Den 5 augusti 1676 samlades man kring ett häxbål i Stockholm. Bakom högen av torra kvistar skymtade man en kvinnogestalt. Det var Malin Matsdotter som hade blivit dömd för häxeri och snart skulle hon brännas levande på bål för hennes brott mot Gud.
Det var ovanligt att man brände människor levande som var dömda för häxeri. Vanligtvis avrättades de av halshuggning eller hängning, innan deras kroppas brändes. Ibland avrättades också män för hädelse och djävulspakt, men det var främst kvinnor som jagades av kyrkan för deras trots av den kristna doktrinen.
Många av den moderna kyrkans män vill ta udden av kvinnoförföljelserna som pågick i flera hundra år, genom att framhålla de män som blev avrättade för i princip samma brott. Det man dock ska ha klart för sig, var att den bok man utgick ifrån för att finna och oskadliggöra fritänkande, var riktad mot kvinnor - Malleus Maleficarum; Häxhammaren.
(Ordet "Maleficarum" står exempelvis i feminin form. I boken hävdar också författarna att ordet "Femina" (kvinna) härleds från orden "Fe" och "minus" som tillsammans betyder "trolös".)
Två dominikanska inkvisitorer, Jacob Sprenger och Heinrich Kramer, skrev Malleorum quorundam maleficarum, tam veterum quam recentiorum autorum, tomi duo 1487. Den hade ett påvligt förord av Innocentus VIII, som påpekade faran med häxor och hur man skulle utrota Satans makt på jorden genom att avrätta de som stod i förbund till Honom. Trots att boken förvägrades av flera katolska institutioner (Sprenger dömdes sedan av inkvisitionen för otrohet mot den katolska läran) var den, under 1600-talet, den bok som sålde mest näst efter Bibeln i Europa.
Boken är uppbyggd av tre delar. Först ämnar den bevisa att häxor finns, sedan hur man söker reda på dem och slutligen hur rättegång ska bedrivas mot dem och vilket straff de dömda ska få. I det stora hela sammanfattar Malleus Maleficarum dåtidens uppfattningar angående övernaturliga handlingar, striden mellan Gott och Ont och synen på Kvinnan.
Vad hittar vi då i Malleus Maleficarum?
Vad mer är Kvinnan, än en fiende till vänskapen, ett oundvikligt straff, ett nödvändigt ont, en naturlig frestelse, en önskvärd olycka, en fara för husfriden, en ljuvlig brist, en naturlig ondska, målad i förskönande färger.
-M.M Pt. I Q-6
För när det gäller intellektet, eller förståelsen av andliga ting, är (kvinnor)annorlunda än män.(...) Kvinnor är intellektuellt som barn. (...) Kvinnan är mer köttslig än mannen, det framgår av hennes många köttsliga styggelser. Hon är ett ofullkomlig djur och hon lurar dig alltid.
-M.M. Pt. 1 Q-6
Kvinnor har också svaga minnen och det är onaturligt för dem att inte vara disciplinerade. De kan inte vara fria att följa sin egen känsla, eftersom de saknar känslan av vad som är rätt.
-M.M. Pt. 1 Q-6
Så här fortsätter det i stort sätt genom hela boken. Kvinnor framställs som smutsiga, köttsliga, syndiga, korkade, vilda, onda och förledande. De är lättillgängliga för demoner och de kan också lätt locka med sig män till köttslig och andlig synd.
Vad tyder då detta på? Inte bevisar det att dessa påståenden är sanna. Istället visar Malleus Maleficarum upp rädsla och tvivel. Rädsla för det kvinnliga intellektet och för kvinnans utmanande av den patriarkala makten. Texten visar också upp tvivel. Tvivel inför männens förmåga att kontrollera sin köttsliga lust. Kvinnans kött måste smutskastas med synden för att männen ska hålla sig undan. Annars skulle man pippa dagen lång och kanske missa en och annan bön. Män kan alltså inte kontrollera sig själva utan de behöver Guds kraft för att hålla sig i byxan. (?) Hänger man sig till köttet skulle man också missa att frukta makten och underkasta sig Guds makt på jorden - kyrkan. Därför ska kroppen tuktas. För att slippa sexuell lust så man kan fokusera på mer på det andliga planet som i sin tur leder till ökad makt för kyrkan.
Detta är inte religion. Det är politik. Det är det det alltid har varit. Andlig vägledning kommer alltid i andra hand när man tittar på de religiösa doktrinernas historia. Inte är det den historiska Jesus fel att människor mördar varandra i hans namn. Inte heller är det människans påhittade Gudar som önskar livet ut 100 000-tals kvinnor i häxprocesser världen över. Inte heller är det Jesus, Allahs eller Jehovas fel att människor måste betala för syndernas förlåtelse eller tuktas av bisarra lagar som baseras på så gamla texter att ingen egentligen kan förstå dem.
Som en god vän till mig sa: Vem har snackat med Gud på sista tiden egentligen? Vem har någonsin snackat med honom? Är det egentligen inte bara dårarnas maktbegär som de försöker fästa vid ett fatasiväsen?
Religionshistoria kan vara en mycket viktig del i förståelsen av vår samtid och de sociala strukturer som finns. När vi tänker efter präglas vi av Malleus Maleficarum än idag. Det räcker att titta åt höger.
Läs mer om hädelse och djävulspakt i Soili-Maria Ollis briljanta avhandling "Visioner av världen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar