...rule the waves:
"Britons never, ever, ever shall be slaves."
Så sjunger man i den patriotiska hymnen Rule Britannia av James Thomson och Thomas Arne från 1740. Hymnen besjunger det brittiska imperiet och dess starka och fria invånare. Åtminstone de invånare som från början är britter. Soldater, kolonisatörer och monarker. Slavar. De kommer de då aldrig bli. Eller?
Storbritannien är ett rike med en blodig historia. Förtryckande kungar och hänsynslösa drottningar blev tidigt mål för pöbelns ilska när många bland ofrälset kände sig orättvist behandlade. Towern har sedan etableringen under 1000-talet ständigt varit i hetluften under folkliga resningar. Samma borg har förstås mottagit fler attacker från internationellt håll. Riket har dessutom deltagit i flera nationella och världsomfattande konflikter. Första och andra världskriget är båda präglade av brittisk historieskrivning.
Krigshistorien präglar London enormt. De ligger även nu i krig med Afganistan eftersom de drogs med i smurfen Bush´s krig mot terrorismen. Deras uppdrag är att utrota islamistiska terrorgrupper och skänka det afganska folket demokrati och jämlikhet. De styrandes kulturella ödmjukhet är, precis som USA`s ledning, lika med noll. Klart demokrati och jämlikhet är det bästa. Det tycker vi i väst. Men man kan inte applicera det som vi tycker är rätt på ett folk med en helt annan kulturell identitet med hjälp av en väpnad konflikt. Det blir kaos. Maktvakuum.
Övergångar till andra styrelsesätt måste komma med hjälp av reformer som drivs av det folk som sedan skall leva i det. Inte genom brittiska och amerikanska automatvapen. Det som är rätt för oss är inte rätt för andra. Ibland måste vi helt enkelt bara lära oss att samexistera i denna värld utan att söka globalisering i både ekonomi, kultur och politik. Missförstå mig inte. Jag anser självklart att ingen ska behöva bli förtryckt. Jag tycker också att demokrati alltid är bättre än diktatur om den fungerar som den ska. Men det jag anser vara förtryck kanske inte alls uppfattas så av en annan individ som är fostrad i en annan kontext.
Tillbaka till London. Staden myllrar av monument över krigen landet deltagit i. Det finns också en hel del markörer som hyllar de människor från kolonierna som stridit med de brittiska styrkorna. Frivilligt har de stridit. Så står det skrivet i sten. Men var det så?
Imperialistiska riket Storbritannien frågade nog ingen personligen om de ville strida för dem. Att vara en soldat i den brittiska armén är stort. Hedersfyllt. Modigt. Kraftfullt. Nästan martyrsskap. Det märker jag när det hålls en parad för offren i Afganistan en dag när jag går längs gatorna i London. Det är fanfarer, pompa och ståt. Folk jublar. Armén av hjärntvättade unga män marscherar med exakta rörelser. Några blir dragna i rullstol. De har förlorat benen i kriget. Men det var det värt. För friheten! Eller; är de slavar under en felaktiv uppfattning om andra kulturer?
Hur fritt är egentligen Storbritannien? De har liberalen Adam Smith på en sedel. En hyllning till hans idéer om ett fritt OCH jämlikt samhälle. Vad har de då tagit fasta på mest? Jo. Marknadsliberalismen. Det är det största. För det är det som märks. Resten är gravt kontrollerat. Hela London kameraövervakas. Du får skäll om du inte står i kö på rätt sätt eller om du sitter fel på tunnelbanan. Du får heller inte röra dig i sidled under promenaden i juvelhuset i Towern. Till och med kyrkan tar betalt och övervakar dig med stränga ögon. Polisen har maskingevär på flygplatsen. Folk är rädda för gemene man. Individbaserad politik har gjort att människor inte litar på ett solidariskt och kollektivt tänkande. Misstänksamhet. Strama tyglar. Kontroll genom rädsla. Är det frihet?
Så ser liberalismen ut idag. Den är koncentrerad kring pengar. Inte individens frihet. Detta är det som mest präglar London i ett kulturpolitiskt perspektiv. Jag tror att britterna faktiskt till sist vart slavar under deras egna strävan att vara just fria. Jag är så glad för att jag växt upp i ett sossesverige där faktiskt det som de blå kallar fångenskap har gett oss sann frihet!
Rent historiskt och konstmässigt var staden underbar och jag tycker att alla ska uppleva den innan döddagar. Hyde Park, Towern, Temple Churchs hemligheter, Kensington Gardens, West End, arkitekturen och de flesta av stadens invånare var fantastiska. Nu står dessutom pundet ganska lågt och du kan åka dit med Ryan Air för 300 spänn. Res nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar