tisdag 31 augusti 2010

Radio, värre än TV?


Jag lyssnar väldigt sällan på radio. Av en herrans massa anledningar förstås. Det finns nästan ingenting som är värt att lyssna förutom P3 Kultur och Filosofiska Rummet. Tack Public Service! De kommersiella kanalerna spottar ut en kakofoni av gallskrikande radiopratare som apar sig och en massa oljud som i vissa genrer kallas för musik. Detta är dock inte det värsta. Det som verkligen får mina trumhinnor att blöda, min hjärna att förvandlas till en surdeg och mitt humör att likna ett Cumulunimbusmoln, är radioreklamen.

När guld blir pengar, sms-guld!

118 800, superbillig nummerupplysning! Via telefon och sms!
med wailande och pretentiös tolkning + hörbara andingspauser)

och den värsta av dem alla:
sms´a låna!sms´a låna!sms´a låna!sms´a låna!sms´a låna!sms´a låna!sms´a låna!

Vad hände när ovanstående radioreklam skapades? Kom det in en marknadsförare och sa: "Jag vet! Om vi vrålar sms´a låna jättemånga gånger i högvolym och hög fart kanske folk kommer ta till sig det och vara så otroligt korkade att de tar sms-lån? Den här hysteriska reklamjingeln är helt bortom all sans och reson. En gång fick jag problem med mina magsår av den så jag fick återvända hem. Det var obehagligt.

Radioreklam står ju utan färgglada bilder och snygga tjejer. Sådant använder man ju till fördömmelse i TV. När man inte har dessa hjälpmedel är det ungefär som man i ren desperation måste på så kort tid som möjligt, med are you nuts-volym, få fram sitt budskap. Det värsta av allt är andå: Det finns folk som tar till sig av detta. För det måste ju funka, annars skulle man byta ut reklamjinglarna. Men de går på i minst ett halvår innan man hittar på något nytt.

Varför lyssnar du då, undrar ni. Det gör jag inte. Men det räcker att jag av misstag råkat höra skiten en gång för att vara förstörd för livet och ligga i mardrömmar och nattlig ångest på grund av tramset. Det är då tur att jag oftast kommer ihåg att ta med mig en cd-skiva ut till bilen innan jag åker fram och tillbaka till Borlänge två gånger i veckan. Annars är jag tvungen att stå ut med detta. För alla som känner mig vet att jag inte kan existera i tystnad när jag kör bil.

Min bil, med krokig antenn, får tyvärr bara in två radiokanaler: Rix FM och Rocklassiker. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Faktiskt. För även om de spelar bra låtar på "Tidernas bästa rock", är det ändå PRECIS SAMMA LÅTAR DAG UT OCH DAG IN. OCH! Det är precis samma låtar som du redan lyssnat på varje dag i ditt liv fram tills nu. Utvidga repertoaren! Det är ju helt otroligt att man inte kan loopa fler än 20 låtar these days.

Sen har vi ju programledarna på rockklassiker också. Anton Körberg. *Suck* Grabbattityd. Gallskrik. Hysteriskt skratt. Asdålig humor. Försöka vara Hassan går inte hem hos mig. Ingen är Hassan, förutom gänget bakom Hassan. Ska man göra kopior, gör dem åtminstone bättre än originalet, eller kom på något eget.

Tack och lov att jag fick skriva ner min avsky mot radio, så jag blir påmind om den nu innan jag ska sätta mig i bilen. Nu kommer jag förhoppningsvis INTE glömma CD eller Mp3. Idag blir det nog Bach´s cellosonater. Tack och lov. De är ljuset.

Inga kommentarer: