tisdag 29 mars 2016

Take Back the Toys

En vanlig jävla träslev
Kapitalismen överlever tack vare vår konsumtion. Därför är det viktigt att skapa behov där de inte finns. Så att vi ska tro att vi behöver skit vi egentligen klarar oss lika bra utan. Efterfrågan blir stor trots att behovet är litet.

Den lättaste folkgruppen att lura är föräldrar. Att få barn innebär för de flesta att en vill ge barnet de bästa förutsättningarna för att få ett bra liv. (Vad fan nu det betyder) Tipsen och rekommendationerna är många. Det är extremt mycket produkter som en bara måste köpa för att barnen ska må bra.

Bokstavskombinationsleksaker kallar vi det här hemma. Det som alla absolut måste köpa. Blinkande jävla babygym som spelar en hysterisk melodi på 200 BPM. Plink, plonk, biip, boop, tiip. Hjulen på bussen de går runt, runt, runt. Runt, runt, runt. Runt, runt, runt. För det är Babba. Och det är Bibbi.

Dags att säga Hej då.

Jag blir helt vansinnig av alla dessa ljud. Extremt stressande. Jag inbillar mig att det kan vara det för barnen också med alla dessa intryck varje dag. Är det fel att fokusera på en sak i taget? Även om "i taget" bara varar i 10 minuter?  Måste det vara Babblarna på TV´n, En skallra i handen, Spotify-listan "Barnsånger" som bakrundsmusik OCH mammans försök att locka fram skratt "A bosi bosi bosi booooh"

Är det konstigt att de flesta barn får överstimuleringsskador och svårt att somna på kvällarna när de blir större? Det ska hända saker hela tiden, det har reklammakarna fått oss att tro. Det kan då inte finnas en lära gå-stol som inte blinkar eller låter skitilla. Och alla barnprogram är som en LSD-tripp. Jag får fan en psykos.

Det kan vara nog med för stora barngrupper på förskolan och ett överflöd av sysslor, leksaker och information. Samt att vara tvilling. Ska det låta, då ska det vara av våra röster. Här funkar träslev och en bok om konsthistoria exakt lika bra som Babblarna och Teletubbies. Men allra bäst fungerar min och Magnus röst när vi läser eller sjunger. Eller bara att sitta framför dem med en skallra. Helt tyst. Eller ett vanligt TV-program. Barnen tittade på både hästhoppning och dressyr från Gothenburg Horse Show. Lika nöjda som när de tittar på tecknade hallucinogena tripper på Barnkanalen.

Mamman eftersträvar lite lugnare miljöer så långt det går. Jag skiter i att köpa allt jag rekommenderas att köpa. Här blir det begagnade läragå-stolar där ljudfunktionen har slutat att fungera för längesedan.
Om barnen verkligen frågar efter sådant som låter sen när de blir större, då kanske jag ska tänka om. Men tills dess, får det fan vara lugnt.

Och kapitalismen gråter.

//Tiderman

Inga kommentarer: