söndag 15 augusti 2010

Manifest mot Jan Björklunds politik



Ni minns väl filmen Sound of Music? Den där Julie Andrews spelar nunnan Maria? När hon kommer till familjen von Trapp häpnar hon över hur fadern visslar på barnen och hur de ställer upp sig i ett perfekt led framför henne. De marscherar med hög hållning och med rädsla att göra fel. Skulle de göra fel kommer det surt efter. När väl fadern lämnar rummet lägger de en groda i Marias kappa och senare lägger de en kotte på hennes stol. När ni minns dessa scener, vet ni också vad Jan Björklund vill göra med vår skola.

Ordningsbetygen ska få ordning och reda. Detta förutsätter massor av saker. Att barn bryr sig om betyg och att betydelsen av betyg är så viktig, att det kan få barn att ignorera alla sina individuella behov och drifter. Skolan blir armén i miniatyr. Ordningsbetygen förföljer individer hela livet. Du söker jobb efter att ha avslutat en högskoleexamen. Du får det inte, eftersom ditt ordningsbetyg från grundskolan är IG. Du var kanske lite bråkig. Du föll utanför duktighetsnormen. Du var ett skadedjur. En parasit. Någon som sket i visslingar, åthutningar och utskällningar. Du var helt enkelt opassande för hela skolväsendet.

Lärare ska bli ett högstatusyrke. Genom en högre examen. Det tror du, Jan Björklund, i alla fall. För hög status det får du bara om du har en hög examen eller om du tjänar mycket pengar. Inte om du gör ett jävligt viktigt jobb. Lärare kan vara ett av världens viktigaste jobb. Lärarna formar medborgare och är med och påverkar individers utveckling. Det är inte viktigt. Inte lika viktigt som en magisterexamen. Eller?

Låt mig säga detta, Jan Björklund. Samtliga lärare gör ett viktigare jobb än du. Samtliga undersköterskor och personliga assistenter gör ett viktigare jobb än du. Oavsett om de har en lägre examen eller tjänar mindre pengar än du. De gör ett viktigare jobb eftersom de jobbar för samhället och för människorna i det. Du jobbar bara för att få röster i ett val. För att tala klarspråk: Din politik kommer att krossa möjligheterna för den svenska skolan att uppnå sitt uppdrag.

Senaste utspelet är att föräldrarna ska vara med i klassrummet. Det blir som von Trapp. Barnen är så lydiga och exemplariska en dag när pappa och mamma är med. Sedan faller allt sönder. Föräldrar kan inte vara med jämt. Det kan du inte räkna med, Jan Björklund. Du kan heller inte räkna med att alla föräldrar ens BÖR vara med i klassrumet. Många som du väljer att kalla problembarn, har de problem de har tack vare dysfunktionalitet hemma. Det kan jag då säga dig; att hade min pappa varit med i klassrummet hade jag tagit livet av mig. Och hade mamma varit med kanske pappa hade supit ihjäl sig. Hur kan du ens komma med ett sådant här förslag, Jan Björklund? Vet du vad en människa är? Vet du vilka problem som kan finnas? Vet du ens hur en skola fungerar? Vet du hur en lärare jobbar? Vet du hur ett barn som har det jobbigt hemma OCH i skolan känner sig? Tror du att det blir bättre av att de får ett dåligt betyg i uppförande eller om deras alkoholiserade pappa sitter brevid?

Dåliga barn ska sorteras bort, tycker du. De barn som du tycker är dåliga. "Bråkiga" elever. Vad fan är det? Definitionen saknas här, Jan Björklund. De som inte passar in. De som inte håller käften. De som ifrågasätter. Vem älskar ett barn som misslyckas? Ingen, tycker du. Skicka bort dem. In i utanförskap och skam.

Eftersom skolan ska kretsa kring ordning och reda, vart vill du då placera de som inte ställer sig i ditt led? Särskolan? Lilla gruppen? Personlig assistent? Du måste diskutera sådant. Det går inte att komma med förlag om ordning, utan att tala om vad som ska hända med dem som inte står i givakt. Dessutom; vad vet du vad ett dåligt betyg i uppförande kan innebära? För en elev kan det betyda misshandel. Misshandel för att de inte preseterar i skolan.

Jag tycker att allt avvikande från normen ska uppmuntras. Ifrågasätt! Gå emot! Rätta er inte in i ledet! Jag älskar ett barn som är starkt. Jag älskar även ett barn som är svagt. Jag gör inte skillnad på barn genom betyg. Allas människovärde ligger inte i siffror på ett papper. Alla ska få chansen att göra sin grej. Det de kan. Det de är intresserad av. Det som ger dem självkänsla. Vad spelar det för roll om alla elever inte har G i matte?

Jag blir så ledsen och förbannad på dig, Jan Björklund. Arbeta i skolan ett år. Prata med lärare, barn och undomar. Prata med människor. Ignorera inte heller forskning om barn och ungdomars utveckling. Läs på om missbruksproblematik och specialpedagogik. Sitt inte och tyck en sak vid ditt skrivbord utan att ha någon som helst aning om vad du pratar om.

Egentligen tycker jag synd om dig, Jan Björklund. För att du är så anti-intellektuell och opåläst. Men mest tycker jag synd om dig för att du i din enfald tror att ordning och reda och lektorer som lärare kan råda bot på låga studieresultat. Du har verkligen ingen som helst människokännedom. Patetiskt.

Jag tycker du kan sitta i din håla och skämmas tills du kommer på bättre tankar. Dina utspel är en skam för svensk politik i allmänhet och för ditt parti i synnerhet.

2 kommentarer:

Gösta sa...

Jan Björklund har aldrig förstått vafan skolan är till för. Hur han blev topp politiker i Sverige fattar jag inte...

Tiderman sa...

Nej. Någon insyn i hur pedagogiskt arbete fungerar eller hur man bemöter och SER personer som anses vara "bråkiga", har han inte. Farligt nära "jugend-tänket."