söndag 1 augusti 2010

Ord är makt - uppföljning av "Bildade människor knarkar inte"



Jag har tänkte sedan experimentet "Bildade människor knarkar inte" på hur människor blir provocerade och berörda nu för tiden. Inte är det av långa frisyrer på män eller nakenhet i filmer. Inte är det heller en fri sexualitet eller kätteri. Det är faktiskt väldigt ofta det skrivna ordet. Värdeladdade ord. Ord i böcker. Ord i artiklar. Ord i facebookstatusar.

Marcus Birro sket på sig av Jonas Gardells mer sanningsenliga beskrivning av den historiske Jesus. Han kände sig kränkt för att Gardell, som även han är kristen, gick ifrån Bibelns beskrivning. Gardells ord retade upp Birro så in i helvete att han storknade när han tog in dem.

Jag tänker på meningen "Bildade människor knarkar inte". Bildade är ett värdeladdat ord. Det kan verka elitistiskt, mångtydigt och nedtryckande. Det kan vara ett ord som människor känner sig små inför eftersom de inte riktigt vet vad det är. Jag vet då inte det i alla fall. Jag kör på begreppet "Bildung" när det gäller förklaringen. Vem som sedan innehar de kriterier som krävs för att ha en hög nivå av "bildung" kan däremot ingen bestämma.

"Knarkar" är också ett sådant ord. Vad betyder det? Inta droger en gång på en fest? Ta droger emot smärta? Missbruka kemiska substanser? Slang för inta smärtstillande och antiförkylningsmedicin? Ingen vet här heller.

När man sedan sätter samman "bildade" och "människor", vad blir det då? En person som aldrig gör dumma saker, eller en person som vet att det de gör är fel men de gör det ändå? Resonemanget tar inte slut här. Är alla bildade människor bra människor och i så fall; vad är en bra människa?

Om man skriver meningen "Bildade människor knarkar inte" skulle det kunna betyda: Bildade människor är bra människor. Knark är dåligt. Bra människor skulle aldrig ta knark. Det skulle också kunna betyda om man vänder på det, "det är inte särskilt bildat att ta knark", vilket skulle ta udden av det som provocerar mest. Det generaliserande anklagandet och utmålandet av bildade människor som en elit. Människor som aldrig skulle fastna i ett missbruk. Nja. Knappast. Kanske väljer du drogerna första gången. Men INGEN väljer nog att bli fast i en sådan förjävlig sjukdom som alkoholism eller narkomani. Bildad eller ej.

Häromdagen lyssnade jag till poesi av Harry Martinsson. Det var då jag tänkte på det här med ordens makt över oss människor. Ord är vackert och det är en sann konstform att sätta samman dem så de berör och engagerar. Ord kan också vara oerhört provocerande och irriterande. Orden kan liksom ta sig in i våra mörkaste rum. De kan ruska om där vi trodde det var dött. De är ibland svåra att förstå och varje människa har en enskild upplevelse av dem. Tolkningsmöjligheterna är enorma och den egna uppfattningen av det som orden utformat blir till en väldigt nära och personlig känslostorm.

Kanske är det därför jag valt att arbeta som författare i olika sammanhang; som skribent och forskare. Orden äger mig. Kanske försöker jag kontrollera dem och stapla upp den i ett strikt system. När jag sedan läser det jag skrivit känner jag inte alltid igen dem. Detta skulle lika gärna kunna betyda att jag är slav under de ord jag själv skriver på ett konstigt sätt.

Nästa nivå i den här tankespiralen är förstås när orden uttalas och hur man uttalar dem och vad det betyder för dess betydelse. Det tar jag i ett senare inlägg.

Tills dess.

Ciao!

Inga kommentarer: