De tre stora världsreligionerna Kristendom, Islam och Judendom, är alla uppbyggda utav samma traditionella kanon. Personer återkommer och återberättar äldre sägner om gudar och världens mysterier. Berättelserna om Jesus sammanfaller med berättelserna om den Egyptiska guden Horus, Mose liv faller samman med egyptiska faraoers och de återkommer i Toran, Bibeln och Koranen.
Samtliga av dessa religioner föds ur ett patriarkalt system där kvinnan är underordnad mannen. Dena ordning behöver förstärkas för att nå totalitär makt över samhällets alla folkgrupper. Starka manliga ledare ska leda folket in i evigheten. Indoktrinering i religiösa livsstilar är en mycket viktig del i utövandet av makt. Manliga gudar kontrollerar människorna och männen kontrollerar kvinnorna. Ett påstått hot om världens undergång och underjordens brinnande eldar fängslar folket i en svart rädsla för döden. De vill alla leva för evigt i paradiset. För att göra det, behöver man följa regler. Man behöver underkasta sig religiösa seder och trons utvalda män.
Frukta mig, och du skall leva lyckligt.
I Första Mosebok - Genesis - Torans första bok, förbannas Eva för att ha lurat Adam till synd genom att äta av den förbjudna frukten. Kanske är det ett äpple, men troligare är det att de njutit av varandras kött utan Herrens välsignelse. Adam verkar här inte ha någon egen vilja och heller inget högfungerande intellekt. Han låter sig lätt luras av den bedrägliga kvinnan. Detta skrämmande väsen drar ner honom till syndens näste. För detta får alla kommande kvinnor lida.
Jag ska låta dig utstå stor vedermöda när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.
- Gen, 3:16
För Evas så kallade "synd" är alla kvinnor fördömda väsen redan från början i de trossatser som bygger på dessa texter. En orm finns där hennes tunga bor. Detta tog kvinnohataren Paulus fasta på när han tros ha diktat fler brev i fångenskap på den grekiska halvön.
Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna.
- Kol 3:18
Detta är inte det enda Paulus har att säga om kvinnans roll i förhållande till mannen. Hans kontrollbehov över Kvinnan genomsyrar fler av hans brev. (Vem det egentligen var som skrev dem är ännu oklart. Fler teorier finns. Kanske den historiskt korrekta Jesus. Kanske en efterlevande kyrkofader som vill befästa patriarkatet ytterligare.)
Den enda formen av Kvinnan som är accepterad i sitt egenvärde enligt Bibeln, är förstås Modern. Då är hon alltid främst Moder och sedan Kvinna. Hon har ändå inte samma plats i samhället som mannen. Inte heller innehar hon samma makt eller samma utgångspunkter. Hennes enda väg till någon form av värde, är Moderskapet. Den heligaste av mödrar blir då Jungfru Maria, eftersom hon föder ett barn utan att ha bedrivit köttets otukt.
Då ingen kvinna kan bli gravid utan befruktning (Då fanns ingen provrörsteknik, så hon måste ha haft samlag), dyrkar alltså flera kristna grupper en kvinna som inte kan finnas på riktigt. Jungfru Maria är en önskedröm. En obesudlad kvinna som burit Herrens son (Självklart. Betydande Bibelmän fick söner. Inga döttrar.) i sitt rena sköte. Detta ska Kvinnan söka. Hon ska leva fylld med ånger för hennes bedrägliga kött som drar ner mannen i djävulens klor.
Förnekandet av Kvinnan som subjekt är enormt. Utan make, är hon ett intet. Utan Moderskapet, förblir hon orörd av Herrens hand. Skänker hon heller inte sin make en son, faller hon bortom Herrens blick.
Det här är väl så gott som borta i vårt samhälle. Eller? De kristna värderingarna genomsyrar fortfarande delar av vår kulturella identitet i det sekulariserade Sverige. Vår historia gör sig påmind i implicita regler. Kristdemokraterna sitter i regeringsposition och fördömer kvotering och homoäktenskap. SD-imbecillerna tjatar om kristna, svenska värderingar och fördömer Islams kontroll av kvinnor, trots att de är det mest antifeministiska partiet i riksdagen.
Trots att vi inte aktivt befinner oss i kyrkor och ber aftonbön, finns dessa normer kvar som spöken från det förflutna.
Vi söker en make och ett moderskap för att uppnå autonomitet. Det är den objektiva "meningen med livet." Singelkvinnan vars livmoder är fri från manlig säd, är fortfarande normbrytande och obehaglig.
Själv lever jag utanför Svenska Kyrkan. Jag tror inte på Gud. Inte heller på Jesus som hans son. Jag tror på Människan. (I alla fall de flesta.) Jag tror inte att Kristendom, hur modern den än må vara, kan förenas med feminism. Dess heliga bok är för genomsyrad av förakt och kontrollbegär av Kvinnan. Och detta ska konserveras och överleva alla klimatförändringar.
I begynnelsen skapades patriarkatet. Och religioner skapades i dess avbild. Och jag såg att det var ont.
Med begynnelsen menar jag här förstås inte The Big Bang. Jag menar snarare tiden för den neolitiska revolutionen.
Nästa blogg: Religionernas kontroll av Kvinnan del II; Malleus Maleficarum - häxprocesserna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar