söndag 9 maj 2010

En smula självkritik

Jag är en rabiat bitch. Det är sant. Det vet förvisso många som känner mig men jag behöver bara få skriva det. Jag är inte alls stolt över det karaktärsdraget. Egentligen tycker jag ganska illa om det. Det gör mig lite onyanserad from time to time. Jag tycker exempelvis att det är jobbigt att jag i Nintendo Wii´s boxningsspel måste ha på mig blå handskar och slå någon som har röda. Jag känner mig lite som ordförande i MUF. Att vi har högertrafik i Sverige. Det tycker jag också är jobbigt att säga. Till och med jobbigt att tänka. Men egentligen är väl det fransmännens fel som befäste politiska poler kring rött och blått, vänster och höger. Tack vare att jag är ganska fanatisk i mitt politiska intresse, speciellt när det är valår, kan jag ibland visa upp oödmjuka sidor. Jag är medveten om detta och försöker hela tiden bemöta nyliberalt bullshit (nu var vi där igen) med lite mer självdistans. Däremot tänker jag inte jobba bort denna fanatism helt eftersom det gör mig till en passionerad debattör och en samhällsmedborgare som bryr sig om vad fan som händer runt omkring mig. Jag är inte ensam i detta samhälle. Det är ingen. Därför borde ingen rösta blått.

Jag har också en enormt kort stubin. Jag kan gå från from som ett lamm till en brinnande Balrog på 2 sekunder. Jag har knäckt många kvastar och moppar tack vare att det inte blir tillräckligt rent. Jag krossade nyss min mobiltelefon med en hammare eftersom den inte ville skicka iväg ett SMS. Jag har också kastat ut en stol från balkongen en gång eftersom den inte stod stabilt på benen. Den korta stubinen behandlas med boxning i hemmet mot sambon och långa löpturer som gör mig mör och slö.

Jag är också ganska pretentiös. Jag tar alla mina intressen på största allvar. Ingenting kan jag låta vara. Det kan vara ödesdigert för folk i min närhet att säga några få ord om någonting jag är någorlunda insatt i. Sexistiska kommentarer, kapitalistsmörja, diskussioner om tramskultur och ytliga uttalanden om komplicerade företeelser kan jag bara inte låta vara. Då blir det liv i luckan och jag kan gå på i timmar. I detta finns också en elitistisk ådra som gör att jag många gånger skriver folk på näsan och agerar nedlåtande mot andra människor. Detta motverkas genom ännu mer läsning av sociologisk och psykologisk litteratur. Jag försöker också motverka det genom att skriva om det här. För att öka mitt medvetande om dessa sidor. Första steget till tillfrisknande är faktiskt erkännande.

Jag är också lite bitter. Jag tycker att samhället suger. Världen suger och många åsikter och ageranden suger. Jag hatar att normer styr våra liv. Du är inte fri. Det tror du bara. Vi kan klaga på diktaturer och kvinnoförtryckande traditioner, men vi i väst, vi är också förtryckta, implicit, av normer. Du kan inte välja. Du måste passa in. Du måste lyda normer som via media pulserar in i våra vener. "Vi föräldrar", "Cosmopolitan", "Aftonbladet", "Slitz"...you name it, är alla maktfaktorer som avgör hur vi ska leva för att bli accepterade i den miljö vi väljer att röra oss i. Du kan förvisso välja att gå emot normen. Men det ska jag säga, är inte lätt. Då blir du, som jag, kallad "konstig", "obstinat" och "omogen". Jag avskyr det så mycket att jag vill bara kasta mig ner i Falu Koppargruva när jag skriver om det. Fy fan för samhället. Som jag sa. Jag är lite bitter. Detta motverkas av min sambo som hela tiden avdramatiserar mitt skällande, vilket får mig att reflektera över mitt agerande.

Vissa av dessa sidor gillar jag faktiskt. Åtminstone i lightform. Mitt politiska engagemang gör att jag måste hålla mig uppdaterad om vad som händer med makten. Min korta stubin gör att jag aldrig förtrycker varken ilska eller kärlek. Att jag är lite småpretto gör att jag inte är rädd, att i utbildningsfientliga miljöer, använda det faktum att jag är bildad och påläst. Jantelagen kan hoppa upp i sin egen röv och dö. MEN. Det kan vara bra om man kan hantera det och modifiera detta beteende beroende på sammanhang. Ibland måste man bara låta vissa saker passera, J! Min bitterhet gör mig medveten och ifrågasättande. Det vill jag vara. Jag vill inte vara en i skocken vilseledda får. Däremot vill jag inte ta sådant avstånd från folk som inte väljer min väg. Jag vill kunna fortsätta att skilja på sak och person, åsikt och människa.

Ord är ju makt. Därför hoppas jag kunna ta makten över mina tillkortakommanden genom att skriva om dem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är bäst iallfall!

Jen von T sa...

Tack. Vem du nu är :-)