Sveriges pappor i framkant

Nyss avslutades ett symposium i Stockholm som berörde neurobiologin bakom föräldraskap. Den israeliske forskaren Ruth Feldman var på plats för att presentera sina senaste forskningsresultat som handlar om vad som händer i hjärnan när en blir förälder. Hon har kommit fram till att kemin i amygdala, delar av det limbiska systemet i hjärnan, förändras i samma minut som barnet föds. Detta sker i samma utsträckning hos både män och kvinnor, ja till och med hos mor- och farföräldrar och annan nära familj. Förändringen gör att en blir mer på sin vakt. Beskyddande, vårdande och trygghetsingivande. Rent biologiskt är alltså både män och kvinnor kapabla till samma förändring.

I hennes studie jämfördes också heterosexuella och samkönade par. Det visade sig att hos två män som skaffar barn tillsammans sker samma förändring i amygdala som hos mödrar. Däremot var skillnaderna stora mellan man och kvinna i heterosexuella par. Feldman förklarar det med att vi har normativa roller att uppfylla när vi blir föräldrar. Mamman ska kliva in och ta det större ansvaret, medan pappans roll inte är lika vårdande den första tiden. Frågan blir då: är det vi kvinnor som står i vägen för förändringen i männens amygdala, eller är det männen själva som är orsaken till att förändringen uteblir?

Det handlar nog om en kombination av de två. Som jag skrev i förra inlägget, tilltalar ingen information blivande pappor varken på MVC eller i andra föräldraförberedande forum. Redan där blir det tydligt vem som ska få sin amygdala förändrad.

Under samma symposium föreläste också Anna Sarkadi som är forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala Universitet. Hennes föreläsning berörde den svenska pappan. Svenska pappor ligger i framkant när det gäller föräldraansvar och jämställdhetsfrågor. Ingen annanstans ser vi så många pappor med barnvagnar eller med barn i bärsele på stränder och marknader. Den svenska pappan är en förebild ute i världen när det kommer till moderna föräldraroller. Ändå tar svenska pappor bara ut omkring 25 % av föräldradagarna och det är inte heller de som stannar hemma på VAB. Tittar en på de föräldraforum som finns på nätet, vilka är det då som diskuterar utslag, feber, sovvanor, matvanor, hudvårdsprodukter, barnvagnar, babyskydd, blöjor och annat som rör vården av barn? Kanske har jag sett två pappor hittills och de diskuterade bilar. Självklart är en förklaring att det traditionellt är så att det är mamman som stannar hemma med barnet den första tiden, men någon gång lär väl även papsi komma hem från jobbet?

Trots att föräldraskap i Sverige är mindre ojämlikt än i andra länder, är det alltså fortfarande en oerhört lång väg kvar att gå. Anna Sarkadi menar att detta beror på att pappor ställs utanför redan från början. Ungefär var fjärde MVC i Sverige har material som riktar sig till pappor. Barnmorskor anser inte att de behöver rikta sig också till pappan vilket kan leda till att de inte tar sitt ansvar i samma utsträckning som mammorna. "Vi har sett att pappor beter sig annorlunda i miljöer där de känner sig inkluderade", menar Sarkadi. Med andra ord - vi fortsätter att upprätthålla det traditionella system som gör pappor till barnvakter istället för ansvarsfulla föräldrar.

Manne Forsberg tröttnade på att det aldrig fanns någon särskild information till pappor och skrev därför en bok om det. Den heter "Pappalogi" och den kan ni köpa här.
Nyligen kom också Freddot Carlsson Andersson ut med boken "Pappa, inte barnvakt" som handlar om hur vi kan göra papparollen mer modern och ansvarstagande. Den köper ni här.

Jag tror på papporna. Jag tror att de kan ge barnen samma kärlek, trygghet och omtanke som vi kvinnor. De kanske inte har bröstkötlar, men de har en famn. En röst. En hjärna. Kärleksfulla tankar. Varma händer. Beskydd. En oerhört viktig roll både för bebis och barn. De ska bara få veta att de kan ha just den rollen.

//Tiderman