onsdag 25 augusti 2010

Påhopp, kritik och korkade kommentarer


Fy fan vad elak jag kan vara i min blogg. Det är helt sjukt. Jag kan vara ganska elitistisk. Jag kan vara ganska nedvärderande. Jag kan också vara ganska onyanserad och överdrivet skällig. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om detta nu. Mitt allra första blogginlägg varnade för att bloggen kommer vara offensiv och angrpande. Jag har varnat att den inte kommer handla om heminredning ocg pelargonordling. Den kommer vara arg och ha en utskällande karaktär. Jag har också skrivit inlägg där jag understryker att jag är en rabiat bitch. Att jag är lite smått pretentiös och att jag kan trampa på många tår. Kanske kan jag till och med såra andra människor. Det sistnämnda är inte min mening alls. MEN: För vilket mål gör jag då detta? För att röra om förstås. Genom provokation. För att ge människor en käftsmäll. Inte en smekning över kinden. Jag vill ha jämlikhet och ett upplyst och vaket folk. Det är målet.

Jag erbjuder ingen pedagogisk övertalande resa här. Det ska bara vara bitska inlägg. Om folk känner sig personligen påhoppade så ska de veta att det är inte min huvudsakliga mening. Det är dock en naturlig bieffekt av en sådan här blogg. Men kära ni, skilj på det jag angriper. Det är sällan er person eftersom jag inte känner hälften av er. Det jag angriper är ert beteende och ert agerande. Det är INTE vad ni är. Så om jag upprör många med mina elaka och arga inlägg är det ändå målet med bloggen som avgör om mina intentioner är onda eller goda. Reaktion. Det är alltid gott.

Jag får ganska mycket mail. Oftast är det beröm och uppmuntran. Även av folk som känt sig små eller utpekade av mina inlägg. De har ändå insett vad målet är. Tack till er för alla roliga och intressanta mail som lett till roliga diskussioner!

Jag är inte alls fientlig till kritik. Bara den är konstruktiv och bygger på argument med premisser. Annars kan jag inte bemöta er. Allra mest vill jag tacka alla de som skriver onyanserade mail till mig innehållande personangrepp. Det är riktigt roligt. (Om det inte blir hot om våld eller död.) För då vet jag att jag tryckt på en öm punkt. Jag har lyckats. Och bara så ni vet. Ni har ingen makt här.

Jag tänkte att jag skulle publicera några av de mail som kommit till mig som reaktion på den här bloggen. Jag tar bara upp de med negativ innebörd. Det är roligast.

"Din jävla socialistfitta! Hur fan kan du vara så hatisk! Vad har du varit med om egentligen?"
Den här personen har rätt i en sak. Jag är en socialistfitta. En stolt sådan. Det är inget skällsord för mig. Det som däremot är vridet, är att han räknar med att jag hatar allt eftersom jag ifrågasätter och uttrycker mig grovt. Det är förstås inte sant. Sen har han rätt i att jag varit med om massor. En tuff uppväxt till exempel. Jag har sett livets avigsidor. Jag har också upplevt upplysning. Tack och lov för det.

Din blogg är det sämsta jag läst någonsin!
Jaha? Vad ska jag göra med den informationen? Det vore ju kul med ett argument för den slutsatsen. Alla kan ju inte gilla den. Jag vet att de flesta inte gör det. Men det vore så mycket bättre med lite utveckling av påståendet.

Orka gnälla om allt! Börja käka lycko piller, ditt lebbo!
Jo men visst. Jag gnäller nog om det mesta. Men inte allt. Gnäller är dock inte rätt ord eftersom jag oftast inte uttrycker ogillande utan att motivera det. Jag tror heller inte att lyckopiller (som dessutom är särskrivet) tar bort världens problem och gör stället till en bra plats. "Ditt lebbo" är ju bara för kul! Om man är feminist och socialist är man alltså ett lebbo? Eller har det att göra med att jag inte iscensätter en hegemonisk femininitet? Hur som helst är det ganska roligt och ett bra bevis för hur den stereotypa kvinnorollen marginaliserar en fri åsikt.

Vem fan vill göra dig med barn, anyway?!?
Ja, vem fan vill det? Vem FÅR det? Ingen faktiskt. Skönt! Världen behöver INTE fler av mina hemska gener? Personangrepp biter inte på mig.

Fy, så elak du är!
Eftersom? Men visst kan man tycka att jag är elak. Men som jag tidigare skrev. Målet gör att det inte är elakt på ett djupare plan, anser jag. Kanske har jag sått ett frö till ett uppvaknande. Jag har också känt mig påhoppad och nedvärderad av litteratur, artiklar och föreläsare. Men det är jag glad för nu. För det bidrog till ett smärtsamt men välkommet uppvaknande.

Vafan tror du att du är nån jävla jesus som ska frälsa alla puckon elle?
Jesus tror jag nog inte att jag är. (Vad var han förresten?) Men jag vill ägna mitt liv åt kampen för jämlikhet. Kanske kan det ibland bli martyrvarning på mig. So be it. Men som jag tidigare skrivit: kan du påverka två är det fler än ingen. Kan du påverka bara dig själv är det också mer än ingen. Så jag kör på med frälsningsarbetet. ;)

Tur att du är så jävla bra då!
Nej. Jag är absolut inte bättre än någon annan på något sätt. Kanske är jag mer påläst i vissa saker, medan jag inte kan någonting om annat, som andra kan mer om. Jag väljer dock att skriva om det jag kan. Förstås. Annars vore det ju väldigt korkat. Jag har massor, massor av mänskliga brister. Jag är också påverkad av saker jag inte märker. Därför kör jag en daglig rannsakan. Jag förstår om jag verkar ha ett starkt von Oben-syndrom. Det har jag kanske. Kanske inte.

MEN:
JAG ANSER INTE ATT JAG ÄR FÖRMER ÄN ANDRA. MÄNNISKOVÄRDE LIGGER INTE I DET MAN GÖR UTAN DET MAN ÄR. KANSKE KAN JAG DOCK ANSE ATT JAG GÖR MER ÄN ANDRA FÖR JÄMLIKHETEN. DET HAR DOCK INGENTING ATT GÖRA MED ATT JAG TYCKER JAG ÄR FÖRMER ÄN ANDRA.

Nu borde det vara klart. Om inte. Har jag i alla fall en text att hänvisa till. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag trampar någon på tårna. Däremot ber jag om ursäkt om jag verkligen sårat någon djupt på ett personligt plan, vilket inte är meningen.

Er tillgivne finne i röven,

Jen von T

3 kommentarer:

Nakadai sa...

Tragiskt att människors osäkerhet ska behöva stråla ut i sånt där skitsnack. Din blogg är vad som behövs på internet, bland alla jävla lol-cats och youtubevideos på snubblande människor.

"Tur att du är så jävla bra, då" - ja, det är tur att du är det, för det är du. Du har självinsikt nog att inse att du kan vara en surfitta och partisk och det är väl underbart? :)
Personen som skrev det där borde dra ut den där jantelagsk**en ur munnen och börja tänka efter lite.

Du berör folk åt båda hållen och det är huvudsaken. Det är dags att folk börjar vakna någon gång.

Fortsätt som du gör, det är helt genialt. Allt gott till dig.

Kram

Taina sa...

Hahahaha! Bra rutet!

Kramar från CT

Tiderman sa...

Tack för ert stöd!

Jag tycker faktiskt själv att jag behövs!

/Surfittan