torsdag 17 februari 2011

Gentlemän - nej tack.


Han går in genom dörren och ser på sitt byte. Bytet skälver av både fasa och åtrå. Kanske kommer han välja ut henne. Kanske kommer han lyfta upp henne i sina armar och bestiga henne. Kanske kommer han göra henne till en verklig varelse bara genom att välja henne. Han är stor och stark. Hon är liten och osynlig. Han är aktiv. Hon står stilla. Han räddar. Hon är den som är rädd. Hon är kvinna. Han är en gentleman.

Ja. Ladies and gentlemen. Gentlemän. Vad är detta för varelser som samhället konstruerat? Någon som ska hjälpa och stötta de svaga. De svaga som här är kvinnor. Gentemän som håller upp dörren. Gentlemän som drar ut stolen. Gentlemän som låter kvinnan sitta när han själv står. Gentlemän som köper blommor och ger komplimanger gällande objektets yta. Gentlemän som bär bördor för tunga för de svaga.

I pratshowen Skavlan blev Gudrun Schyman intervjuad för inte så längesedan. Först och främst vill jag här framhålla min avsky mot Skavlan som intervjuare. Han är sexistisk, gammalmodig och idiotisk och jag fattar inte att han får plats i svensk television. När Schyman ville prata om jämlikhet mellan könen som politisk utopi, sade Skavlan att "det ville han inte prata om nu". Ungefär som om jämlikhet mellan könen, det kan man ju prata om när det är lämpligt. DET ÄR ALLTID LÄMPLIGT, GUBBE!

Hur som helst. I studion satt fler människor tillsammans med Schyman. Varpå en av dem (Jag tror det var Lene från tuggummigruppen Aqua som gjorde historiens värsta låt "Barbie Girl") sade: "Vill du inte att din man behandlar sig som en kvinna? Att han ska dra ut stolen och så?" Detta är ju förstås vansinnigt idiotiskt på två plan:
1. "behandla dig som en kvinna". Jahapp. Hur behandlar man en kvinna då? Finns det objektivt "rätt behandling" av någon för att denna någon tillhör en psykosocial konstruktion gällande könstillhörighet, som utgår dennes medfödda könsorgan?
(Just det. Kön och könsorgan. Det är två vitt skilda saker. Könsorganen är olika och dem föds vi med. Kön däremot, är något vi skolas in i. En fabricerad grupptillhörighet.)
2. Om man inte vill bli behandlad som ett skört objekt, är man då inte en kvinna?

Jag vill då verkligen inte att någon ska dra ut stolen för mig. Jag vill inte heller att jag ska sitta medan andra står, bara för att jag är kvinna. Jag vägrar att bli behandlad som en klen sjukling, bara för att jag inte har en penis. Är det någon som ska särbehandlas som svag, är det den som individuellt behöver det på grund av personliga handikapp. Inte för att denne tillhör det svagare könet enligt den könsmässiga masspsykos som fortfarande gäller år 2011.

Man kan behandla varandra väl som jämlikar. Ingen ska behöva bli mentalt försvagad av könsnormer. Lev istället i frihet och dra ut era egna stolar.

Gentlemän. Så jävla 1920-tal.

1 kommentar:

Anonym sa...

Imponerande. Liknande inlägg bör läsas i Frida och dylika tidskrifter.