Min älskling du är som en ros...
Det är inte bara Evert Taube som jämför kvinnor med substantiv och beskriver dem med adjektiv. Så ser det ut i all poesi, lyrik och i låttexter. Kvinnan som sådan beskrivs med hjälp av ett ting. Därför är det naturligt, att när man ger namn på hennes egenskaper, handlar det oftast om adjektiv.
"Dina ögon är som gnistrande stjärnor"
"Hennes hår var som savannens guldgula gräs..."
"Hon var smeksam och mjuk som vinden..."
Män jämförs däremot med verb och beskrivs därmed av adverb. Helst också med någon form av superlativ. De är en aktiv kraft. Ett Göra. Ett Vara. Ett Skapa.
"Hans muskulösa kropp rörde sig med stor kraft och styrka..."
"När han jagade efter den flyende hingsten (!) rörde sig hans kropp med vindens hastighet..."
Kvinnan är ett naturväsen. Någonting som saknar egen aktivitet. Någotning som kan stå ivägen för mannens kontakt med sig själv. Ett nödvändigt ont. En älva. En fe. Ett skogsrå. Kanske till och med en hynda. Sammanfattningsvis är hon ett ting som är skapat av naturen och som därmed styrs och är slav under, naturen. Kommer mannen i kontakt med detta, blir även han, slav under naturkrafterna. Låttexter kryllar av Mannens hatkärlek för Kvinnan. Samtidigt som hon berövar mannen kontrollen över köttet, kan hon vara ett ting som han kan avspegla sina drömmar och sin framgång i.
Detta skrev De Beauvoir om för mer än 50 år sedan. Det som dock är slående, är att det inte har förändrats mycket i dagens texter. När man ser över låttexter från hela världen ser det likadant ut. Speciellt i kvinnofientlighetens högborgar - ROCK och Hip Hop.
Eftersom jag inte lyssnar på Hip Hop kan jag inte uttala mig speciellt mycket där. MEN. Jag behöver bara titta i en sekund på 50 cents video till låten P.I.M.P för att kunna kommentera att kvinnor där framhålls som objekt som tillhör det manliga subjektet. Kvinnorna går där nakna I KOPPEL! Det är så fruktansvärt att jag skulle självantända om jag tog del av hela låten. Stackars, stackars 50 cent som känner att kan måste bete sig som en bergsgorilla för att passa in i framgångsmallen för hegemona män.
Rocktexter kan jag dock uttala mig om ytterligare.
Antingen utmålas kvinnan som ett objekt som gör mannen till slav under sin egen sexualitet. Kvinnan drar ner honom i det köttsliga helvetet. "Vad gör du med mig, kvinna", är en vanlig tematik. Hon jämförs med rovdjur och med blodsugare. Hon är en "mansätare", ett naturvidunder. För när väl mannen hamnar under sitt kött, finns ingen väg ut. Reptilhjärnan utmanövrerar pannloben. Hej då, tankeverksamhet?
Annars kan det handla om hur kvinnan fängslar mannen i en intim kärleksrelation. Hon berövar honom sin frihet som rörligt och aktivt subjekt. Hon kedjar fast honom i sitt egna passiva fängelse, där hon snällt sitter och väntar på Honom genom hela livet. Det gillar inte han. Han vill vara fri. Det kan han inte vara tillsammans med en kvinna, eftersom Kvinnan i sig aldrig kan vara fri. Jag kan räkna upp minst 100 rocklåtar på rak arm som besjunger den manliga friheten. Den kvinnliga friheten då? Nej men just ja. Den kan inte komma. Det vore omöjligt. Vad vore subjektet utan sitt objekt som kan symbolisera hans värde som rörlig och ägande kraft? "Titta på min bil, mitt hus och min kvinna så ser du också min framgång."
Sen kan det också handla om att Kvinnan som sådan bara utnyttjar honom för allt han har åstadkommit. Hon vill bara ha honom för hans framgångar och för hans materiella tillgångar. Hon som objekt, tilltalas bara av andra objekt. (?!) Så är det förstås inte. Här förväxlar textförfattarna sin egna subjektiva vurm för fantastiska objekt, med kvinnans längtan efter att få styras av ett subjekt och därmed bli rörligt.
(Lite grann som Freuds totalt idiotiska teorier om penisavund, där han fått för sig att Kvinnan värderar penisen på samma sätt som Mannen. För att tala klarspråk: Vem bryr sig om en köttutväxt mer än den sexuella njutning den kan ge? Snopptrix är inte jag imponerad av i alla fall. Lägg ner helikoptern och dra-bak-könsdelarna-och-vänd-er-om-och-visa-en-köttklump-mellan-skinkorna grabbar. Det är orgasmen som räknas.)
När jag tänker på den totala förklaringen av kvinnans passivitet i rocktexter undrar jag varför i hela helvete jag lyssnar på rock. Det är då tur att musiken är fantastisk, för texterna får mig att vilja köra in en finlandsfärja i röven på Paul Stanley.
Heja Riot Grrrl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar