Igår var det dags igen. För en stund av förtvivlan. Jag tittade på aktuellt och fick se ett inslag om en flicka som sminkar sig varje dag innan skolan. Hon är 11 år. Mer förtvivlad vart jag förstås när sminkflickans mamma helt oreflekterat uttalar sig om detta. Jag skämdes ögonen ur mig. Igen.
Mamman säger att hon också började sminka sig tidigt. Det är väl fint att lilla flickan får måla sina bleka ögonfransar svarta med mascara. Flickan själv säger att hon ser så trött ut annars. Trött. En 11-åring är alltså orolig för att hon inte ska se pigg, uppspärrad och docklik ut. Stackars barn som redan sitter i detta fängelse. Bakom en järnmask.
Jag blir rädd för den här mamman. Där står det verkligen stilla. Inte finns det ett problematiserande av skönhetshetsen och att hennes egen dotter tvingas in i den trånga mallen för normativ femininitet redan som 11-åring. Flickan vill bli vuxen tidigt. Och att bli vuxen kvinna, är att göra sitt ansikte till en mask och tänka på hur man ser ut varje minut, varje timme och varje dag. Igen: Stackars barn.
Kvinnor får inte tycka att de duger som de är. Då är jakten borta. Jakten på perfektionism. Den jakt som ligger till grund för underkastelsen. Så länge Kvinnan inte tycker att hon är autonom och värdefull, kommer hon fortsätta att nedvärdera sig själv och dyrka det onåbara. Fast i sitt eget självhat kommer hon leva i underkastelsen eftersom hon tycker att hon aldrig kommer bli tillräcklig. Nedvärderingen av Självet har då blivit Kvinnans livslånga fängelse.
Världen snurrar snabbt. Informationssamhället styr oss. Normer pumpas in i oss som gift. Vuxenvärlden tränger sig på. Modetidningar, skönhetssidor på nätet och mammas egen bisarra jakt på skönhet präglar det lilla barnet. Barbie, Bratz och sminkdockor. Alla är de symboler för det onaturliga ideal som flickor ska iscensätta. Det är också det ideal som pojkar ska vilja ha som flickvänsaccessoar. Igen: Stackars barn.
Unga flickor berättar: "Att gå med på sex är det enda sättet att få pojkar att gilla en." Vägen in i vuxenlivet går genom att förkroppsliga sitt värde i ett vackert fodral. Vägen in i samhället går genom en man. Detta ska man lära sig tidigt. Så tidigt som möjligt. Igen: Stackars barn.
Jag ger upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar