fredag 28 augusti 2015

Graviditeten och vikten


"Kan du göra någonting åt den här viktuppgången tror du?"
Barnmorskan tittar på mig med frågande blick när jag klivit ner från vågen. 25 kg har jag gått upp under graviditeten. Och det är 10 veckor kvar.
"Ja, jag kan väl sluta vara gravid?"
"Nej, men alltså, du kanske äter mycket bullar och dricker läsk?"
"Det gör jag inte. Jag äter faktiskt inte mer än annars. Kanske något extra mellanmål men då är det alltid frukt eller fullkornsbröd."
"Jaha...men då är det ju inte så mycket att göra åt."

Den här konversationen är helt sann och den inträffade på MVC i Borlänge igår.

Förra veckan. Ultraljud på Specialistmödravården i Falun.
"Bebisarna är lite rundare om magen än de ska vara i denna vecka enligt tvillingkurvan. Kanske mamma äter mycket choklad med schweizernöt?"
Läkaren skrattar. Jag tycker att det är mindre roligt och svarar bara:
"Nej. Det gör hon inte. Och är det ingen fara för ungarnas hälsa (vilket det absolut inte var) får de hellre vara lite knubbiga än tillväxthämmade, vilket är en ganska vanlig komplikation hos tvillingar.

Som jag har skrivit i tidigare inlägg har jag mött många människor som alltid har tjockis-skämt på lager. Det har dock alltid handlat om oförsiktiga kollegor, kompisar och familj. Jag trodde dock inte att utbildad personal inom vården skulle skambelägga kvinnor som går upp mer i vikt än vad kurvan säger.

12,5 kg. Det är vad en ska gå upp när en väntar ett barn. Är en överviktig innan ska en kanske gå upp ännu mindre. Är en underviktig kan en gärna gå upp mer. Hur mycket får en då gå upp med tvillingar i magen? Inte så mycket mer faktiskt. Mellan 15-20 kg kanske. Jag har full förståelse att en behöver hålla lite koll på vikten om en ligger i riskzonen för diabetes och andra komplikationer som kan förvärras av övervikt. Det jag dock inte förstår, är Den Heliga Kurvans totala diktatur över mödravården.

Ungarna i magen mår bra. De var omkring 1,5 mm knubbigare över magen än kurvans rekommendationer. Smaka på det. 1,5 mm. De växer likartat, 0,8 % skiljer det bara. Tvilling 1 är lite, lite större, vilket är helt normalt. Starka och regelbundna hjärtljud. Mamman mår också bra (Förutom en vidrig foglossning, ödem och prematura sammandragningar). Blodsockret är inte ett dugg förhöjt. Jag har bra med järn i blodet. Blodtrycket ligger kvar på samma stabila nivå som innan graviditeten. Ingen äggvita i urinen. Stabil puls.

Finns det då någon anledning till att skambelägga mig för att min viktuppgång rör sig ovanför kurvan om både jag och barnen mår finfint? Vi går på kontroller en gång i veckan, så skulle något vara på väg att gå käpprätt åt helwette så skulle detta upptäckas omgående.

Jag är en kvinna med former. Rejäl benstomme och ett saftigt arsel och kraftiga lår som jag älskar. Vanligtvis är jag ganska orubblig i min kärlek till min egen kropp. Men igår mådde jag dåligt när jag kom hem från MVC. Det som hände där fick mig att tvivla på allt. Min förmåga som mamma. Hur jag sköter min hälsa. Hur jag ser ut.

Detta avskyr jag kurvan för och de som förmedlar dess totalitära rätt över mödrars kroppar. Jag kommer säkert ha passerat en bra bit över 30 kg i viktuppgång under graviditeten. Men så länge proverna fortsätter att vara perfekta och ungarna mår bra, vill jag att detta ska vara okej.

Fuck your fucking beautystandards.

//Tiderman    


1 kommentar:

Elias Giertz, Expressen sa...

Hej!
Jag heter Elias Giertz och är reporter på Expressen.

Ditt inlägg är verkligen viktigt och jag tänkte höra om du har möjlighet att prata om det med mig i en intervju på telefon i dag?

Jag finns på elias.giertz@expressen.se. Du kan väl mejla mig så styr vi upp något där?

Mvh
Elias Giertz