Jag är en sådan där blivande förälder som går med i allsköns klubbar för att få gratisprylar till barnen. Liberoklubben, Babygruppen, Apoteket Hjärtat, Apoteksgruppen, Kronans Droghandel, Babyproffsen, Apotea - Har de gratis startpaket att dela ut - I'm there.
Detta innebär att en får med en hel del osmidiga informationsblad och tidningar från alla dessa klubbar där diverse personer tipsar och trixar om hur det är att vänta barn och leva med barn. Självklart har jag granskat alla dessa skrifter med genusglasögonen på. Resultaten är väntade men ändå både sorgliga och irriterande.
För det första vänder de sig endast till mamman. Självklart är mammans roll essentiell här. Hon bär och när barnet/barnen i 9 månader. Under denna tid SKA det handla mest om henne. Herregud, hela jävla samhället är en egoboost för män dagligen. Därför kan vi väl få 9 månader åtminstone? Hur som helst, måste detta alltid innebära att det huvudsakliga ansvaret hamnar på henne även efter det att barnen är födda? (Det är alltid heteropar som gestaltas fortfarande, därför skriver jag på detta sätt.)
Ett råd som ges är: "Släpp alla andra uppgifter och fokusera på barnet. Du behöver inte göra allt som du vanligtvis gör." För att illustrera detta så kallade "goda råd", används bilden ovan. En kvinna som damsuger, handlar, stryker, sköter två barn och facebookar/bloggar samtidigt. Självklart är hon också rosig och fräsch. Detta är väl en helt otroligt förlegad bild av det som kvinnor normativt ägnar sig åt. Som om det vore 1955 där kvinnor sköter allt i hemmet och männen går fria i samhället och ägnar sig åt yrkesverksamhet och vistas i offentliga lokaler.
Denna smidiga text publicerades för att förklara detta ytterligare. Pappan kan minsann kliva in och hjälpa mamman med de sysslor som vanligtvis är hennes, som till exempel mat, tvätt och städning. Sedan när ungen klarar sig utan amningen, då kan det återgå till det normala så mamman kan ta ansvar för heltidsarbete, barn och alla sysslor i hemmet. (Fakta: Kvinnor arbetar idag lika mycket som män. Ändå visar studier att kvinnor generellt fortfarande sköter 80 % av hushållsarbetet. Ergo: extremt dubbelarbete.)
Vilken jävla skittext, rent ut sagt. Den förutsätter en stereotyp och ålderdomlig uppdelning av ansvarsområden i en vuxen människas liv. Kvinnor sköter allt i hemmet, männen sköter den främsta försörjningen. Därför uppmanas pappan att kliva in på kvinnans territorium för en kort period medan hon tar hand om det nyförlösta livet.
Den förutsätter en sak till: att alla vill/kan helamma och att pappan endast ska vara handräckare och lekfarbror till babyn de första månaderna. Mamman kan knappt skita i fred utan att pappan knackar på och är orolig för att ungen gnällde till.
Varken jag eller Magnus kunde känna igen oss i någon utav artiklarna. Här hemma delar vi på ansvaret. Lagar jag mat så diskar han och vice versa. Vi städar varannan gång (well...under graviditeten har jag mest tittat på när han har damsugit, vattnat, tvättat och torkat golven) Så för oss är dessa tips en kakafoni av traditionellt dravel. Varför finns det ingen litteratur för moderna människor?
"Varför är det bara kvinnor som skurar toaletter", frågar sig Yvonne Hirdman i boken "Gösta och genusordningen". Ja, Yvonne, det undrar jag också. Det är ju knappast för att män inte kan skura toaletter, eller för att kvinnor så gärna vill göra det. Det är för att det traditionella könsmönstret är så oerhört segt att förändra tack vare att vi själva inte kan se att vi, till viss del, springer i samma fåror som kvinnor gjorde för 60 år sedan. Det är därför sådana här repotage förmedlar så oerhört omoderna bilder av kvinna och man. Det blir så av bara farten om vi inte stannar upp och tänker efter lite. Vänta här nu, vilket år var det nu igen?
//Tiderman
PS: Jag kan rekommendera "Vi Föräldrars stora bok om barn". Den visar upp många olika typer av roller, föräldraskap, familjer och parbildning. Samkönade par, rasifierade par, adoption, föräldrar med tatueringar, äldre föräldrar, interraciala par och intervjuer där papporna får komma till tals. Dessutom har denna bok ett stort kapitel om genuspedagogik och den visar upp fler exempel på matning än helamning. Du kan köpa den här.
Jag måste också passa på att hylla boken "Fler än en" från Svenska Tvillingklubben. Eftersom det finns NOLL information om tvillingar i PRECIS ALLA föräldratidingar och miniskrifter, är denna bok guld. Den är genusmedveten och enormt informativ utan att vara skuldbeläggande. Hurra för Margareta Ölwe som skrivit den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar