fredag 15 oktober 2010

Fruktansvärda jävla prinsessmode


Jag går för bi ett skyltfönster på stan. Jag ser två lådor som det står "Mina teckningar" på. Den ena är blå med en bil på. Den andra är rosa med en PRINSESSKRONA på. Människor köper dessa lådor åt sina barn och säger därmed: "Pojkar ska vara aktiva och hålla på med maskiner och flickor ska sitta på en rosa sidenkudde och vänta på sin prins." Snälla, sluta! SLUTA INNAN JAG BLIR TOKIG!

Prinsessmodet är ett hot mot jämlikheten. Det är ett hot mot den lilla flickans frigörelse från passivitet och skönhetsnorm. Alla prinsessor i sagor och på bilder, är vackra. Oftast är de också smala. Ännu oftare sitter de, eller eventuellt ligger, och väntar på en prins som ska rädda dem från stillheten i slottet. Och alla dessa mjuka och veka färger och former påverkar den lilla flickan till att endast bekymra sig om att vara söt. Söt frisyr. Söt klänning. Söt. Söt. Söt. VEK.

När föräldraskapet infinner sig och man får en dotter blir hon i nuläget i många fall en prinsessa. Hon blir kallad så av bekanta till föräldrarna. Av mor- och farföräldrar och av föräldrarna själva. "Men de säger vi för att hon ska behandlas som en liten prinsessa!" "Hon är vår lilla prinsessa!"

Jaha. Men då blir ju allt så mycket klarare. Nej! Hur behandlas en prinsessa egentligen? Hon ska passas upp på. Man ska behandla henne med både fruktan och enkelriktad respekt. Hon ska också behandlas som en porslinsfigur som man kan putsa på lite då och då. En högt uppsatt organism? Någon som är lite bättre än alla andra?

Är detta verkligen sunt? Är det detta som är sann kärlek till ett barn? Att göra henne till en docka, en sagofigur? Lära henne att hon är upphöjd bortom all sans och reson? Missförstå mig inte. Man ska upphöja sina barn. Men då ska man upphöja dem till att vara aktiva. Till att vara fria. Till att vara LIKA UPPHÖJDA SOM ALLA ANDRA. Annars får vi ännu fler egoister on our hands.

Det tycker jag då verkligen inte att vi ska ha.

"Vad vet hon, hon har ju inga egna barn!", tänker ni. Ja. Jag vet faktiskt massor! Jag ser och tolkar intryck och jag lider när jag ser hur vissa små flickebarn skolas in i den här normen. Jag lider också när jag ser föräldrar som är en tung motvikt till detta, känner hopplöshet och förtvivlan över hur deras dotter tvingas in i den passiva femininiteten så fort hon möter världen utanför hemmet.

Prinsessmodet säljer massor. Prinsessrelaterade produkter har en årsomsättning som är större än flera länders BNP. Kapitalismen är ett enormt, och kanske oigenomträngligt, hinder för jämlikhet. Reklam och produkter med ojämlikt innehåll pumpas ut till oss och vi gapar och sväljer som om vi vore hungriga fågelungar i ett slitet bo. Inte är det konstigt att detta påverkar även barnuppfostran. Föräldrar är lika fångna i kapitalismens klor som någon annan. Det är så synd!

Tack och lov finns det massor av medvetna föräldrar. Föräldrar som är en motvikt till samhällets försök att placera folk i konsumtionsfack. Föräldrar som ger sina barn fler möjligheter. Föräldrar som är starka och medvetna nog att stå emot och visa upp flera typer av femininiteter. Deras barn får säkert också en prinsessfas, men de har åtminstone sett annat. De har åtminstone en chans att välja. Och förhoppningsvis, går den över lika snabbt som den kom.

Jag tycker fanimej att arbete med genus, demokrati och jämlikhet ska in i föräldrautbildningen. Det handlar inte om att berätta för folk HUR de ska uppfostra sina barn. De får väl alla välja själva efter bästa förmåga. Det handlar däremot om att ge sitt barn möjligheten att vara fri. Möjligheten att vara aktiv i ett samhälle som gör allt för att forma befolkningen till kroppar som är helt tomma i bollen.

Ergo: Sluta kalla flickor för prinsessor. Det bäddar bara för ojämlik tragik.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vadå är man en dålig mamma om man kallar sin dotter för prinsesa?!!

Tiderman sa...

Jag vet inte riktigt vart i min text du hittar det påståendet. Kanske fabricerar du det eftersom du känner att jag hoppar på dina moderskapskvalitéer.

Jag tycker verkligen inte att man automatiskt är en dålig mamma för att man kallar sin dotter för prinsessa! Jag tror däremot att det kan vara en liten bidragande faktor till flickors marginalisering senare i livet. Det är dock inte det enda som påverkar detta, självklart. Men som sagt, det underlättar ju knappast för frigörelsen av Det kvinnliga könet.

Sofia Nilsson sa...

Word, word, word! Om man slår upp ett reklamblad från BR förstår jag inte hur folk kan förneka att man berättar för barn redan på BB hur de ska bete sig, hur de ska klä sig och framför allt: hur de INTE ska bete och klä sig! Sen finns det ju förklaringar till varför föräldrar agerar som de gör och inte ifrågasätter prinsessidealet. När alla normer i världen säger att flickor, t ex, bör/vill behandlas som prinsessor så är det kanske inte så lätt som förälder att veta bättre. DOCK är det ingen ursäkt. ;)

Anonym sa...

Den här rosa - blå världen vi lever i är helt bedrövlig. Jag arbetar som vikarie på dagis och skolor osv. Varenda dag möts jag av nya rosa/lilla/röda tjejer och blåa killar. Rosa jackor, rosa klänningar, rosa tröjor eller blåa jackor, tröjor och byxor.
Det värsta är att jag blir chockad när en tjej kommer med en tröja med bilar på, eller en mörk jacka eller en kille som har en rosa tröja på sig..

Jag förstår inte vad det är för värld vi lever i. Aldrig i hela mitt liv ska mina framtida barn ha olika färger på kläderna beroende på kön. Herregud.

Tiderman sa...

Sofia, jag tror inte alls att det är lätt. Det skrev jag ju också. Det är kapitalismens och reklamens fel. Hur ska man veta? Även föräldrar är fångna i normernas dödssystem. Därför tycker jag att arbete med genus ska in i föräldrautbildningen, eller åtminstone bör det finnas ett rekommenderat jävla häfte på BVC. För att man ska få redskap att ge sitt barn frihet :)

Simone, vad bra att du ser detta! Du är oerhört viktig på dina arbetsplatser i så fall! Grejen är ju egentligen inte just färgerna, utan att vi i och med dessa delar in människor i två kaster - kön. Istället för att fostra dem in i gemenskap och demokrati delar vi in dem i det rosa och det blå laget. Vi bör också tänka på hur vi talar till pojkar och flickor på olika sätt och hur vi ger dem uppmärksamhet. Flickor får uppmärksamhet om de har fina kläder, medan pojkar får uppmärksamhet om det gör någonting bra, starkt eller häftigt.

UPP TILL KAMP! ;)