Den här världen krossar människors själar. Krig. Förstörelse. Kapitalism. Svält. Förtryck. Frihetsberövande. Stress. Totalt jävla mörker. Människor mår jävligt dåligt. Inte bara kvinnor, vilka generellt lever under större press än män, utan de allra flesta. Många lever i ångest. Utbrändhet är snarare regel än undantag. Människor går till psykologer och proppar sig fulla av lugnande läkemedel. De söker efter ljuset.
Samhället är jävligt bra på att berätta för folk att det är deras eget fel om de mår dåligt. Sök svaret inom dig själv. Självhjälpsböcker säljer mest av alla genrer i bokvärlden. Dr Phil har ett program på TV som drar enormt mycket tittare. Folk åker på spa och meditationsläger för att söka och finna friden i sig själv. Det är alltid enklafre att säga att det är en persons fel, än att finna destruktiva strukturer i samhället.
Är det då så enkelt? Är det bara i sig själv man ska söka efter fel då man mår dåligt? Det är självklart en bra början. Alla bör gå igenom en självrannsakan då och då. Men det är sannerligen enkelspårigt att endast stänga in sig och obducera självets existens och form, utan att förstå vad "självet" egentligen är.
Självet, identiteten, är inte ett väsen som endast bor i människan. Identiteten är resultatet av individuellt bagage (materiellt, känslomässigt, andligt och värderingsmässigt) och kulturell kontext. Självet är modifierbart och förändras genom livet då vi hela tiden möter faktorer som påverkar oss. Det är inte ett inneboende objekt. Vill man ta reda på vem man är, kanske man också ska försöka granska den relationen och försöka förstå varför jag är som jag är och hur jag kan förändra det genom att finna sätt att bemöta omvärlden.
Jag tror inte att man finner sig själv genom att fly till främmande kontexter för att slippa sådant som påverkar oss negativt i nuet. (Missförstå mig inte, det är fantastiskt utvecklande och bildande att resa. Att möta nya människor och miljöer är viktigt. Jag understryker bara att man inte kan fly sig fram till resultat.)
Saker och tings mening igger i det vi tillskriver dem genom kulturella och subkulturella rekommendationer. Därför kan det vara en framgång att förstå hur vår identitet både är en faktor som påverkar hur vi mottar och behandlar information, samt resultatet av reflektion.
Kanske behöver man också se sin del i samhället. Att kliva in i en egobubbla där man kan upphöja sitt eget värde gentemot andra, tror jag inte ett dugg på faktiskt. Det är då lätt att man börjar misstro andra som inte tar del i den bubblan. Man kan hamna i en fördömande tillvaro, där man dömer både sig själv och andra.
Även om "verkligheten" är fabricerad av det vi tror är vårt fulla medvetande, är den ändå ett väsentligt fenomen i våra liv. Detta oavsett om vi går på illusionen eller inte. Om vi fortsätter att endast gå in i oss själva och tro att vår misär endast är vårt eget fel, kommer vi aldrig kunna förändra allt det fula omkring oss som påverkar oss negativt.
Jag försöker vara rationell här. Finn inre frid för all del, men finn också din plats i nuet och hur du ska relatera till det. Det behövs lite av varje. Tänk både innanför och utanför lådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar