onsdag 3 november 2010

Höga klackar, korta kjolar och tighta klänningar





















Typiskt "kvinnliga" klädesplagg och accessoarer är visuella symboler för inaktivitet. Typiskt "manliga" klädesplagg är istället anpassade för rörelse. Man springer hellre efter bussen i löst sittande byxor än i en åtsmitande klänning som tvingar höftrörelserna till minimal flexibilitet. Man går också hellre långa avstånd i loafers än i höga klackar, oavsett om klackarna sitter på ett par skor av märket Manolo Blahnik. Vill du röra dig smidigt och lätt mellan två punkter, vars mellansträcka innehåller språng, asfalt och vattenpölar, väljer du nog byxor i ett tåligt material framför en kort kjol som framhäver dina höfter. Till detta skulle jag nog också hellre sätta på mig ett par gummistövlar än ett par skinnstövlar med stilettklackar.

Det är förvisso längesedan kvinnor "tvingades" klä sig i "strikt feminina" kläder så fort de skulle visa sig i det offentliga rummet. Numer struntar de flesta kvinnor i detta och klär sig efter aktivitet eller individuell smak. Detta inlägg handlar dock inte om det. Det handlar om vad höga klackar och otympliga klänningar är symboler för. De är symboler för passivitet och kroppsframhävande och väljer du bort detta, anses du klä dig "okvinnligt". Alltså; AKTIVT.

Höga klackar underlättar inte rörelse överhuvudtaget. Istället försvårar klackarna utförandet av det naturliga rörelsemönstret. Höga klackar påverkar också vadmuskler, fotben och ankelmekanismer negativt och den dåliga hållningen som kommer av för höga klackar, gör din rygg sned och vind. Detta skiter många kvinnor totalt i. Klackarna symboliserar deras kvinnlighet och därmed också deras passivitet. Inte behöver kvinnor röra på sig särskilt mycket. De behöver mest sitta eller stå stilla och se söta ut. Gärna i skor som framhäver deras långa ben och/eller "kvinnliga" former.


Screw bekvämligheten och kroppsfunktionerna. Jag vill vara vacker enligt den hegemoniska kvinnlighetens norm, annars förlorar jag mitt värde i samhället! Ty jag är bara mitt yttre och min kropp och därför måste det vara vackert, annars är inte heller jag vacker som människa!

Och helt ärligt. Vem tycker egentligen att det är bekvämt och funktionellt med snäva kjolar och tighta jeans som gör att blodet inte kan nå vissa regioner? Inte många skulle jag tro. Men det är som inte viktigt. Inte viktigt alls faktiskt. Det är mycket viktigare att framhäva kroppen. Att tydligt visa att den är för alla att titta på och ta del av på diverse sätt. Som en skyltdocka med mekaniska rörelser. Ett vackert och inaktivt objekt som lätt kan erövras och ägas.

Vem kan röra sig obehindrat i en klänning utan axelband, utan att oroa sig för att den ska falla ner i midjan? Men just ja. Vi ska ju inte röra oss obehindrat! Detta gäller idag, men var kanske ännu tydligare under exempelvis 1700-talets slut, med diverse gördlar, korsetter och kjolar med fem lager. Den enda rörelse kvinnorna då kunde ägna sig åt, var pardans där de svängdes runt av mannens starka armar. Så sent som tidigt 1900-tal tvingades kvinnorna in i stela plagg som hindrade deras rörlighet. Till och med de kvinnor som arbetade på bondgårdar och i fabriker, tvingades in i otympligt kjoltyg som gjorde det till en bedrift bara att ta av sig för att gå på toaletten.

Jag får alltid skäll för att jag aldrig "klär up mig." Vad innebär det då? Jo. Kjolar, klänningar och höga klackar. Attribut som gör att jag hindras i min aktiva bana. Jag äger faktiskt ett par inaktivitetsstövlar med klackar så höga att jag bara kan stå still eller sitta på en stol. Jag använder dem aldrig. Kanske på enstaka konserter där jag som pianist, inte kan röra mig. För de är fan inte skapta för att underlätta rörelse. Därför tänker jag inte på "klä upp mig" som någonting positivt. Snarare förslavas jag bara i mina kläder om jag skulle hamna i den "uppklädda" situationen. Därför väljer jag att kalla det för "klä UT mig" eller kanske hellre "Klä NER mig". Klä NER mig till passivitet.

Därför bör uttrycket "klä upp sig" vidgas och innebära att någon vässar till plaggen istället för att krypa in i en mumiedräkt av gips som gör individen till en skulptur. När jag "klär upp mig" kan jag visst använda klänningar och kjolar. Men de ska INTE hindra min rörelse eller vara ett hinder för min bekvämlighet. Därför går höga klackar ALLTID bort. Jag är så jävla snygg i mina converseskor oavsett kläder och tillställning. Det är jag som avgör om jag är uppklädd. Inte mina kläders symboliska värde.

Och nej. Jag säger inte att det är fel att klä sig i inaktivitetskläder. Jag säger bara att det är fel att anse att de som inte gör det, är okvinnliga, manhaftiga och rent ut sagt - fula. Utöver är det synd och skam att kvinnor känner att deras yttre är mycket viktigare än deras inre. Att de lär sig så tidigt att satsa på den sfären där de kan accepteras - den ytliga. Sannerligen ett systemfel.

ERROR! ERROR! ERROR!

4 kommentarer:

Anonym sa...

"inaktivitetskläder"

HA HA HA, underbart! Det tänker jag börja använda!

/Linda

Tiderman sa...

Gör det Linda! "Näe, undrar om jag inte ska ta och klä mig i inaktivitetskläder ikväll så jag får hugg på krogen? Ingen gillar ju en aktiv kvinna ändå..."

Jag tror, som Miranda i SntC 2 ;), att vissa västerländska män bara låtsas att de gillar starka och aktiva kvinnor. Helst skulle nog även de vilja spärra in oss i burqa.

Anonym sa...

Kan inte du bara fatta att kvinnor ska vara kvinnliga, annars är dem ju inte kvinnor!

Tiderman sa...

Eftersom ovanstående kommentar uppvisar tecken på både språkliga och intellektuella tillkortakommanden, väljer jag att inte kommentera den ytterligare.