Johanna Koljonen är en klippa. P3 Kultur kan rädda en hel dag. En hel vecka. En hel månad. Jag är ju så bitter på samhället och på vissa människor i det. Då är det bra med sådana som Johanna. Idag spelade hon dessutom Imperial State Electric i programmet. Tack Johanna!
Sedan diskuterade Johanna och hennes sidekick också ett mycket intressant och akuellt ämne. Troféwife-begreppet. Hollywoodfruar. Kvinnor vars största uppgift är att vara snygga och gifta. Detta intressanta liv följer vissa människor slaviskt i ett av televisionhistoriens största tramsshower. Där får man tydligen bland annat följa med Maria Montezami på hennes skönhetsoperationer. Åh, vad spännande! Det spelar fan ingen roll att människan pratar roligt och gulligt. Det är hon som är exposed och inte hennes läppar utan läppstift. Stackaren är ju helt förd bakom ljuset. Kanske har hon missat att hon är en människa och inte en docka.
Någon troféwife någonstans i världen har tydligen också gett ut en självbiografi. Vem det var vet jag inte. Det är samma skit allting, därför lade jag inte namnet på minnet. Denna skönhetsivrare hade en dotter på 7 år. Dottern önskade sig mest av allt en designerklänning med lösbröst. Om detta berättade trofén i boken som om det vore naturligt och lite smågulligt. Det tycker inte jag. Det är fanimej fruktansvärt att en 7 år gammal flicka skall längta efter överdrivet stora bröst och dyra klänningar. Men vad har hon för förebild? En mamma som antingen är frånvarande, nyopererad eller i full färd med att konsumera? Eller en pappa som endast gillar snygga troféer? Den vridna kvinnobilden växer och växer...
Skönhetshetsen som appliceras på troféfruarnas ungar i deras eget hem är mycket värre än en taskig kost. De får ingen chans till att göra annat än deras mödrar. Hoppas att deras ungdomsrevolt innebär ett totalt förnekande av denna livsstil. För deras eget bästa.
Hollywoodfrunormen infekterar kvinnor. Det är som att resa tillbaka till 50-talet + lite lyx och löshår. Hemmafrulivet utan djupare reflektion reducerar kvinnor till klippdockor som man kan klä på och klä av när man vill, även om de är fullt kapabla till annat. Jag kan bara inte förstå hur man kan vilja leva så där. Jag hoppas att detta bara överdrivs i TV och att de egentligen inte beter sig så. Jag hoppas också att de egentligen är mer än deras åsikter och utseende. Det tror jag också förvisso. Det måste ju finnas en människa där bakom som skriker efter stimulans och frihet. Rädde sig den som kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar