Sen var det ju ännu en anledning till att jag behöver göra fler glukosbelastningar. Min vikt ligger över BMI-kurvan. Jag fick lov att för ovanlighetens skull dela med mig av mina åsikter.
"Forskning visar att BMI är inte ett tillförlitligt mått för alla. Det tar inte hänsyn till kroppstyp - benstomme och muskeluppbyggnad. Inte till ålder heller."
"Jag vet, men det är det enda måttet vi har."
"Skrota det då. Visst är jag lite fluffig, men jag är också kraftig i mig själv. Kraftig benstomme och stark som en oxe. Så onödigt att BMI säger att jag är fet för att jag ligger över någon kurva som är helt godtycklig."
Hur som helst, det slutade med att jag accepterade mitt öde och jag åkte snällt till MVC för att göra glukosbelastningen. Det var under den två timmar långa väntetiden mellan blodproven som jag träffade dem: sektmorsorna. De som har fler barn och därför vet bäst hur jag ska sköta mina.
"Ska du amma båda barnen samtidigt eller ta en och en?"
"För det första vet jag ju inte om amningen kommer funka. Dessutom vet jag inte om jag vill amma på heltid när vi får två barn. Vi kommer sikta på att flaskamma så får vi se hur det funkar för just våra barn."
"Flaskamning är inte lika bra som att amma från bröstet. Det är mer naturligt att ge dem bröstet, då blir de lugnare och tryggare."
"Vad är det för skillnad att ge dem bröstmjölk i flaska med bar överkropp och att ge dem bröstet hela tiden? Det är viktigt för pappan till mina barn att han också får vara del i matandet i början. Han vill att barnen ska förknippa honom med mat och tröst lika mycket som de gör det med mig."
"Du kan förstöra din barns sugreflexer om du ger dem flaska."
"Nej, det kan jag inte. Det är olika tekniker, men reflexen blir knappast förstörd helt."
På detta följer blickar, himlanden med ögonen och suckar.
Sen kommer nästa attack från energiutsugarna i sekten.
"Hur känns det då att du ska föda fram två barn?"
"Det blir planerat snitt."
"Jaha. Varför då? Det är mycket bättre för barnen med en vaginal förlossning. Annars kan de få svårt att andas och det kan leda till komplikationer."
"Vi ska ha snitt av anledningar jag egentligen inte behöver berätta för er. Men en anledning är att enäggstvillingar delar moderkaka och då kan den ena kvävas om den första får med sig moderkakan ut. Det finns dock fler anledningar att vi ska ha snitt och det är min privatsak."
"Jag skulle då aldrig välja snitt frivilligt i alla fall."
Här någonstans börjar jag förvandlas till en rabiessmittad hellhound.
"Hur ska ni få plats med båda barnen i sängen?"
"Vi hoppas att det ska fungera att de inte sover i vår säng. De kommer att dela spjälsäng i början och få en varsin säng när de börjar störa varandra för mycket."
"Det är mycket bättre att de sover i föräldrarnas säng. Annars kan de bli distansierade och få kolik."
"Tvillingar brukar trivas att sova tillsammans även om det inte är i föräldrarnas säng så vi kör på det."
"Vi har haft alla våra barn i vår säng och det fungerade jättebra och barnen sov så bra så."
"Whatever."
"Hur ska du göra för att gå ner alla mammakilon sen då? Det lär ju bli en del när man väntar två!"
"Jag tänker väga 100 kilo resten av livet. Sitta i soffan med pizza i hela ansiktet och Coca Cola i ådrorna."
"Men sluta! Jag har haft mina vanliga jeans på mig hem från BB med alla barnen."
"Jag ska åka hem i en onepiece storlek XXXXL. Go full Barbamamma liksom."
Här blir jag räddad av barnmorskan som hämtar mig för mitt andra blodprov. En sekund till och jag hade bitit huvudet av alla sektmorsor. "Glöm inte knipövningarna", ropar någon efter mig när jag vänder ryggen till och går...
//Tiderman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar