Flera av de mest lästa bloggarna i Sverige drivs av kvinnor som är starka bärare av skönhetsnorm och vild konsumtion. Kvinnor som lägger upp bilder på nyinköpta skor, klänningar, väskor, make up, champagneluncher och hårförlängningar. Alla är snygga. Alla är spinkiga. Alla är hårt drivna och kontrollerade av visuella medel. Rätt sådana ger cred och en hög position i de salar där skönhet är makt. I skönhetsnormen sitter vi fast som myror i ett torkat hubbabubba. Detta är feminismens värsta hot. Kvinnorna själva är feminismens största fiender.
Vi vill ha jämlikhet mellan könen. Lika lön för lika arbete. Jämställt på arbetsplatser, på universitet och inom familjen. Varken kvinnor eller män skall marginaliseras utifrån biologiskt kön. Genusproblematiken genomsyrar vårt samhälle in i minsta vrå. Men frågan är: Hur skall vi kunna kräva jämställdhet mellan könen, när vi kvinnor inte ens är jämlikar inom vårt egna läger?
Vi beter oss som svin mot varandra. Domen faller enkelt utifrån utseende och stil. På Facebook kretsar många grupper som rör Beach 2010. Det är mestadels kvinnor i de grupperna. Bryr man sig inte om att komma i form till beach 2010, måste man också manifestera det innan. Så ingen kan döma en när man forfarande har en naturlig och kvinnlig kropp på stranden. "Det sa jag ju redan innan på Facebook, att jag fortfarande skulle vara lite fluffig". Då kan ju ingen se ner på mig. Jag har ju redan stakat upp vägen och sett till att alla vet att jag inte tränat och svultit mig själv för att se snygg ut i en jävla bikini. Är man mullig kan man ju alltid gå med i gruppen "Man behöver inte vara smal för att vara snygg" för att verkligen befästa att man är okej även om man har höfter och arsel, trots att man egentligen inte tycker det själv. Då visar man i alla fall att man är medveten om sin fylliga kropp som inte passar in i mallen för den perfekta kvinnan.
Vilka är det sedan som sitter på stranden och dömer andra? Inte fan är den männen i alla fall. Kanske vissa pojkar, men inte män. Det är vi brudar. Vi spanar in varandra. Letar efter brister. Celluliter. Hull på magen. Hängröv. Röda prickar i ljumsken. "Men sååååg du vad fet hon hade blivit!!!" Snacka om att vara marginaliserad av skönhetsnormen. Och det är vårt fel. Vårt eget jävla fel.
Vi lever i ett patriarkalt samhälle. Absolut. Männen har fortfarande politisk och ekonomisk makt. De styr. Kanske har de också satt upp normen för den perfekta kvinnan för längesedan. Men tammefan. Det är vi tjejer som bär den och förvrider den till ett monster. Vi tror oss veta vad män vill ha. Vad samhället vill ha. Men vad vill vi själva ha? Vad vill JAG göra med mig själv och mitt liv?
Vi kan inte kräva jämlika förhållanden mellan könen utan att vara enade i arbetet. Vi kan gnälla på hur män behandlar kvinnor. Men vi måste också fundera på hur vi behandlar varandra. Brudar. Vi måste vara schysstare mot våra medkvinnor. Alla bloggar med skönhetshets som skapar ångest och overkliga mallar att leva upp till, bör därför fara åt helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar