"Ingen är mer arrogant, aggressiv och föraktfull gentemot starka kvinnor, än en man som är osäker i sin manlighet."
Så skrev De Beauvoir i slutet på 40-talet. Stämmer detta även i dagens samhälle? Ja, självklart. Ett tydligt tecken på detta är att feminister och framgångsrika kvinnor benämns antingen som arga eller som manhaftiga. Ibland beskylls de också för att försöka vara män. Om en kvinna är verklig, ett skapande subjekt och ägare av sitt liv och sin kropp; blir hon då en man?
Detta förutsätter fler saker. Exempelvis betyder det att framgång är någonting som klingar maskulint, likaså kontroll och skapandekraft. Om en kvinna icensätter dessa attribut, som den maskulina världen tagit patent på, förlorar hon sin kvinnlighet. Maskuliniteten äger begrepp som tyder på styrka, framgång och bildning. Och de begreppen är INTE till salu så att femininiteten kan köpa dem.
Manligheten är i idévärlden överlägsen kvinnligheten. Därmed är Mannen som sådan också överlägsen Kvinnan som sådan. Detta sträcker sig ända ner på mikrosocial nivå. Om en man känner att hans plats som rådande maktinnehavare hotas, blir han rasande. Ingen vill lämna ifrån sig makten. Dessutom innehar mannen makt bara genom att vara född som man. Han behöver inte ens anstränga sig. Hans manlighet är medfödd och därmed också hans plats som kvinnans överhuvud.
Om en man endast genom att befinna sig i en kropp med en penis, gestaltar maskulinitet är det lätt att rubba honom. Om hans manlighet sitter i det han tilldelats, inte det han själv skapat, kan Kvinnan utmana honom. Det är i detta män blir osäkra. Män vars manlighet sitter i något som kommit utifrån. Om endast bekräftelsen av hans manliga kropp och kraft i systemet är hans källa till maskulinitet, skapar han inte själv sin höga position i könshierarkin. Den har han fått genom att bli född och uppfostrad som en man. AV ANDRA ÄN HAN SJÄLV. Av modern, fadern, syskon, övrig familj, etnicitet, geografisk härkomst, klass och sociokulturella och fabricerade uttryck som skapas av media.
Det är sådana här män som är livrädda för starka kvinnor. De frustar och spottar om arga feminister och könlösa odjur med bröst. De är så osäkra i sin maskulinitet eftersom de själva aldrig fått definiera vilka de är eller vad de vill med sin identitet. Andra, både signifikativa och generella, har tuttat i dem att de med sin blotta existens kan inneha och utöva makt över Kvinnor.
Kvinnor som skiter i könshierarkin med tillhörande normer, representerar den sköra maskulinitetens fall. De tolererar inte att lägga sig på den smutsiga mattan bara för att de är född med livmoder och bröst. De utmanar den självbild av Den Store Mannen som den osäkre hanen blivit fostrad in i.
"Men mamma sa ju att jag var stor och stark?"
Kraft, mod och styrka är inte medfödda attribut. Det måste man skapa och iscensätta på egen hand. De tillhör inte dig tack vare din penis. De tillhör dig om du själv gjort dig förtjänt av dem.
Stackars livrädda män som känner att de måste mörda feminister för att få behålla sin makt som Man utan att anstränga sig. Stackars Nicolas Franzén (M) som vill "skjuta av hela högen". Grow up!
Jag är framgångsrik. Jag är högutbildad akademiker. Jag har en master of science. Jag följde mina drömmar. Jag skapade ett liv jag ville leva. Jag är stark och modig. Jag är en överlevare. Aldrig tänker jag be om ursäkt för att jag syns och hörs. Jag är hänsynslös mot de normer och sociala konventioner som finns kring Kvinnlighet. Jag skapar och äger mig själv. Ingen och inget ska begränsa mig. Speciellt inte hariga karlar som bestämt sig för att hata feminister helt enkelt för att dessa kräver att bli respekterade som jämlikar.
Aldrig någonsin har min man uttryckt ilska eller rädsla inför mitt sätt att vara och ta för mig av livet. Därför att han är trygg och stabil i sin manlighet. Lov och pris till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar