Alliansens löfte till väljarna, det är humor det!

Jag skrattade så jag nästan kiknade ur när jag läste Alliansens valmanifest nyss. Så här tänker jag runt deras vallöften:

Vi vill ta ansvar för vårt land och skapa goda förutsättningar för arbete och välfärd.
Goda förutsättningar för arbete ger man inte om man drar in på den offentliga sektorn genom skattesänkningar. Näringslivet kan aldrig någonsin skapa lika mycket arbete som det offentliga. 200 000 jobb försvann tack vare skattesänkningarna och de har INTE återskapats av privatiseringar och RUT. SJ har slaktats och likdelarna av Statens Järnvägar har inte klarat av att ge service till resande människor. 20 000 personer förlorade jobbet under avregleringen. Tågen står stilla, och så gör också skapandet av jobb. Arbetslösheten i lågkonjukturen hade kunnat förminskas rejält om vi hade en offentlig sektor som var stabil oavsett konjuktur. Tack vare att arbetslinjen har misslyckats fatalt, finns heller ingen välfärd kvar att tala om. Arbetslöshetsersättningen har slaktats, a-kasseavgifterna har ökat, sjukförsäkringen har försämrats. Så; ansvaret de vill ta för arbete och välfärd är inte speciellt stabilt.

Vi vill lägga grunden för ett rättvist samhälle som håller ihop, där människor kan känna trygghet.
Vilken trygghet känner vi? Att samhället ställer upp när vi är i ett svagt skede? Att man får vara sjuk utan att jagas? Att man kan hamna i arbetslöshet utan att bli misstänkt för lathet och systemfusk? Att alla barn startar med samma utgångspunkt oavsett om föräldrarna är rika eller fattiga? Nej. Trygghet står inte denna politik för överhuvudtaget. Det har vi sett de senaste 4 åren.

Vårt Sverige börjar med människan. Vi tror på hennes inneboende kraft och vilja att ta ansvar.
Visar arbetslinjen att Alliansen litar på att människor kan ta ansvar? Nej. Det är jaktsäsong på snyltare. En misstro på den svenska arbetsmoralen. Finansminister Borg skanderar att man ska arbeta och inte supa. Vilken tilltro!

Alla människor har samma rätt till ett värdigt liv. Alla vill och kan inte leva likadant, men alla ska ha möjligheter att utvecklas som självständiga människor och i gemenskap med andra.
Med Alliansens politik får inte alla barn samma möjligheter. Skolpolitiken liknar ett tävlingsläger där man redan från början ska skilja elit från patrask. Skolans uppdrag är att forma medborgare in i ett demokratiskt samhälle. Det gör man inte genom att lära barn att tävla om vem som är bäst. GEMENSKAP? SOLIDARITET? DEMOKRATI? Ingen ska självklart hållas tillbaka, men ingen ska heller behöva hamna i bakvattnet för all framtid. Om lärarutbildningen ska omformas behöver de inte en lektorsexamen. De behöver ha mer kompetens i pedagogiskt arbete, bemötande, mångkultur, sociologi, psykologi, socioemotionella störningar och specialpedagogik. Ordning och reda hjälper inte de svaga på fötter.

Sverige ska ta ansvar för att bekämpa fattigdom.
Varför är fattiga människor fattiga? För att de inte tar eget ansvar över deras egna ekonomiska försörjning? För att de lever i länder utan arbetslinje? Lär av historien. Indien i slutet av 1800-talet. Sydamerika under 70- och 80-talet. Afrika under imperierna Storbritannien, Frankrike och USA. England under sent 70- och 80-tal. Läs på!

Alliansen vilar på värden som frihet, ansvar och rättvisa.
Individens frihet? Frihet handlar inte om att välja vårdcentral eller apotek. Ej heller om att få välja kommunal eller fristående skola. Det handlar inte om att betala mindre i skatt för att kunna konsumera dina "egna pengar" och sedan gnälla på en icke-fungerande välfärd, omsorg, skola och säkerhet. Det handlar defintivt inte om att finansministern ska berätta att du hellre ska jobba än supa. Det handlar om att ha något att falla tillbaka på. Att känna att man har värde trots arbetslöshet och sjukdom. Att få älska den man vill. Med mera. Med mera. Med mera. Ansvar är bara ett värdeladdat ord för plakatpolitik. I verkligheten icensätts det inte, som jag redan tagit upp. Rättvisa? En politik som främst gynnar höginkomsttagare, gynnar det också främst män eftersom män generellt har högre löner än kvinnor. Därför skapar politiken snarare orättvisa mellan klass och kön, än ett utjämnande av klyftorna.

Jag blir så ledsen när jag tänker på att vi lever i ett samhällsklimat där det helt plötsligt är okej att glömma bort svaga människor. Att kyrkans makt minskar gillar jag. Men att religionen ersätts med konsumism och Mammon-dyrkan är bara perverst. När hände detta? När försvann gemenskapstänket? Var det när man skapade motståndsrörelser till fackföreningarna och organiserade motståndet mot vänstern? (Sedare Timbro)Eller är det för att man har börjat se egoism som en del av människan som ska bejakas? Vi har alla egoister i oss, men det är skillnad på att se det som en last, eller om man ser det som en dygd.
Eller har hela mänskligheten blivit berusad av makt? Och vad är då makt? Inte kunskap. Det är pengar och inflytande över marknaden.

Tur att det idag publicerades en artikel i DT där Barbara Ehrenreich menar att det behövs fler arga pessimister i världen. Självhjälp och "gilla-läget-kulturen" är bara världsifrånvänd. Det köndes skönt att jag inte är ensam.

/Arga bloggaren