Snävt omfamnade av könsnormernas starka armar lever vi. Män och kvinnor. Sida vid sida, men ändå inte jämlika. Ändå existerar vi inte utifrån samma levnadsvillkor. Samhällets bestämmande krafter jobbar för kvinnornas ställning säger de. De gör det på låtsas. De gör det på hemsidor. I några korta rader författade av en vilja att ställa sig in hos "de svaga." De gör det för att vara så jävla PK att de blir blålila av ansträngningen.
Politisk jämlikhet har vi i de flesta lägen i Sverige. Åtminstone på papper. Kvinnor har numer rösträtt. (Men den kom så sent som 1921!!)De får också inneha samma positioner som män i partistyrelser och riksdag. Ekonomisk jämlikhet har vi däremot inte. Långt ifrån. Utvecklingen står stilla där. Generellt tjänar en man nästan 5000 mer än en kvinna varje månad och kvinnodominerade yrken ligger långt, långt efter i löneutvecklingen. Vissa menar att vi har ekonomisk jämlikhet om 250 år om det fortsätter i den här takten. Men så bra då.
Det är faktiskt skandal. Jämlikhetskampen osar av en övergripande ytlighetsstank. Jämlikhet mellan könen kommer i andra hand. Först kommer fjäsk om mer pengar till varje individ med ett sexuellt förhållande till pengar. För där har vi hamnat. Reducerade till pengakåta jävla idioter. Men det kanske är det vi är. Det är där vi har hamnat. Där pengar och trams-TV styr våra liv mer än gemenskap och solidaritet. Vi är blott daggmaskar i samhällets komposthög innehållande rester från välfärdsstatens och demokratins förfall. Vi är tragiska rovdjur beredda att köra över vår nästa för att äga jaktmarker och äta den saftigaste delen på månadslönernas ruttnande kadaver.
Förhållandet mellan herre och slav bygger på att slaven skall slitas mellan fruktan och hopp. Fruktan för sin herres hårda nävar. Hopp om överlevnad och kärlek. Här sitter vi kvinnor nu. Och väntar. Politikerna verkar vara fast mellan en fruktan att bli stämplade som bitchiga feminister och ett hopp om att uppnå jämlikhet utan ansträngning. Vem är då herren? Makten och härligheten i evighet. Amen.
De två politiska blocken har misslyckats fatalt i den här frågan. Ingen vidrör den ens. Det är bara trams. Ekonomitrams. Tjafs om en 50-lapp i skatteskillnader. Eller kanske en tusing eller fler för höginkomsttagare. Bråka om vem som har den bästa lösningen på arbetslösheten. Det är viktiga frågor. Men inte så viktiga att INGA ANDRA SAKFRÅGOR KOMMER UPP TILL DEBATT! Just ja. Maria och Maud var ju väldans osams om miljön också.(Lägg märke till att kvinnliga politiker ofta benämns med endast förnamn medan manliga benämns med för- OCH efternamn eller endast efternamn. Kvinnor blir i denna språkliga benämning personliga med hela svenska folket och nedtagna till objektnivå direkt. Respektlöst.)
Det enda som kommer upp ibland gällande jämlikhet, är några tafatta försök att tala om föräldraförsäkringen. Som om det skulle lösa den ojämlika strukturen. Kanske är det ett steg på vägen; men vägen mot VAD? VAD vill ni blockpolitiker?
Om ni inte redan läst Ordfront:Valspecial - DO IT! DO IT NOW!
Fram för Schyman!
Nästa inlägg: Den dolda marginaliseringen. Kvinnans ställning i språket och sociala relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar