fredag 1 april 2011

Jag blir så ledsen


Världen går under. Inte bara miljömässigt, utan också intellektuellt. Jämställdheten ser jag knappt spår av längre. Det är bara bakslag efter bakslag. Jag har gråtit mycket på sista tiden. I två dagar har jag gråtit. Gråtit av hopplöshet och förtvivlan. Gråtit över maktlösheten. Gråtit över hur illa människor behandlas. Gråtit över att kvinnor fortfarande inte definierar sin egen existens.

Kvinnors värde ligger i kroppen. Hennes kroppsliga funktioner sätter ut hennes livsmål. Sära på låren för en penis eller var en bäbisfabrik. Kvinnor är inte autonoma innan moderskapet. Kvinnor har inget värde i sig själva. De får bara ett värde genom barnet, och därmed är hon utan barn endast en skugga. Inte är det då konstigt att så många mödrar krampaktigt klamrar sig fast vid rollen som mamma. Det är ju bara då hon blir sedd. Rollen som människa glöms bort. Hellre hemmafru än aktiv i samhället, för hemma med mitt barn har jag åtminstone ett värde i mig själv.

"Nu blir du kvinna på riktigt" sa en kvinna till en annan gravid kvinna igår. För kvinna på riktigt är man inte innan moderskapet. Detta skulle då innebära att de kvinnor som inte kan få barn, förblir låtsaskvinnor livet ut, likaså de som väljer att vara barnlösa. Någon annan mening kan vi inte ge vårt liv, än den att ge liv till andra. Utan livmoder, är vårt liv meningslöst.

Därför ska man som liten flicka lära sig tidigt att drömmen om moderskapet ska prägla alla år fram till den stora dagen. Igår lanserades en ny leksak. Lösbröst med tillhörande docka som inte slutar gråta innan den blir ammad. Flickor i 5-6 årsåldern ska vara mammor innan de ens får chansen att välja om de vill bli det eller inte. De ska lära sig om sitt öde som inbundna i deras kroppar i sann immanens.













Det är ett stort misslyckande att kvinnor fortfarande inte har ett egenvärde utanför moderskapet. Sedan när man skaffar barn, låter samhället dem inte ens vara mamma. Då ska man träna, städa, göra karriär och skaffa nya ungar på samma gång. Då hyr man in en RUT-tjänst så man kan ta sig tid till att vara snygg också. Man ser då till utnyttja andra som får fylla hålen där man inte räcker till. Kvinnorollen i dagens samhälle är inte ens barnvänlig och ändå är det kravet vi alla måste leva upp till!

Om man inte har tid att vara förälder, skaffa då inte barn. Och tänker man låta TV´n uppfostra barnen, skaffa då inte barn. Skaffa helt enkelt inte barn för barnskaffandets skull bara för att få ett värde på existensen. Livet måste ha en mening innan föräldraskapet annars är risken att man lägger meningen med det egna livet på barnets axlar. En tyngd de inte förtjänar att bära. Meningen med livet kan inte ligga hos en annan person. Den måste ligga i vår egen existens. Som autonoma subjekt.

"Mitt liv hade ingen mening innan jag fick min dotter/son". Det tycker jag är tragiska uttalanden faktiskt, och det INTE på grund av att det är tragiskt med barn, utan för att livet anses vara utan mening utan barn. Att mening tillsätts av en utomstående individ, istället för skapad av subjektet självt. Nog må det vara en enormt stor och fin sak att bli förälder, men det är för sorgligt att man inte kan hitta meningen med existensen innan det. Men det är inte konstigt alls att kvinnor känner så. De får ju inte ha en meningsfull tillvaro utan barn. För då är ju risken att vi börjar existera på samma villkor som männen och det vore ju fasansfullt farligt för strukturerna.

Jag förstår att detta sticker i ögonen på många. Folk kommer reagera med känslorna först. "Men JAG tänker inte så", "Vadå säger du att mitt barn är meningslöst?", "Tror du att alla som skaffar barn gör det för att det är kravet på autonomitet?" Detta handlar inte om enskilda personer utan om moderskapskravet som fenomen och hur det påverkar vårt värde. Detta är en kritik av strukturen, inte av enskilda mödrar! Alla påverkas av det mer eller mindre. Vad som ligger bakom detta är normer som infiltreras i oss omedvetet. Vi agerar utifrån existensiella premisser vi inte ser. Vi är indoktrinerade att tro att vi är värdelösa utan vår kropp. Så även jag.

Vi är alla tragiskt fast i en struktur som förvandlar oss till tankelöst kött.

PS. Att TV4 i Big Brother använder sig av smygprostitution är det vidrigaste jag hört på länge. Ett harem av kvinnor som kommer in i huset för att passa upp på männen och utföra sexuella tjänster är ett enormt utnyttjande av svaga och osäkra individer. Ärendet är anmält. Sätt stopp du med.

PS 2. Även den sexistiska och diskriminerande Jack&Jones-reklamen är anmäld. Sätt stopp du med nr.2

1 kommentar:

SiriMadelene sa...

Ditt bästa inlägg hittills, Jennie. Och jag står bakom precis varje ord du skriver, för precis samma sak tänker jag själv.
Tur att du finns.