Oh, mighty penis

Penisen. Hyllad och återskapad världen över. Skulpturer av virila män har alltid en förstorad penis. Den är en synonym till maskulinitet, styrka och i vissa fall aggressivitet. Obelisker och majstänger - båda fallossymboler. En som sträcker sig mot himlavalvet i all sin prakt. En vars imaginära säd ska befrukta jorden och leda till rika skördar. Denna dansar vi runt ifrån maj till sena juni med blommor i håret samtidigt som vi sjunger om små grodor och dansar till gnisslig fiolmusik. Det bisarra har fått ett ansikte och det kommer till uttryck i en småsjuk falloshyllning som vi kallar tradition.

Penisens höga status är själva navet i det manliga självförtroendet. Mannens egna docka, menar Simone De Beauvoir. En leksak som han kan pyssla med och ta hand om. Att vårda och uppmärksamma penisen blir ett sätt att iscensätta manlighet. Att uppvisa både kön och makt. Därför finns det väldigt många män som gärna stoltserar med sina organ och hoppas att potentiella partners ska vara lika imponerade av penisen som de själva är.

För vem har inte upplevt tillfällen i ungdomen då män ska visa upp diverse penistrick? Dra den bakåt så det ser ut som en vagina fram och en klase kött därbak? Hoppa upp och ner så pung och penis klafsar mot låren? Göra den så kallade "helikoptern" då hela paketet snurrar som en propeller? Allt givetvis under förtjusade skratt och utrop. Jag har då aldrig varit särskilt road utav detta. Det blir mest en gäspning från min sida.

Sällan har jag hört någon kvinna tycka att det är spännande med penisuppvisningar. Förmodligen är det män som imponeras av män när det kommer till sammanhang som hyllar penisen. Många män har i ungdomen onanerat i grupp. Att smeka det egna erigerade organet tillsammans med andra män är den totala manlighetsskapande ritualen. En stund då det bara kan osa testosteron och manlig sexualitet. Så, att skapa en hegemon, heterosexuell könsidentitet sker inte alltid i reflektion av eventuella sexpartners, utan i sammanhang där manligheten aldrig kan påverkas av feminin närvaro.

På grund av att män själva ofta är oerhört imponerade av sin penis, förväntar de sig kanske också att alla andra ska vara lika stumma av beundran. Jag är ledsen, men så är det inte sådär jätteofta. Under alla år av traditionellt "tjejsnack" i sann Sex and the City-anda (mäns största skräck) har jag aldrig hört någon heterosexuell kvinna säga: "Hans penis är sjukt imponerande och jag vill dansa runt den under vilda vårblotsnätter." Eller: "Jag älskar verkligen när han gör helikoptern. Det är så roligt och upphetsande att jag går ner i spagat." Eller: "Blotta åsynen av hans penis gör mig knäsvag. Då vet jag verkligen min plats som kvinna." Eller till sist: "Han har en sån respektingivande penis att jag omedelbart vill knäböja inför den."

I filmen "Magnolia" håller Tom Cruise ett brandtal inför en fullsatt sal av svettiga medelålders män:

 Respect the cock! And tame the cunt! Tame it! Take it on headfirst with the skills that I will teach you at work and say no! You will not control me! No! You will not take my soul! No! You will not win this game! Because it's a game, guys. You want to think it's not, huh? You want to think it's not? Go back to the schoolyard and you have that crush on big-titted Mary Jane. Respect the cock. You are embedding this thought. I am the one who's in charge. I am the one who says yes! No! Now! Here! Because it's universal, man. It is evolutional. It is anthropological. It is biological. It is animal. We... are... men!

Det är precis det här jag menar. Kuken ska respekteras. Fittan ska tämjas. Eftersom de är män. Tyvärr måste jag meddela att heterosexuella kvinnor inte bryr sig särskilt mycket om kuken i sig, utan vad den kan göra för dem. Njutning. Eventuell befruktning. Men den är inte något som vi springer runt och respekterar och dånar inför. Nog för att en i stundens hetta kan uppskatta en erigerad penis, men det krävs mer än ett tubformat stycke kött och svällkroppar för att förtjäna min respekt. Penisavund, sa Freud. Fittkärlek, säger jag.


//Tiderman