Tröttsamt med kommunistbeskyllningarna

Carl Bildt är bra rolig ibland. Jag minns när han under sin tid som statsminister talade på ett köpcentrum någonstans. Det var ju ingen som var sådär jätteimpad av Carl. Någon lessnade ur och kastade tomater på karln. Det första som Bildt utbrister är: "Socialistslynglar!"

Det var det fulaste han kunde komma på. Att kalla någon för socialistslyngel. Det var väl inte så farligt, kan jag tycka. Det som är mest farligt är att sådana som Carl Bildt smutskastar det djupröda lägret utan att riktigt veta vad det handlar om. Egentligen finns det inte så mycket kvar av det djupröda i dagens Sverige. Marknadsekonomins rasande utveckling har liksom tvättat bort allt vad socialism heter från vårt politiska klimat. Det finns ingen socialism som lurar bakom hörnet. Ren socialism har aldrig funnits. Inte kommunism heller. De flesta som försökte stannade liksom till lite för länge i diktaturen. Det blev inte ens proletariatets diktatur. Varken Mao, Stalin eller Ceauşescu lyckades speciellt bra med att överlämna makten åt folket efter revolutionen. Istället blev de mördare. Män som blev berusade av makt. Där har vi ännu en anledning till att både socialism och kommunism är totalkvaddade begrepp idag.

Därför blir det så patetiskt när oupplysta kämpar vid de blå barrikaderna felaktigt kallar Vänsterpartiet för KOMMUNISTER. De är inga kommunister. Det står ingenting om det i deras partiprogram och Ohlys misslyckade uttalande för flera år sedan är tillbakataget sedan länge. Han förstod väl att det inte går att yttra sådant när de flesta förknippar kommunism med mördaren Josef of Sovjet vars svarta arv kastar en skugga över den röda fanan. Ändå menar Carl Bildt nyligen i ett uttalande att vänsterns medverkan var farlig för den internationella politiken. Han kallade (V) för "castrokramare" och "allsköns halvkommunister." De flesta i riksdagen skrattade åt honom där han stod i sin högeraura och propagerade mot (V). Jag skrattade också hemma i soffan. Patetiskt bara.

Däremot är vänstern ett feministiskt och socialistiskt parti. Så står det ordagrant. Är inte detta kommunism då? Nej, det är det inte. För enkelhetens skull kan man säga att kommunism är revolutionär och socialism är reformert. Man skulle lite kort kunna sammanfatta att Marx väg till den utopiska socialismen var alltså via en läge av revolutionskaraktär - kommunism. För en socialist bör fullständig demokrati och ett klasslöst samhälle uppnås gradvis, utan krig och blodspillan som kommer med en revolution där hela samhället ska förändras på en gång. Ferdinand Lassalle och Eduard Bernstein utvecklade Marx kommunistiska revolution någon gång i slutet på 1800-talet, till någonting som var mer förankrat i verklighetens samhälle. Därför blir det inte bara fånigt utan också ett direkt faktafel att kalla vänstern för kommunister. De är ju knappt socialister längre så som begreppet förklarades när det skapades. Socialismen idag måste både moderniseras och modifieras för att inte förbli ett dåligt exempel och mål för smutskastning.

Det är nog därför (V) rör sig mott mitten. (Men behåll er ideologi för fan!) Också sossarna och moderaterna har under senare år tydligt rört sig mot varandra. Åtminstone utåt. I smyg tror jag ändå att Moderaterna eftersträvar klassklyftor och ojämlikhet. Annars skulle de inte göra allt för att deras politik skulle skapa dessa fenomen. Se bara vad de apar efter klassamhället USA, förblindas av det förgängliga kapitalet och hejar på fasciststaten Israel. Dessutom bygger de ett helt partiprogram på nyliberalism som egentligen bara handlar om ekonomi. Politik är mer än så. Det handlar också om människorna som påverkas av ekonomin. (M) suger helt enkelt, för att tala klarspråk.

Jag röstar på (V) främst därför att de kämpar för jämlikhet både mellan klasser och mellan kön. Sen finns det många, många anledningar till att rösta på (V). Det ska jag ta upp i en blogg framöver. Tills dess; läs partiprogrammet på www.vansterpartiet.se