. Belinda Olsson är lika förfärlig hon. Ingen får prata till punkt och hon lägger ord i munnen på debattörerna. Egentligen är det inte hennes fel. Debattforumet i TV är så jävla tramsigt och värdelöst att man vill köra in en penna genom ögat för att slippa smärtan. Varför tittar jag då, undrar ni.

Jo. Därför att frågan som debatterades ikväll var jämlikhet och löneskillnader. Någonting som i högsta grad är aktuellt idag. De rika har blivit rikare och de fattigare har blivit fattigare. Klyftorna har ökat. Men det där vet ni redan. Därför tänker jag inte ens tjata på om det.

Det jag tänker tjata om är debattörerna som bjuds in till en direktsänd TV-debatt. Det är alltid extremer. Den våta drömmen vore att låta Hitler möta en rabbin, Lars Vilks möta en imam eller en ledare för Ku Klux Klan möta Martin Luther King. Det blir ju bättre TV då. Men det blir också allsköns dårar som släpps in i studion. De extremröda och de förfrusna blåa skall fajtas med näbbar och klor istället för att sakligt argumentera.

Själv hade jag med glädje lyssnat mer på Åsa Linderborg. Förstås. Hon tillhör ju "rätt" läger. Hon är en amazon. Dessutom är hon en fantastisk författare och en påläst politisk debattör. OCH. Hon fullkomligt KROSSADE ytlighetsministern Blondinbella trots att det var i fjompiga "Veckans skrik-TV".

Blondinbella. Detta fantasifoster som skapats ur en parning mellan kapitalismen och konsumtionssamhället. Där sitter det lilla livet och yppar ord som redan sagts av alla. Jag tror bestämt att hon citerade Fredrik Reinfeldt rakt av från boken "Det sovande folket". Ingen reflektion. Ingen lyssnarförmåga. Absolut ingen hjärnverksamhet överhuvudtaget. Det fanns gott om borgerliga debattörer vars åsikter jag gärna tog del av. Därför att det fanns någonting att bemöta. Från Blondinbella möttes man av inget annat än...en tom blick och en hjärna fylld av pengapegär och oförstånd att inse att det finns fler än hon i detta samhälle.

Egentligen tycker jag jättesynd om henne. Kvinnan bakom epitetet "Blondinbella". Hon har ju en del att leva upp till förstås. Hennes kulturella kontext kräver en blå valsedel av henne. Annars förstår hon inte de sociala koderna och blir lika utröstad från hennes miljö som Reinfeldt förhoppningsvis kommer vara ur Rosenbad den 19 e september.

Hur som helst. Hon borde verkligen inte delta i politiska debatter. Det gör henne inte en tjänst. Hon borde hålla sig till det hon kan istället. Hon målades verkligen ut till en urblåst idiot. Jävligt elakt av SVT att erbjuda henne en plats i programmet faktiskt. Snacka om mobbnings-TV.

Blondinbella. Fortsätt du med konsumtion och med ditt lattedrickande. Då kan jag fortsätta skratta åt dig istället för att tycka synd om dig. Det var sannerligen en smärtsam vändning.

Åsa Linderborg. Du är en rauk i stormens hav.