Många av höjdpunkterna i mitt liv har absolut kommit på fyllan. Festivaler, villafester och parkrus har satt sin prägel i mitt minne som händelser fyllda av goda vänners lag och skratt. Fy fan vad roligt vi har haft under alkoholens påverkan. Man blir ju så galet frigjord och pratsam. I alkoholens übersociala vagga möts vi alla och blir som en enda massa av glada människor. Det är det man vill minnas. Det man vill glömma är att alkoholen också inneburit störtdykningar rätt ner i ångest, vomering och kallsvettiga timmar i sängen. Lika många höjdpunkter man upplevt på fyllan, lika många möten med helvetet har man genomlidit i dess kölvatten.
Jag har därför valt att gå ifrån suparnormen. Detta innebär inte att jag är absolutist. Jag älskar öl. Jag älskar öl mer än någon dryck i världen. Ibland mer än många människor också. Grolsch, Starobrno och Red Stripe är vätskebaserad njutning i dess renaste form. Därför dricker jag dem med andakt. Därför dricker jag dem för att minnas hur de smakade dagen efter utan att kräkas ner ryamattan nedanför min säng. Oftast väljer jag dock att dricka 3,5´or. Så att jag kan dricka rätt så många utan att förlora mig själv i alkoholens varma sköte. Jag är livrädd för att vakna i ett tillstånd där det bakfulla monstret tagit över min identitet. Gårdagen är svart. Svart som döden. Svart på grund av att jag supit ihjäl fler hjärnceller än det hann födas nya.
Säger man nej till den totala fyllemisären reagerar folk. De påstår något av följande:
a) Du är gammal.
b) Du är tråkig.
c) Du är ett religiöst freak.
Jag är varken a, b eller c. Jag är bara jävligt trött på alkoholens funktion som social kastrering. Det gör folk till rädda harar när de inte har etanol i blodomloppet. När vi däremot är hög på sprit vågar vi närma oss varandra. Vi dansar, hånglar och gökar som djur. Ibland funderar jag om det ens hade existerat en befolkningsökning utan alkohol. Hade vi då levt i ensamhet hellre än att närma oss varandra i nyktert tillstånd?
Jag har inte moralpanik över människors alkoholkonsumtion. Jag måste bara ifrågasätta alkoholens värde i vårt sociala klimat. Jag har sett alkoholmissbruk på mycket nära håll och det är ingenting jag rekommenderar oavsett om du är trött på ditt jobb eller din oförmåga att slappna av och ha roligt utan 1,8 promille i blodet. Det är ju så jävla Rock n Roll att dricka en hel flarra Jack, eller hur? Men hur Rock n Roll är det att dö som Bon Scott?
Härja bäst fan ni vill. Men någongång kanske det är dags att möta din spegelbild dagen efter och fråga dig om du verkligen har kontroll över alkoholdjävulen.
2 kommentarer:
Alltså. Hur ska man kunna sluta med något man aldrig har börjat med? Det är klart som fan att nej till alkohol förknippas med hög ålder, för man måste ju gå igenom någonting för att se att det är dåligt och att det finns något bättre. Detta kanske man inte inser efter sin första fylla. Detta kanske man inser efter ett antal år av alkoholkonsumtion. Vi lär ju av våra erfarenheter helt enkelt. Därför ses nej till alkohol som ett tecken på åldring! Man måste få pröva saker och ting innan man kan se för- och nackdelar. Det tar sin tid att inse dom!
Men läs sista meningarna! Öppenhet från båda sidor krävs.
Skicka en kommentar