torsdag 3 juni 2010

Tack T!


Jag minns så väl när jag skulle börja jobba som sångcoach på gymnasiet. Jag trodde det skulle bli ett nödvändigt ont. Något jag behövde göra för att utöka månadsinkomsten när jag studerade. Jag trodde att det skulle döda all min lust till musik. Med facit i hand har det inte alltid varit roligt heller. Det har ibland hällt en hink med iskallt vatten över min passion för musik. Att vara estetlärare i ett kulturellt dunkel är som att treva efter lysknappen i en mörk tunnel. Estetämnen är inte viktigt anses det. Åt helvete med det.

Därför är det så bra med de elever som älskar musik nästan lika mycket som jag. Elever som inspirerar. Elever som levererar. Elever som engagerar. Elever du aldrig glömmer. Det är då tur att ni finns. MEN.

Mest är det tur att jag har T. Jag minns första dagen när jag visades runt på gymnasieskolan och jag gick till kontoret där dramaläraren skulle sitta. Där satt hon. T. Som jag hade pluggat med i ett år redan. Vilken lycka! Sedan blev T min ofrivilliga mentor, haha! Jag frågade om allt. Hon verkade outtröttad. Besvarade alla mina frågor och gav pedagogiska och konstnärliga råd. Det var starten på flera år av lyckade samarbeten och en givande vänskap. Vi gjorde Showtime med musikaltvåorna. Vi gjorde Gökboet med teatertreorna. Vi gjorde Falyrevyn och BAR. Vi gjorde Pang Pang med teatertvåorna. Och tänk vad lyckat det blev T!

Ditt ledarskap är mäktigt. Ordning. Krav på att alla gör sitt bästa. Samtidigt är det högt i tak och du tar alltid emot åsikter och funderingar. Alla samtal vi haft om diverse produktioner har alltid varit både roliga och utmanande. Vi har pratat musik, modifieringar av låtar, sånginsatser, scenerier, manus och rolltolkningar. Ibland har det kört ihop sig. Rejält. Men vi har löst det tillsammans. Utöver detta är din regi och dina interpretationer så bra att det skakar om och berör varje gång. Vem minns inte Buffys flykt i Gökboet? Eller slutet i Pang Pang? Dessa saker komnmer jag minnas så länge jag lever.

Det jag dock främst kommer minnas är vår värdefulla vänskap. Vi kan alltid bolla upplevelser. Bra som dåliga. Du lyssnar alltid och kommer med klokare råd än terapeuter man betalat avsevärda summor till. Dessutom fick du mig att börja läsa Ordfront och annan spännande litteratur!

Du har varit en mycket viktig del i mitt liv T. Min kollega. Min vän. Min mentor. Nu ska du flytta och börja ett nytt kapitel i ditt liv. Jag är oerhört glad för din skull och jag vet att din nya arbetsplats har anställt den bästa för jobbet. Jag kommer självklart att sakna dig oerhört. Ofantligt. Jag kan inte ens tänka mig att jobba kvar utan dig. Men jag vet att det kommer gå bra. Jag har självförtroende i mitt arbete nu. Mycket tack vare dig.

Det är så bra att jag kan skriva allt detta här. Du vet vilken lipsill jag är och jag kommer inte klara av att säga det till dig personligen. Egentligen tror jag att du vet vad jag tycker och känner. Jag ville ändå understryka detta nu när vi går skilda vägar i yrkeslivet. Däremot vet jag att vi kommer vara vänner resten av våra liv.

Tack för allt T! Du är fantastisk!

2 kommentarer:

T sa...

<3 <3 <3

leyla sa...

Fan vad fint! jag håller med dig till 100. T är underbar på alla jävla sätt. och det är du med! love till er båda <3 /leyla