Att slåss om platsen

När jag var gravid trodde jag att jag hade upptäckt vad det värsta var - andra gravida. Men nu när jag snart har varit mamma i 5 månader vet jag vad som är värre - andra mammor.

Det är nämligen så att det inte finns många områden där (cis)kvinnor har den största makten. Egentligen finns det bara ett område - barn. På alla andra områden är kvinnor det sekundära. Vi får den minsta smulan av kakan. Men när det gäller barnuppfostran, då jävlar får vi ta plats och   tycka, tänka och kommentera bäst fan vi vill.

Det finns kvinnor som känner sig små precis överallt förutom i hemmet med barnen. Därför är det för dessa kvinnor enormt viktigt att göra allt rätt och perfekt på det området där de har faktisk makt. Detta tar sig i uttryck genom att visa hur man själv gör och understryka att det är det enda rätta genom att kommentera med ord som "Jaha, du gör så. Det skulle aldrig jag göra. Men alla gör ju som de vill."

Med andra ord säger de att valet är fritt, men det är fel val. Dubbelbestraffning kallas det. Och en härskarteknik av rang. Här följer tydliga exempel från forum med tvillingföräldrar (nästan bara morsor så klart):

Fråga: När började ni använda lära-gå-stolar?
Svar: Vi använder inte sådana eftersom de stör barnens balansutveckling och kan skada knälederna.

Fråga: När började ni natta barnen innan ni föräldrar går och lägger er?
Svar: Vi nattar dem när de är trötta eftersom våra barn är individer precis som vuxna och då är de trötta på lite olika tider.

Fråga: När introducerade ni välling?
Svar: Jag skulle aldrig ge mina barn vällig då det bara är bukfyllnad utan näring. Men alla gör såklart som de vill 😊

Fråga: Hur gjorde ni när ni vande era med att sova i egen säng?
Svar: Vi samsover. Forskning visar att barn som ligger och skriker i egen säng blir psykiskt instabila och deprimerade.

Som ni ser är dessa svarande personer bara tvungna att kommentera, även om frågan inte är adresserad till dem som inte använder lära-gå-stol, nattar tidigt, ger välling eller söver i egen säng. Det säger ju sig självt. Ställer en frågan "när" gjorde ni si och så, riktas frågan till dem som faktiskt gör det som frågan avser, de andra som inte gör det frågan avser göra sig icke besvär att svara. Men så är det alltså inte. De sitter hemma i missnöjes-oset och bara måste skriva något tillrättavisande för att sedan avsluta med "men alla gör ju som de vill" och en överslätande smiley. Extremt hånfullt. Extrem härskarteknik.

Det är så oerhört viktigt att få briljera i det tilldelade området för att för en gångs skull få känna sig duktig och rätt. Det är ju så synd, att (cis)kvinnor aldrig kan stötta varandra och acceptera att inom barnuppfostran finns enormt många do's and don't's, och föräldrar väljer det som passar just deras unika situation.
detta jävla dukt-beteende "Jag skulle ALDRIG sätta på mina barn kläder som inte var uppsydda av tibetanska munkar och hitfraktade av heliga lamadjur"
Eller "Jag skulle aldrg ge mina barn burkmat. De äter bara egenodlade grönsaker som blivit gödda med mitt egna perfekta bajs från högfunktionella tarmar"

Mina ungar äter modersmjölkersättning. De sover i egen säng. De vande sig med det på så sätt att jag hysterivaggade dem till sömns i 3 kvällar. (Nu somnar de ovaggat) Ibland sätter jag dem framför "Babblarna" för att få dricka kaffe. De har till och med tittat på Sex and the City och American Horror Story. Jag tvättar bort bajs med köpta våtservetter. Ibland får en unge ropa på mig ett tag medan jag byter på den andra. Jag köper bara begagnade barnkläder med säkerligen tvivelaktiga knappar. Ibland tycker jag att de är så jävla jobbiga när de gnäller att jag håller för öronen. Ibland sätter jag ner dem i sängen och lämnar rummet för att själv gråta eller sparka i väggen. Jag kollar Facebook med ett barn i famnen ibland. Jag färgar håret med diverse kemikalier.

Jag tänker även köpa lära-gå-stolar.
Jag tänker ge burkmat.
De ska få en vanlig jävla tårta när de fyller 1 år.
Jag ska inte döpa dem i kyrkan.

Ondskefull mamma va?

 //Tiderman