Tjejkväll i city

Vad fan är "tjejlyx"?

Jag skrev nyss ett inlägg om aktiviteter som har tjej- framför. Efter detta har jag surfat runt och försökt hitta mer om fenomenet "tjejkväll i city" som är så inne nu för tiden. Självklart blev jag äcklad av det och därför behöver jag skriva om det.

Här till vänster ser vi en typisk marknadsföringsposter för en "tjejkväll". Den räknar upp allt roligt vi ska ha som tjejer under den här kvällen: Mingel och skvaller, beundra anorektiker på catwalken och med hat nypa i vårt eget magfett, få goodiebags med tamponger, grina i provhyttar när vi shoppar. Kanske får vi gnaga på en morotsstav och dricka kalorifritt, rosa bubbel. Har vi tur kanske det kommer en föreläsare och berättar om make up också. Allt för att korrigera våra operfekta anletsdrag.

(Dessutom är alla affischer för dessa evenemang extremt fjolliga: glittrigt och rosa. I hate that shit.)

En annan sak som är vanligt förekommande i dessa forum är "Gör om mig". Vi ska alla vilja skaffa oss en ny look eftersom vi hatar vårt ursprungliga utseende. Helst ska vi också prova på produkter med ordet lös- framför. Löshår, lösögonfransar, lösnaglar, lösbröst (BH'ar med 5 kg vaddering som lyfter och formar våra otäcka, naturliga hängpattar). Lyckligtvis kan vi också få härliga lockar av äkta hår från en annan, helt främmande, människa som vi bränner fast i vårt egna hår.

Jag själv är också indragen i den här skiten. En ny frippa där de grå håren färgats över ser jag till att få varannan månad. Jag känner mig helt enkelt inte som en gråhårig person än. Jag använder också lösögonfransar när jag står på scenen i krogshower. En och annan lösnagel har jag också provat och för två år sedan hade jag löshår som jag stod ut med i 3 månader. Det löshåret kostade 2500 :- att sätta i. Jag upprepar - 2500 svenska riksdaler. Hur tänkte jag där?

Jag har då och då blivit infångad av ytlighet på grund av min roll som kvinna. Numer, undviker jag i alla fall allt som har ordet lös- framför. På något sätt tycker jag att jag får lov att duga i mitt ursprungsmaterial, i alla fall till störst del.

(Dock skulle jag aldrig gå ut utan målade ögonbryn. Jag tycker då att jag ser ut som en enda stor panna och ingen kan registrera mina ansiktsuttryck. Fuck. Jag är fast. Varför kunde ingen bara dra mig ur detta när jag gick i högstadiet?)

Men. Jag behöver inte dreja en lermask av smink för att duga. Det behöver egentligen ingen och jag avskyr att det är detta som lockar oss till tjejkvällar i city.

Med tanke på den allt mer utspridda psykiska ohälsan bland kvinnor på grund av krav och skönhetshets, borde istället tjejkvällar satsa på att stärka kvinnnor inifrån och ut, inte tvärtom. Varför inte ha föreläsningar om självkänsla, att duga och att se hur destruktiva normer kan förstöra våra liv? Det vore väl mycket bättre, än att ständigt berätta för kvinnor att de borde vilja göras om och fokusera på yta? Dessa tjejkvällar bortser från kvinnors djup, förstånd och intellekt. Kvinnor blir sminkdockor och manekänger, inte människor med allt vad det innebär. Detta har gått så långt att kvinnor kanske inte ens vet att de kan tänka själva. De lever hela sina liv på sitt utseende och hamnar i troféfru-facket, för att de inte har fått lära sig att det finns andra alternativ.

Så, vem antar utmaningen att ordna den första tjejkvällen i city med målet att stärka kvinnors inre? En kväll för icke-normativ femininitet.

Det skulle vara spännande att se om det kan locka lika mycket som nya lockar. Tyvärr tror jag att vi måste börja arbeta med flickors självkänsla bra mycket tidigare än i åldrarna då de har börjat gå på tjejkvällar. Jag fick berättat för mig igår om att 10-åringar springer runt med smink, uppstoppad BH och magvisande toppar under endast en tunn jacka. Innan denna tragik sker borde vi ju helst ingripa.

//Tiderman