söndag 5 september 2010

Etnocentrism


Etnocentrism föds ur okunskap och skapar intolerans.
Etnocentrism präglar människors föreställningsvärld och gör dem rädda för oliktänkande.
Etnocentrism gör att vi ser ner på andra människor som inte delar vår kulturella identitet.
Idag ligger etnocentrismen som en fuktig bakduk över den jäsande rasistiska massan.
Idag är etnocentrismen större än kunskapen.

William Graham Sumner grundade uttrycket etnocentrism och begreppet inriktar sig på att förklara en mänsklig föreställningsvärld som utgår ifrån självet som centrum. Exempel på etnocentriska utgångspunkter kan vara:
"Den kultur jag lever i är överlägsen alla andra kulturer."
"Det folkslag jag tillhör är bättre än andra folkslag."
"Den religion jag utövar är den enda sanna religionen."

Detta innebär att jag är så inne i min egna etniska grupp och dess kultur, att jag dömer alla andra utifrån de referensramar och regler jag dagligen iscensätter och lyder. Jag anser att min egna kulturella identitet är alltings centrum och även måttstock på vad som är bra och inte, när det gäller kulturella och/eller religiösa uttryck. Jag betraktar världen och dess folk endast utifrån mig själv och har ett starkt tunnelseende när det kommer till öppna sinnen och nya människor.

Etnocentrism baseras på okunskap. Okunskap om andra etniska grupper. Okunskap om dessa gruppers nyanser och skillnader. Okunskap om andra religioner och andra religioners olika inriktningar. Okunskap om möjligheter till andra tankesätt än det jag själv har. Okunskap om hur olika vi människor kan vara, utan att vi för den delen förlorar vårt lika människovärde. Okunskap om världen. Okunskap om mig själv i ett sammanhang. Okunskap om relationen mellan samhälle och människa. Okunskap om relationen mellan människor.

Okunskap. Okunskap. Okunskap.

Etnocentrism är farligt av många anledningar, inte bara att det baseras på okunskap som är farligt i sig. Allra farligast är etnocentrism för att det föder rasism. Människor med rasistiska åsikter dömer alla andra människor utifrån deras egna position. Sedan tänker de inte längre. Där stannar tankesmedjan. På självupplevd individnivå. Inte ens så långt som till andra individer sträcker sig reflektionen. Än mindre når den från individnivå till lokalnivå. Från lokalnivå till regional nivå. Från regional nivå till nationell nivå. Allra fattigast är tankarna på internationell nivå. Det finns inget som helst intresse att försöka vara kulturellt öppen och söka förståelse för hur och varför människor lever under andra religioner, regler och normer, samt hur vi kan leva tillsammans - sida vid sida.

I sverige lever vi dessutom under eurocentrism. Västvärldens överlägsenhet. Industrier. Konsumtion. Produkter. Kunskapsproduktion. Allt är överlägset. Därför är också vår kultur överlägsen. Vi kontrollerar marknaden. Gör vi det inte, ser vi till att göra det genom ekonomiska och ideologiska krig. Vi ser till att smutskasta andra kulturer och religioner. Arabhat. Muslimhat. Rasism. VIDRIGT.

Alla ska anpassa sig till superkulturen i väst. De muslimer som invandrar till Sverige ska genast anpassa sig och överge sin kulturella identitet. För i Sverige finns ingen plats för mångkulur och etnisk vidd. (SJÄLVKLART FINNS DET PLATS!) Fråga: Skulle vi själva genast anpassa oss till andra kulturer om vi invandrade till ett land med annan kulturell kontext, eller skulle vi söka möjligheter till att behålla vårt kulturella arv i samexistens med det nya?

Jag tycker det är så oerhört tragiskt att människor sitter i sin bubbla av okunskap och dömer andra människor för att de inte iscensätter våra västerländska normer. "Den svenska kulturen är hotad", säger de. Vilken kultur är det då? Den vi hade år 1850? Varför skulle det sluta vara svensk kultur för att den utvecklas och berikas av andra kulturer?

Ni som är rädda. Har ni någonsin upplevt en hotbild när ni firat midsommar? (
Som för övrigt är en hednisk tradition, sommarsolståndet, som firades över hela nordeuropa. Ergo: Midsommar är inte ursprungligen en helsvensk högtid.)

Har ni upplevt en hotbild när ni firat jul? (Som inte heller är en svensk högtid. Denna högtid firades 25 december i Egypten redan för ca. 5000 år sedan för att hylla jungfrufödseln av guden Horus.)

Vilket leder till frågan: Vad är egentligen svensk tradition?


Det som var "svensk tradition" då behöver inte vara det för alltid. På ren svenska: Sluta upp att lölja er om den svenska nationalsången den 6 e juni och "Den blomstertid nu kommer" - en gammal psalm från 1695. Det är helt otroligt småsint och fånigt att gråta över konservativa ideal. Det går helt utmärkt att behålla det som ni anser är "svenska traditioner" och kombinera dem med nya. Nu är det 2010. Inte 1695.

2 kommentarer:

Kia sa...

FY FAN VAD BRAAAAAAAAAAA

HELT OTROLIGT BRA!

BÄST! BÄST! BÄST!

Jen von T sa...

Tack!

Och tack till alla er andra som inte heller accepterar rasism!