André Frisk är en lustig liten människa. Han tycker inte alls att bloggerskor som objektifierar sig själva och kvinnor i allmänhet är ett hot mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Han trycker på att alla människor är kapabla att själv avgöra hur de ska leva och varför de vill leva just så. Detta är förstås en fantasi som uppkommit ur en strävan efter det liberala samhälle vi inte alls har idag. En overklig vision om den fria människan. Frihet handlar nämligen inte bara om att kunna leva i frihet, det handlar också om att kunna tänka fritt och vara fri i varje val. Nej. André Frisk han tänker inte fritt. Inte heller utanför lådan, och absolut inte utanför kukarna. "Vadå? Kvinnor är väl fria nog att välja"?
Nej.
Det som påverkar människor i sina val är psykosociala konstruktioner om hur man ska vara för att passa in. Hur man ska välja för att ens val ska vara rätt och därmed vara accepterade av samhället. Alla val är inte rätt nämligen. Oavsett om de är tagna av en så kallad "fri individ". Vi tycker att vi väljer fritt hur vi ska vara. Men det gör vi förstås inte. Detta är inte att dumförklara människor, bara att kritiskt granska hur vi styrs av ett oerhört starkt normsystem.
Implicita regler, normer, berättar för oss varje dag hur vi ska bete oss. TV, radio och tidningar visar upp bilder av den perfekta kvinnan eller mannen. Det är detta vi har att förhålla oss till. Eftersom mannen är norm i vårt samhälle, är kvinnan underlägsen oavsett vad hon arbetar med eller vad hon tjänar. Den sociala ojämlikheten kommer vi aldrig åt om det ska sitta människor som varken ser eller förstår samhället.
Om man överguvudtaget öppet kritiserar normen och normbärarna, menar många att det inte är konstruktiv kritik. Det är bättre att kritisera "något verkligt" som löneskillnader eller politisk ojämlikhet. Detta är bara att blunda för en stor del av problemet. Dolda mönster och marginaliserande normer måste lyftas fram och ifrågasättas. Ytlighetsministrarna Kissie och Blondinbella representerar skönhetsnormen och obejtifieringen av kvinnokroppen. Trots att de visar kvinnlig företagsamhet, visar de inte kvinnlig frigörelse från att vara ett passivt ting.
André Frisk, och många med honom, har inte klarat av att analysera idén om kvinnan och hennes del i samhällssystemet. Inte heller har han lyckats se hur kvinnors enda styrka fortfarande framhålls som kropp och inte intellekt. (Inte blir det bättre när Kissies pattar får mer fokus än hennes hjärna.) Kvinnor luras fortfarande att tro att de endast behöver fokusera på skönhet så får de allt de vill ha. Tragiskt nog stämmer detta! Men ska vi då följa det, eller gå emot det och göra revolt mot kvinnans plats som förtryckt substantiv?
Om vi någonsin ska komma förbi det faktum att kvinnor marginaliseras för att de råkar vara födda på fel sida av makten, kan vi inte endast fokusera på materiell ojämlikhet. Vi måste attackera patriarkatets alla konsekvenser, även de som är dolda. För att göra det, måste vi se det vi inte vill se. Vi måste kritiskt granska hur bilden av kvinnan hela tiden reproduceras till en jävla klippdocka. Det spelar ingen roll om man är liberal och "tror på människans förmåga att själv välja". Även om man "tror" på det, måste man ändå se att det i många fall inte är så. Politisk ideologi eller religion spelar ingen roll här.
Vi är blott flockdjur, desperata att passa in. Fångar i normernas handklovar. Hur ska våra val kunna vara fria, när vårt tänkande kontrolleras av regler vi inte ens märker? Den Fria Viljan i dess mest fullständiga och rena form existerar inte. Det är blott en dröm. En saga. En utopi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar