söndag 13 mars 2011

Jag är ingen egoist





















Tårarna bränner på mina kinder. De känns som syra. Egentligen bränner de mest i min själ och i mitt hjärta. Den här gången kommer tårarna när jag läser en artikel i nya numret av den feministiska tidsskriften bang! Där nämner man våldtäktslägren i Sarajevo under 90-talet. Våldtäktsläger dit man tog kvinnor vars kroppar skulle underhålla soldater. Blunda inte. Detta hände. Och det händer fortfarande. Vad gör vi? Ingenting.

Själv lever jag i ett rätt så jämlikt förhållande på individnivå. Förutom när det kommer till teknik. Där är genusmönstren tydliga. Och jag hatar det av hela mitt hjärta. Man ska inte jämföra marginalisering och lidande, men i jämförelse med våldtäktslägren är min individuella situation en fjärt i rymden. Varför bryr jag mig då så jävla mycket om kampen för kvinnors frigörelse?

För jag är nämligen ingen egoist.

Jag är som individ förhållandevis fri i min vardag. (I många offentliga rum blir jag dock fortfarande dömd först som kvinnan innan något annat.) MEN: Jag ingår också i kollektivet Kvinnor. Därför kämpar jag för det kollektivet. Jag vill kämpa för kvinnor världen över. Kvinnor som våldtas, kvinnor som misshandlas, kvinnor som fängslas i sina hem, kvinnor vars kroppar hyrs ut, invandrarkvinnor som saknar papper och därmed rätten till sina egna liv, kvinnor som gifts bort mot sin vilja, kvinnor som luras att tro att skönhet är det enda, kvinnor som får lära sig att de är dumma, kvinnor som lägger ner mer än 5 gånger så mycket mer tid på familjen än vad mannen i fråga gör.

Michael Jackson sjunger i låten "Man in the mirror":

Who am I, to be blind?
Pretending not to see their needs

Ska jag, bara för att jag lever ett jämförelsevis fritt liv, skita totalt i de som lider? Aldrig. Jag är stark. Därför tänker jag hjälpa de som är svaga i systemet. Inte skulle jag behålla min styrka för mig själv. Jag vill dela med mig.

Detta är någonting som dagens samhällsklimat gör allt för att stävja. Individen i centrum. Kollektivet är förlegat. Sköt dig själv, skit i andra. De vet ju, att tillsammans är vi starka och kan göra motstånd. Det antifeministiska arbetet är ännu starkt. Feminister målas upp som arga, oknullade, manshatande lesbianer som inte nöjer sig med något. Kvinnohatarna vinner på detta. Fy fan. Antifeminism är helt enkelt total avsaknad av empati för andra människor och ett underhållande av en könsmaktsordning som är jävligt omodern.

Antifeminism är också ett stort frihetsmotstånd. Men just ja. Frihetskampen gäller bara människor, och kvinnor räknas ju inte som sådana ännu. De är blott avelsston och knullpåsar.

Det är sannerligen arrogant att ignorera jämställdhetsproblemet mellan kvinnor och män världen över. Inte minst i Sverige. Vi är så jävla självgoda här att vi inte kan se blodet på våra egna händer. Lata jävla idioter är vad vi är. Drillade av kapitalism och reklam.

Göran Person: "Jag är feminist". BAH!!! Vad gjorde han för den feministiska rörelsen egentligen?

Jag är en övertygad feminist. För allas rätt till sitt eget liv.

Ja. Jag hyllar samtiga feministiska hjältar. Inklusive mig själv.

See you in court.

Inga kommentarer: