Skvallerkärring!

Generellt gillar kvinnor att skvallra mer än män. Jag säger absolut inte att alla kvinnor gillar att skvallra mer än alla män, men det är något visst med "tjejkvällarnas" samtal. Vad handlar de om? Samhällsfrågor? Nej, precis. Oftast inte. De handlar vanligen mer om ytliga åtgärder i hemmet eller på den egna kroppen. Man pratar också om män. Män som definierat dig. Män som sett dina kvalitéer som objekt. Sedan pratas det också om andra människors olika förfaranden, om "den" och "dens" barn som gjort något galet, eller om någon köpt eller sålt någonting annat. "Hörde du vem som köpte Nilssons villa?"

Varför är det då på detta sätt? Är det så att kvinnor föds med en drift att samtala om andra människors liv? Självklart inte. För att söka svaret på detta, kan vi gå bakåt i tiden ända till den neolitiska revolutionen, en tidsålder då människorna blev bofasta någon gång 10 000 år f.vt.

För att människan skulle kunna bruka jorden, krävdes en hel del verktyg. Det material man hade till verktygen var sten, och kanske senare brons och järn. Det var tunga redskap som krävde stor fysisk styrka vid användningen. Därmed föreföll sig det naturligt att de med större fysisk styrka brukade jorden, alltså männen. En följd av detta blir förstås, att det var männen som präglade och utvecklade samhället. Kvinnornas plats blev de sysslor som krävde mindre fysisk ansträngning - barnväkteri, bärplockning och skötseln av elden.

Detta kom att påverka samhällets utveckling genom världshistorien. Männens plats var längre ifrån hemmet där de kunde styra utvecklingen och skapa nya uppfinningar för att föra världen framåt. Kvinnan blev kvar i passivitet och hemskötsel. Detta syns också tydligt under den industriella revolutionen, som även den, styrdes av män. Trots att man då skapade maskiner som inte krävde stor fysisk styrka för användandet av dem, var kvinnorna runt maskinerna en minoritet. De var istället hemmafruar som var skapade för att sköta om den slitna arbetande mannen och hans avkommor.

Uppfinningar, revolutioner, krig och politik - allt som färgat samhällets utveckling har styrts av män. Det är Manligheten som varit den starkaste representanten för Mänskligheten. De har både skapat och varit samhället. Kvinnans enda chans till insyn i samhället har varit genom att objektifiera sig själv och därmed bli tillhörighet till ett manligt subjekt. Konsekvensen av detta blev att sådant som rör samhället, blev en totalt mansdominerad sfär. Det är inte en kvinnas plats att diskutera samhällsfrågor och göra djupare analyser av samhällsfenomen. Om en kvinna beträder detta fält, blev hon genast lite manhaftig och obekväm.

För kvinnorna i hemmen var mannen deras enda kanal till samhället utanför. Hon gick i hemmets dunkel hela dagarna och fick endast se en glimt av världen utanför genom hennes makes berättelser om den. Vad fanns det då kvar att göra för dessa kvinnor när de sökte socialt närverkande?

De började träffa varandra på bakgatorna, i varandras hem och i affären. De pratade om deras sysslor - tvätt, barn och hemskötsel. De pratade också om varandra. "Fru Svensson har visst köpt nya lakan!" eller "Jag hörde att Linda Svenssons son har hamnat i bråk!" Vad skulle de annars prata om, än deras värld som var vigd åt dem?

Om samhället kunde de inte prata eftersom de knappt var en del av det. Man kan inte prata om sådant som inte berör en själv. Politik och sådant, de kan inte Kvinnan bekymra sig om, för hon hade ett annat öde. Ett fängelse bakom stängda dörrar. En dom att endast prata om företeelser i den lilla låda som var hennes värld. En dom att endast "skvallra".

Finns detta kvar än idag? Ja, det gör det. Jag ser det varje dag. Jag finner inget fel alls i att intressera sig för heminredning och mode. Jag ser däremot fel i att inte göra annat än prata om andras liv, bara för att man själv inte skapar sig ett liv. Passiviteten gör Kvinnan till en skvallerkärring. När hon är understimulerad och förslavad, skvallrar hon. Jag tror inte att någon verkligen har ett genuint intresse för andras mer eller mindre lyckade levnadsval. Kanske om man arbetar som terapeut eller sociopsykologisk analytiker. Kanske också om man forskar i sociologi, men då ligger det inte på "Hörde du om hennes...-nivån".

Finn er inte i passivitet som gör er till uppstoppade dockor.

Create a life you love and make it happen.