Bilder från livet II

På Arlanda flygplats i Sverige finns det skötrum på damernas toalett...


...och det finns det även på herrarnas nu för tiden. Det är ett ganska nytt tillskott i jakten på jämställdhet. Nu kan också pappor ta sitt ansvar på offentliga toaletter. År 2010. Hurra för den snabba utvecklingen! Men lönerna skiljer fortfarande 15 % mellan kvinnor och män, rapporterade DN i söndags. Precis samma nivå som för 15 år sedan. En besvikelse, förstås. Raseriet växer...


På boxningsmaskinen i spelrummet på hotellet i Grekland fanns det olika nivåer av styrka. Alla dessa nivåer symboliserades av manliga gestalter. Boxer. Superman. Killer? Ingen kvinna så långt ögat når. Just ja. Alla kvinnor är svagare än alla män. Eller? Det fanns en bänk brevid alla dessa maskiner. Där satt kvinnorna och tittade på när deras män tuppade upp sig mot varandra. Ungefär som i en apbur faktiskt. Styrkeprov. Battle of the Titans. Vem blir alfahanne? Vilken kvinna ska få skänka sin kropp som behållare för hans säd och skänka honom en avkomma?


Det fanns också nivåer för svaga boxare. Den mest svaga var förstås impotent. Kan du inte få ståfräs är du en svag människa. Den hårda penisen symboliserar all styrka. Erektionsproblem är ju verkligen bevis på att du är vek i din råstyrka.










Man kunde också leka prickskytt i en maskin. Kom nu alla barn ska vi lära oss att skjuta bovar! Som tur är fanns det en rosa och en blå pistol där också. Så barnen visste vilken gruppering de tillhörde, även när de spelade spel. Girl. Boy. Pink. Blue. Gynna inte samarbetet mellan könen. Uppfostra inte demokrater. Uppfostra istället två kaster. Skilda folkgrupper. Olika. En stark och en svag. En ledare och en följeslagare. En herre och en slav.


När man hade lekt färdigt och skulle gå upp på rummet möttes man alltid av ett städat rum. Det är skönt. Extra skönt var det ju förstås eftersom det hade varit en städpinuppa som donat omkring i min skit. Kort kjol, kurvig och vacker var hon säkert. Och självklart var det också en hona. Tjänarinna både via yrke och kön. Hurra!

Serveringspersonalen hade ganska jämn könsfördelning. Men hovmästaren var en man. Så också grillmästaren. Självfallet. Konstigt vore det annars.

På planet tur och retur fick också barnen leksaker. Flickorna fick en nalle. Pojkarna fick en bil. Kabinpersonalen var mestadels kvinnor. Flygvärdinnor ni vet. En man fanns det och han var naturligtvis chef. På vägen hem var det en man och en kvinna som arbetade som piloter. Mannen var kapten. Kvinnan var bisittare.

Varför älskar män kvinnor?

För det hon gör för honom. För att hon gör honom glad. För att hon är snäll mot honom. För att hon stöttar och hjälper honom. För att hon hyllar honom som sin älskade. Han älskar henne för att hon får honom att må bra. För att hon är en självförverkligande kraft. Han kan projicera sin kärlek för sig själv genom henne. Hon fyller tomrummet. Hon blir tryggheten. En spegelbild av egenkärleken.

Varför älskar kvinnor män?

För mannens egen skull. För att han är underbar i sig själv. För att han är älskvärd i sig själv.

Mannen är kapten. Kvinnan är bisittare.

Subjekt - objekt.

Aktiv - passiv.

Herre - slav.

Ett fyrfaldigt leve för vårt jämställda samhälle:

Hipp, Hipp

HURRA

HURRA

HURRA!!

MEN. Det händer saker. Någonting rör sig. Kvinnorna har börjat ta över universiteten. Åtminstone inom humaniora. (Ledarpositionerna besitts dock fortfarande främst av män.) Man arbetar med genus på förskolor i storstäderna. Gör man det inte, får man påbackning av skolinspektionen. Det känns åtminstone som en solsticka i detta mörker av social marginalisering, som är så svår att komma åt eftersom det inte finns i människors medvetande på samma sätt som politisk och ekonomisk ojämlikhet gör.

Surt, sa räven.