söndag 27 juni 2010

Rule Britannia - reflektioner från London



...rule the waves:
"Britons never, ever, ever shall be slaves."

Så sjunger man i den patriotiska hymnen Rule Britannia av James Thomson och Thomas Arne från 1740. Hymnen besjunger det brittiska imperiet och dess starka och fria invånare. Åtminstone de invånare som från början är britter. Soldater, kolonisatörer och monarker. Slavar. De kommer de då aldrig bli. Eller?

Storbritannien är ett rike med en blodig historia. Förtryckande kungar och hänsynslösa drottningar blev tidigt mål för pöbelns ilska när många bland ofrälset kände sig orättvist behandlade. Towern har sedan etableringen under 1000-talet ständigt varit i hetluften under folkliga resningar. Samma borg har förstås mottagit fler attacker från internationellt håll. Riket har dessutom deltagit i flera nationella och världsomfattande konflikter. Första och andra världskriget är båda präglade av brittisk historieskrivning.

Krigshistorien präglar London enormt. De ligger även nu i krig med Afganistan eftersom de drogs med i smurfen Bush´s krig mot terrorismen. Deras uppdrag är att utrota islamistiska terrorgrupper och skänka det afganska folket demokrati och jämlikhet. De styrandes kulturella ödmjukhet är, precis som USA`s ledning, lika med noll. Klart demokrati och jämlikhet är det bästa. Det tycker vi i väst. Men man kan inte applicera det som vi tycker är rätt på ett folk med en helt annan kulturell identitet med hjälp av en väpnad konflikt. Det blir kaos. Maktvakuum.

Övergångar till andra styrelsesätt måste komma med hjälp av reformer som drivs av det folk som sedan skall leva i det. Inte genom brittiska och amerikanska automatvapen. Det som är rätt för oss är inte rätt för andra. Ibland måste vi helt enkelt bara lära oss att samexistera i denna värld utan att söka globalisering i både ekonomi, kultur och politik. Missförstå mig inte. Jag anser självklart att ingen ska behöva bli förtryckt. Jag tycker också att demokrati alltid är bättre än diktatur om den fungerar som den ska. Men det jag anser vara förtryck kanske inte alls uppfattas så av en annan individ som är fostrad i en annan kontext.

Tillbaka till London. Staden myllrar av monument över krigen landet deltagit i. Det finns också en hel del markörer som hyllar de människor från kolonierna som stridit med de brittiska styrkorna. Frivilligt har de stridit. Så står det skrivet i sten. Men var det så?

Imperialistiska riket Storbritannien frågade nog ingen personligen om de ville strida för dem. Att vara en soldat i den brittiska armén är stort. Hedersfyllt. Modigt. Kraftfullt. Nästan martyrsskap. Det märker jag när det hålls en parad för offren i Afganistan en dag när jag går längs gatorna i London. Det är fanfarer, pompa och ståt. Folk jublar. Armén av hjärntvättade unga män marscherar med exakta rörelser. Några blir dragna i rullstol. De har förlorat benen i kriget. Men det var det värt. För friheten! Eller; är de slavar under en felaktiv uppfattning om andra kulturer?

Hur fritt är egentligen Storbritannien? De har liberalen Adam Smith på en sedel. En hyllning till hans idéer om ett fritt OCH jämlikt samhälle. Vad har de då tagit fasta på mest? Jo. Marknadsliberalismen. Det är det största. För det är det som märks. Resten är gravt kontrollerat. Hela London kameraövervakas. Du får skäll om du inte står i kö på rätt sätt eller om du sitter fel på tunnelbanan. Du får heller inte röra dig i sidled under promenaden i juvelhuset i Towern. Till och med kyrkan tar betalt och övervakar dig med stränga ögon. Polisen har maskingevär på flygplatsen. Folk är rädda för gemene man. Individbaserad politik har gjort att människor inte litar på ett solidariskt och kollektivt tänkande. Misstänksamhet. Strama tyglar. Kontroll genom rädsla. Är det frihet?

Så ser liberalismen ut idag. Den är koncentrerad kring pengar. Inte individens frihet. Detta är det som mest präglar London i ett kulturpolitiskt perspektiv. Jag tror att britterna faktiskt till sist vart slavar under deras egna strävan att vara just fria. Jag är så glad för att jag växt upp i ett sossesverige där faktiskt det som de blå kallar fångenskap har gett oss sann frihet!

Rent historiskt och konstmässigt var staden underbar och jag tycker att alla ska uppleva den innan döddagar. Hyde Park, Towern, Temple Churchs hemligheter, Kensington Gardens, West End, arkitekturen och de flesta av stadens invånare var fantastiska. Nu står dessutom pundet ganska lågt och du kan åka dit med Ryan Air för 300 spänn. Res nu!

torsdag 17 juni 2010

FIFA World Cup - a feast for the mad men


I slutet av filmen "Sagan om konungens återkomst" sitter The Witch-King of Angmar på sitt stinkande monster som reser sig över kung Theoden och hans häst. Nazgûlen befaller vidundret som endast hörsammar hans väsande röst: "Feast on his flesh..." På samma sätt sitter nu Sydafrikas regering på ett monster av galna fotbollsfans som ställer sig över de sydafrikanska kvinnornas kroppar. "Festa på deras kött..."

Regeringen i Sydafrika bestämde sig för att legalisera prostitution under VM. En hel månad ska fattiga kvinnors kroppar ligga ute till försäljning på marknaden. Precis som de gjorde under VM i Tyskland för fyra år sedan. Då anordnade den tyska regeringen STATLIGA bordeller. Fansen måste få roa sig mellan ölhäveriet och påhejandet.

Sydafrika är ett land med enorma klasskillnader och dess historia är präglat av både ett etniskt, ett könsdefinierat och ett klassmässigt förtryck. Det är ett land som mer än allt annat borde satsa sina ekonomiska medel på en befolkning som lever i fattigdom och misär. Det kanske regeringen tycker att de gör nu när man säljer människorkroppar som om de vore en vara i en köttdisk i vilken grosseriaffär som helst.

Detta gör mig så illamående att jag helst av allt skulle vilja åka ner till Sydafrika och fängsla dem som tog beslutet om att legalisera hor. De borde ställas inför lejonen i Colosseum om det fortfarande fanns kvar som aktiv tortyrarena. Detta bryter mot all moral och jämlikhetstänk som BORDE prägla världen. Har de ens tänkt på spridningen av AIDS och på kvinnorna vars kroppar förvandlas till ett nöjesfält för alkoholstinna ölgubbar med kåtslag?

Sedan kan man förstås fråga sig vad det är för typ av män som köper horor mellan matcherna. Här snackar vi hög moral och respekt för kvinnor. Köpa ett hål att stoppa mandomen i. Det är väl manligt? Dessa män förtjänar ingenting annat än ett Bobittsnitt och livslång psykoterapi på en låst anstalt för sexförbrytare.

Att bara se detta jävla elände fladdra förbi på TV påminner mig bara om vilka orättvisor som förvärras genom mästerskapets genomförande. Det fräter hål i mitt huvud och i mitt hjärta. Och att sedan skiten lockar så många är en gåta. Det är väl spännande med ett gäng frisyrer som jagar en boll? Men tänk på vad som ligger bakom! Det gröna gräset är som locket på en kittel av bubblande gift för Sydafrikas befolkning. Ta avstånd för fan!

måndag 14 juni 2010

Folkpartiet är ett skämt


Folkpartiet liberalerna vill att varje människa ska ha möjlighet att växa. De förespråkar individens frihet. My own glory! Freedom! Responsibility! BULL...SHIT!!!

Voltaires och Rousseaus klassiska liberalism är det då inte tal om. Deras hjärtefrågor rörde yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet och sexuell frihet. Dessa frågor har liksom fallit bort. De kanske räknas som utredda och självklara idag. Låt oss istället slåss mot blandekonomi och statligt inflytande på individens omsorg. För det är fångenskap det. Inte en möjlighet för alla att ha någorlunda samma förutsättningar. (Men det vill vi inte ha, schhh) Vad är liberalism idag? Vet Björklund vad det är?

J. Björklunds förslag och uttalanden går inte hand i hand med individens frihet och den liberala kärnan. Han blir en pajas där han står med liberalismens fana i högernäven och en övervakningskamera i den andra. Ordningsbetyg i tidiga åldrar är också en bra idé tycker den motsägelsefulla Björklund. Hans perversa intresse för bevakning och kontroll är en enorm paradox till den ideologi som förespråkas av det parti han representerar. Folkpartiet liberalerna. HA!

Det är ju en enkel lösning tror Ol´Johnny B. Att bevaka och kontrollera. Gripa och straffa. Det kostar ju ingenting i jämförelse med de reformer som skulle krävas för mer långsiktiga lösningar på kriminalitet och oordning i skolan. Våld, alkoholkonsumtion och rasism är en direkt följd av den sociala misär som råder i förorterna till Sveriges storstäder. Utanförskap och ekonomiska skillnader mellan klasser, kön och etnicitet är det som påverkar människor negativt. Inte det faktum att det finns för lite bevakning och regler. Hur dum får man vara?

Under de senaste fyra åren har klyftorna ökat i Sverige. Alliansen menar att utanförskapet har minskat. Med det menar de att fler är i sysselsättning nu. De är mer lönsamma än kostsamma för samhället. Men vafan. Utanförskap handlar om mer än att vara sysselsatt på arbetsmarknaden eller på högskolor. Det handlar om att inte ha en meningsfull sysselsättning och ett drägligt liv utan marginaliseringar. Det handlar om social och själslig misär. Även om du arbetar kan utanförskapet öka. En utbildad läkare som kör lastbil anser nog inte att han lever innanför någonting. Han lever nog inte ens innanför sig själv. Min gissning är att han känner sig mer utanför än någonsin.

I Rosengård är husen fallfärdiga. Det kryper kackerlackor på väggarna. Där stoppar man in nysvenskar och socialfall och låter dem sitta där utan omsorg och seriöst integreringsarbete. Visst är det konstigt att det är en kriminell oas? Det är enkelt. Se på världen. Vart är det mest kriminalitet? Jo. Där det är fattigt. Där folk känner sig mindre värda. Där det är som störst klyftor. Får Alliansen regera i 4 år till har vi snart gated communities i Sverige också.

Jag tror mer på den klassiska liberalismen om jag ska ta ställning. Björklunds "hitta-på-liberalism" handlar bara om att spara så mycket pengar som möjligt och inte om hur människorna mår. Där faller också den humanistiska biten bort. Så. Vad menar Björklund med ordet "frihet" egentligen?

fredag 11 juni 2010

Tröttsamt med kommunistbeskyllningarna


Carl Bildt är bra rolig ibland. Jag minns när han under sin tid som statsminister talade på ett köpcentrum någonstans. Det var ju ingen som var sådär jätteimpad av Carl. Någon lessnade ur och kastade tomater på karln. Det första som Bildt utbrister är: "Socialistslynglar!"

Det var det fulaste han kunde komma på. Att kalla någon för socialistslyngel. Det var väl inte så farligt, kan jag tycka. Det som är mest farligt är att sådana som Carl Bildt smutskastar det djupröda lägret utan att riktigt veta vad det handlar om. Egentligen finns det inte så mycket kvar av det djupröda i dagens Sverige. Marknadsekonomins rasande utveckling har liksom tvättat bort allt vad socialism heter från vårt politiska klimat. Det finns ingen socialism som lurar bakom hörnet. Ren socialism har aldrig funnits. Inte kommunism heller. De flesta som försökte stannade liksom till lite för länge i diktaturen. Det blev inte ens proletariatets diktatur. Varken Mao, Stalin eller Ceauşescu lyckades speciellt bra med att överlämna makten åt folket efter revolutionen. Istället blev de mördare. Män som blev berusade av makt. Där har vi ännu en anledning till att både socialism och kommunism är totalkvaddade begrepp idag.

Därför blir det så patetiskt när oupplysta kämpar vid de blå barrikaderna felaktigt kallar Vänsterpartiet för KOMMUNISTER. De är inga kommunister. Det står ingenting om det i deras partiprogram och Ohlys misslyckade uttalande för flera år sedan är tillbakataget sedan länge. Han förstod väl att det inte går att yttra sådant när de flesta förknippar kommunism med mördaren Josef of Sovjet vars svarta arv kastar en skugga över den röda fanan. Ändå menar Carl Bildt nyligen i ett uttalande att vänsterns medverkan var farlig för den internationella politiken. Han kallade (V) för "castrokramare" och "allsköns halvkommunister." De flesta i riksdagen skrattade åt honom där han stod i sin högeraura och propagerade mot (V). Jag skrattade också hemma i soffan. Patetiskt bara.

Däremot är vänstern ett feministiskt och socialistiskt parti. Så står det ordagrant. Är inte detta kommunism då? Nej, det är det inte. För enkelhetens skull kan man säga att kommunism är revolutionär och socialism är reformert. Man skulle lite kort kunna sammanfatta att Marx väg till den utopiska socialismen var alltså via en läge av revolutionskaraktär - kommunism. För en socialist bör fullständig demokrati och ett klasslöst samhälle uppnås gradvis, utan krig och blodspillan som kommer med en revolution där hela samhället ska förändras på en gång. Ferdinand Lassalle och Eduard Bernstein utvecklade Marx kommunistiska revolution någon gång i slutet på 1800-talet, till någonting som var mer förankrat i verklighetens samhälle. Därför blir det inte bara fånigt utan också ett direkt faktafel att kalla vänstern för kommunister. De är ju knappt socialister längre så som begreppet förklarades när det skapades. Socialismen idag måste både moderniseras och modifieras för att inte förbli ett dåligt exempel och mål för smutskastning.

Det är nog därför (V) rör sig mott mitten. (Men behåll er ideologi för fan!) Också sossarna och moderaterna har under senare år tydligt rört sig mot varandra. Åtminstone utåt. I smyg tror jag ändå att Moderaterna eftersträvar klassklyftor och ojämlikhet. Annars skulle de inte göra allt för att deras politik skulle skapa dessa fenomen. Se bara vad de apar efter klassamhället USA, förblindas av det förgängliga kapitalet och hejar på fasciststaten Israel. Dessutom bygger de ett helt partiprogram på nyliberalism som egentligen bara handlar om ekonomi. Politik är mer än så. Det handlar också om människorna som påverkas av ekonomin. (M) suger helt enkelt, för att tala klarspråk.

Jag röstar på (V) främst därför att de kämpar för jämlikhet både mellan klasser och mellan kön. Sen finns det många, många anledningar till att rösta på (V). Det ska jag ta upp i en blogg framöver. Tills dess; läs partiprogrammet på www.vansterpartiet.se

onsdag 9 juni 2010

Penis vår som är i himmelen


Det är inte bara porrbranschen som är penis/dildo-fixerad. Hela samhället är en hyllning till penisen. Fallosar all over the place. Pistoler. Kanoner. Växelspakar. Gitarrer. Fagotter. Midsommarstänger. Julgranar. Pekpinnar. Statsministrar.

Jag har fått höra att pojkarna på dagis får sjunga en ramsa som går: "Öga, öga, näsa mun och därnere finns en kung!" Redan i tidig ålder får de begynnande männen veta att det de har mellan benen är något som står väldigt högt på statusstegen. Högre än vaginor. Högre än kvinnan själv till och med. Inte konstigt att många män behandlar sin penis bättre än sin kvinna. Föga förvånande är det också att många män ser sin penis som en person. Hans bästa vän. Namnger den. Smeker den. Håller handen på den så ofta som det går utan att någon skall behöva misstänka flatlöss. Som man behöver du aldrig vara ensam. Du har ju din penis.

Surrogat för den manliga ejakulationen har man sett i slutet av AC/DC-konserter när en stor kanon exploderar och dränker publiken i vit konfetti. Man har också sett det när bratsen knäpper champange och sprutar ner omkringsittande människor. "För att visa min makt och status ska jag nu spruta ner samtliga med någon form av vätska eller annat som kan liknas vid mitt vita guld."

Jag har förstås ingenting emot penisar. Tvärtom. Men det slog mig häromdagen att fallossymbolerna regnar över mig dagligen. Det var både roligt och underligt. Det fick mig också att tänka; är sådant som kvinnor har skapat försett med knappar så samma sätt som mäns uppfinningar innehåller någon form av spak?

tisdag 8 juni 2010

Från födseln till myndighetsdagen - så blir du kvinna


Titta på barnet på bilden. Vad ser du? Är det en pojke eller flicka? Ganska självklart svar. Det är en flicka. Hur vet vi det? Hon är klädd i rosa och hon har en vit nallebjörn i famnen. Inte för att hon kanske själv vill det, utan för att någon klätt henne i dessa kläder. Hade det varit en pojke hade han varit klädd i blått. Kanske hade också nallebjörnen varit brun. Eller så hade nallebjörnen varit en bil.

Det börjar på BB. Ett skrikande barn föds. Är det en pojke säger man: "Oj, vilken stark kille som skriker så högt." Är det istället en flicka säger man: "Men vilken ilsken liten tjej som skriker så högt!" Pojken är stark när han för oväsen. Flickan är ilsken. Sedan börjar besöken från nära och kära. Rosa kläder och rosa leksaker. Det lilla flickebarnet kallas för "prinsessa" och får dockor av morfar och mormor. Vad säger detta? Jo, flickor ska ha framför allt rosa. Då vet vi att det är en tjej. Flickor ska också leka med dockor så de redan efter en vecka på jorden lär sig att deras framtida liv ska innehålla barn. Pojkar får inga dockor. De får bilar. Dinosaurier. Vapen. Kanske till och med ett plastsvärd. Fallossymboler från födseln. Pojkar leker med bilar, flickor med dockor. Senare tar männen hand om familjens bil medan kvinnorna tar hand om barnen.

På dopdagen pyntar man med rosa servetter och söta små buketter. Köper man jeans till en flicka får man skäll. Det är för pojkigt. Det är bättre med ett silverhalsband föreställande en ängel. En ljuv och mjuk figur. Framför allt är den tyst.

Under dagisperioden blir könsrollerna ännu tydligare. På dagiset har barnen fack där man förvarar extrakläder och blöjor. På flickornas fack står deras namn med rosa och kanske har man dekorerat facket med klistermärken föreställande dockor. Eller blommor. Eller fjärilar. Pojkarnas namn står med blått och deras klistermärken föreställer förmodligen någon form av maskin som inte är en symaskin. Flickorna är klädd i kjolar och klänningar som deras föräldrar har valt. Tjejerna bär rosa och pojkarna bär blått. De små flickorna får uppmärksamhet och beröm för deras fina klänningar. Endast då säger familjen: "Men vad fin du är!" När flickan har jeans och tröja säger ingen någonting. Inte är det då konstigt att flickan vill ha sin rosa klänning.

Så här fortsätter det sen. När barn blir tonåringar växer de mer och mer in i könsroller som samhället har definierat åt dem. Som föräldrarna har definierat åt dem. Tillsammans med de signifikanta andra och de generaliserade andra blir det lilla subjektet bara en produkt av omkringliggande omständigheter. När flickan blir kvinna finns ingen återvändo. Hon är underkastad mannen. Kanske inte alltid tydligt. Oftast är det nog omedvetet från båda håll. Men det är hon. Kvinnans plats är fortfarande förutbestämd. Sverige har på pappret bland de mest utvecklade jämställdhetsplaner som finns i världen idag. Detta är bara formalia. Bara ord.

Du kan förstås välja att gå emot stereotyperna. Men det är smärtsamt. Du blir utmålad som konstig. Rabiat. Bitchig. Manhaftig. Omänsklig. Okvinnlig. Barnhatare. Egoist. Satmara. Dominanta hora. Senast förra sommaren fick jag höra att jag betedde mig olämpligt som kvinna. Mannen som sa detta valde dagen efter att hellre ligga ensam på stranden än vistas i samma sällskap som mig. "En kvinna ska inte prata så om sex", tyckte han. Där fick jag. Jag ska veta min plats. Män som han har nog inte tillräckligt stora cojones för att se en kvinna som jämlik. Räknar man fallosen som en symbol för styrka har jag har bra mycket större kuk än han.

Vi behöver förändra den trånga könsmallen. Jag. Du. Föräldrar. Sverige. Europa. Världen. All uppskattning till de föräldrar som åtminstone ser detta och försöker göra någonting åt det. Det kan inte vara lätt i denna värld där till och med barnkläder skall bestämma hur vi ska se ut för att iscensätta våra kön.

Jag känner någonting om min hals. Jag kan inte andas. Det är den normativa femininitetens hand som klämmer för hårt.

söndag 6 juni 2010

Bok- och forskningstips


Ett latinskt ordspråk lyder: "Akta dig för den som bara läst EN bok". Tur för mig då att jag är en boknörd utan dess like. Jag läser så ofta jag kan. Jag läser överallt. Jag luktar på böcker fler gånger om dagen. Det luktar underbart. Kunskap. Bildning. Forskning. Fakta. Fantasier. Historia. Jag har våta dagdrömmar om British Library och universitetsbibliotek världen över. Nej. Jag vill ju inte ligga med böckerna. Bara i stilla ro njuta av ord.

Därför utgörs detta blogginlägg av boktips. Från mig till er.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9187894661
DET KALLAS KÄRLEK. En avhandling om könsrelationerna hos unga svenska par. Vad är det som påverkar de stereotypa mallarna för kvinnligt och manligt?

http://www.avhandlingar.se/om/Soili-Maria+Olli/
VISIONER AV VÄRLDEN. Soili-Maria Ollis avhandling om djävulspakter och brott mot Gud under sent 1600-tal och 1700-tal. Hon går igenom samtliga brott mot kyrkan och vilka straff de hade. Fruktansvärt bra läsning. Speciellt för en ateist som jag.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173431761
ILLUSIONEN OM GUD. Richard Dawkins fullkomligt krossar myten om Gud i denna bok som kom ut på svenska 2007. Han berör skapelseberättelsen, Bibelns sanningsenlighet med mera.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185703400
JÄMSTÄLLDHETSANDEN. Därför är jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Mer behöver jag inte säga om varför du skall läsa denna bok.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0771054777
NO KIDS. Jag gillar kontroversiella böcker. Därför älskar jag Meiers bok som ifrågasätter barnskaffarnormen. En norm som påverkar människor så pass mycket att de barnlösa blir till freaks utan mänsklighet. Dessutom är boken jävligt rolig.

http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin.aspx
ORDFRONT MAGASIN. "Ordfront magasin är något så provocerande som gnällpellen som har rätt. I ett svenskt medielandskap av allt mer annonsslavande borgerliga dagstidningar och yvigt skräniga debattbloggar." Ordfront är i särklass det bästa magasin som finns idag. Läs och du skall bli upplyst.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170373574
ATT FÖRSTÅ MAKTEN. När du har läst den här boken av suveräne Noam Chomsky vill du läsa allt han skrivit. Vill du inte det är du antingen inte intresserad av världen och andra människor eller så är du en randian.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147075619
POPULÄRKULTUR. Simon Lindgren är forskaren som förändrade mitt liv. När jag läste Sociologi och populärkultur på Mittuniversitetet fick jag ett smärtsamt uppvaknande. Nu läser jag allt av honom. Törs du?

Listan skulle kunna go on and on. Nu får det räcka såhär ett tag. Läs!
(Jag vet inte hur man lägger till länkar på bloggen. Kanske är det ett bevis på att jag hellre läser böcker än lär mig om internethantering. Jag försökte med "lägg till länk" men det funkade ju inte. Ni får köra den gamla kopiera och klistra in i adressfältet. Orkar ni inte det måste jag säga att det verkligen är ett i-landsproblem utan dess like och att det är er förlust om ni inte pallar.)

lördag 5 juni 2010

Falun - Bra eller anus?


Det var inte alls längesedan jag var stolt över min hemkommun. Det var för att det var noll personer som bokat plats på det chartrade tåget ner till Stockholm den 19 e juni. Inget intresse verkar finnas för kungligt trams. Tack och lov. Men nu får man ta fram skämskudden igen när skid-VM kommer till Falun.

2015 är det dags. Då brakar det loss. Jag har självfallet ingenting emot sport som aktivitet. Inte heller avskyr jag idrottsmän och sportintresserade. Det jag ställer mig emot är förstås kostnaderna för VM-jippot och ur vilken ficka slantarna skall hämtas. Det är förstås vi. Vi som bor här och betalar skatt. En skatt som betalas av alla skall förstås gynna alla kan man tycka. Det menar Rosén att det kommer göra. Skid-VM ska sätta Falun på kartan och locka hit investerare i sin tur gynnar marknaden. Det kommer ploppa upp jobb och ekonomin klimaxar efter mästerskapet. Äsch. Ta dig i brasan!

Det finns ingen säkerhet över ekonomiska prognoser. Vi har ingen aning vad som kommer hända med ekonomin efter detta. Jag tror förstås att det kommer gå käpprätt åt helvete. Jag hoppas att jag har fel, men notan för Holmenkollen (som anordnar skid-VM 2011) stannade på runt 2 MILJARDER. Falun har inga sådana pengar. Statligt stöd är uteslutet. Ur den kassan får man inte plocka till mästerskap och andra idrottstävlingar. Nej. Denna nota får Falun stå för själv. Åtminstone den största delen av den.

För inte alls länge sedan lade man ner en skola och drog in på dagisplatser. Man säger nej till kulturhus. Det finns helt enkelt inga resurser som kan ta hand om Faluns invånare. Men det är ändå dessa invånare som ska betala för att andra människor skall kunna komma hit och åka skidor och hoppa i backar. Låter inte det jävligt konstigt?

Nej. Jag tycker fanimej att det är förjävligt att anordna ett skid-VM som man egentligen inte har råd med. Att ansöka om att få anordna någonting sådant utan att räkna efter först är bland det dummaste jag hört. Falupolitikerna kan lika gärna starta upp hemsidan tomibollen.se på en gång. Självklart skall man satsa. Att gasa istället för bromsa i uppförsbacke behövs. MEN. Inte fan kan man lägga allt krut på en engångsföreteelse istället för på någonting som berikar både ekonomi och sociala förhållanden under flera år. Det går inte att satsa så stort på någonting utan att egentligen veta med säkerhet att det kommer löna sig i längden. Vi får väl se vad som får läggas ned eller beskattas för att bekosta detta ändamål. Jag skäms oavsett.

Först vård, skola och omsorg. Sedan kultur. Sen kan man anordna Skid-VM.

torsdag 3 juni 2010

Tack T!


Jag minns så väl när jag skulle börja jobba som sångcoach på gymnasiet. Jag trodde det skulle bli ett nödvändigt ont. Något jag behövde göra för att utöka månadsinkomsten när jag studerade. Jag trodde att det skulle döda all min lust till musik. Med facit i hand har det inte alltid varit roligt heller. Det har ibland hällt en hink med iskallt vatten över min passion för musik. Att vara estetlärare i ett kulturellt dunkel är som att treva efter lysknappen i en mörk tunnel. Estetämnen är inte viktigt anses det. Åt helvete med det.

Därför är det så bra med de elever som älskar musik nästan lika mycket som jag. Elever som inspirerar. Elever som levererar. Elever som engagerar. Elever du aldrig glömmer. Det är då tur att ni finns. MEN.

Mest är det tur att jag har T. Jag minns första dagen när jag visades runt på gymnasieskolan och jag gick till kontoret där dramaläraren skulle sitta. Där satt hon. T. Som jag hade pluggat med i ett år redan. Vilken lycka! Sedan blev T min ofrivilliga mentor, haha! Jag frågade om allt. Hon verkade outtröttad. Besvarade alla mina frågor och gav pedagogiska och konstnärliga råd. Det var starten på flera år av lyckade samarbeten och en givande vänskap. Vi gjorde Showtime med musikaltvåorna. Vi gjorde Gökboet med teatertreorna. Vi gjorde Falyrevyn och BAR. Vi gjorde Pang Pang med teatertvåorna. Och tänk vad lyckat det blev T!

Ditt ledarskap är mäktigt. Ordning. Krav på att alla gör sitt bästa. Samtidigt är det högt i tak och du tar alltid emot åsikter och funderingar. Alla samtal vi haft om diverse produktioner har alltid varit både roliga och utmanande. Vi har pratat musik, modifieringar av låtar, sånginsatser, scenerier, manus och rolltolkningar. Ibland har det kört ihop sig. Rejält. Men vi har löst det tillsammans. Utöver detta är din regi och dina interpretationer så bra att det skakar om och berör varje gång. Vem minns inte Buffys flykt i Gökboet? Eller slutet i Pang Pang? Dessa saker komnmer jag minnas så länge jag lever.

Det jag dock främst kommer minnas är vår värdefulla vänskap. Vi kan alltid bolla upplevelser. Bra som dåliga. Du lyssnar alltid och kommer med klokare råd än terapeuter man betalat avsevärda summor till. Dessutom fick du mig att börja läsa Ordfront och annan spännande litteratur!

Du har varit en mycket viktig del i mitt liv T. Min kollega. Min vän. Min mentor. Nu ska du flytta och börja ett nytt kapitel i ditt liv. Jag är oerhört glad för din skull och jag vet att din nya arbetsplats har anställt den bästa för jobbet. Jag kommer självklart att sakna dig oerhört. Ofantligt. Jag kan inte ens tänka mig att jobba kvar utan dig. Men jag vet att det kommer gå bra. Jag har självförtroende i mitt arbete nu. Mycket tack vare dig.

Det är så bra att jag kan skriva allt detta här. Du vet vilken lipsill jag är och jag kommer inte klara av att säga det till dig personligen. Egentligen tror jag att du vet vad jag tycker och känner. Jag ville ändå understryka detta nu när vi går skilda vägar i yrkeslivet. Däremot vet jag att vi kommer vara vänner resten av våra liv.

Tack för allt T! Du är fantastisk!