måndag 24 maj 2010

Uppsatsförfattaren


När jag gick i andra klass hade vi någonting som hette "friskrivning". Då kunde vi ta vår lilla bruna bok och författa några rader helt utifrån vårt fantasifulla barnasinne. För inte så längesedan hittade jag denna bok hemma hos mor min. Jag skrattade så att tårarna sprutade. I boken fanns många texter som berättar om min dåvarande världsuppfattning. Jag tyckte att rasten var det tråkigaste i skolan. Det roligaste var tystläsning. Typiskt en framtida akademiker. Jag ville också bli världsberömd. Och bo i en lyxvilla. Det har dock förändrats något. Jag skriver också till Gud och önskar att alla skall vara sams för då behöver ingen svälta. Det har däremot inte förändrats.

På första sidan finns en berättelse om en ko. Jag hade titulerat min berättelse "En saga". Texten är skriven med knackig handstil. Typiskt ett oskyldigt barns handstil. Stora bokstäver. Stora avstånd. Stora språkfel. Det är dock lite charmerande med denna saga som jag klämde ur mig, 9 år gammal.

EN SAGA
Det var en gång en ko såm hete blåmsterfina. Såm jik sjelv in i lagån men en gåg kåm hon inte hem för hon habe blivit fågen av trålen i berje men hon kåmer vel hem.

Så gick sagan. Det var en tapper ko som kunde klara sig själv. Hennes liv blev lite stört av några troll. Som tur är kommer hon nog hem på slutet. Kanske kan detta vara en spegling av mitt liv. Lite tapper vill jag tro att jag är. Jag har också blivit skrämd och bortrövad av elaka troll. Men jag kommer nog hem. Hem till mig själv.

20 år senare har jag precis skrivit färdigt min magisteruppsats. Det blev 83 sidor och den är lite mer komplicerad. Men den handlar till viss del om samma sak. Den har liknande synopsis. Tappra kvinnor som många gånger får slåss mot trollen i rockgenren för att slutligen, genom musiken, komma hem igen. Tillbaka till jaget. Min uppsats slutar också lyckligt. Den visar på hur viktig musiken är för människor och på vilket sätt det yttrar sig i självuppfattning och genusidentitet. Egentligen handlar ett uppsatsarbete om detta också. Du startar med högt huvud, modig och taggad. Sedan kan arbetet bli motigt. Du drabbas av troll, av skrivkramp, Men sen är du i mål. Du är hemma.

Inte kunde man tro att Jenny, flickan som skrev om blåmsterfina, skulle bli en hyperproducerande textförfattare inom det musikvetenskapliga fältet. Inte menar jag här att jag är ett akademiskt stjärnämne. Nej nej. Det epitetet får andra ta på sig. Men jag har pallat ett år på avancerad nivå utan att få hjärtattack i alla fall. 6 år har jag pluggat och 6 år har jag kvar till målet. Klarade jag att ta mig från blåmsterfina och hit, klarar jag resten också. Om jag inte avlider på vägen.

Fil. Mag. Nu kör vi. Fil. Dr. i sikte!

3 kommentarer:

Cecilia sa...

Underbart! En musikskribent med både utbildning och scenvana och fil. Mag. Äntligen ljusnar det. Jag önskar dig all Lycka.

Sofia med f sa...

DU ÄR BÄST! :*

T sa...

Du är fantastisk! Stark, klok och välformulerad. Så sluta för allt i världen inte när du om 6 år nått ditt mål! Skapa ett nytt och fortsätt skriv, på nätet såväl som i den akademiska världen. Du, och andra som du, behövs på båda ställena! Kram!